Arbete efter förmåga

Solens strålar har värmt oss alla de senaste dagarna och jag är nog inte ensam om att ha “bott” ute i helgen. Nu är Sverige som vackrast, tycker jag. Igår skrotade jag omkring på tomten med barnen hela dagen. Vi grävde upp maskrosor, fyllde på med mer jord i rabatterna, planterade om de nysådda plantorna och åt alla måltider ute. I natt kände jag att jag har bränt mina överarmar – i år igen. Så orutinerat! Borde man inte ha lärt sig, vid 37 års ålder, att vårsolen bränner det vita vinterskinnet?!?

Min sambo harvar för tillfället. Sedan jag flyttade ut på landet har jag förstått vad uttrycket “att harva runt” kommer ifrån. Det tar en evinnerlig tid att harva åkrarna och det enda resultatet är att jordklumparna är lite mindre när man slutar än när man börjar. Tre (3!) gånger ska åkrarna harvas och det blir många timmar, det. Den enda trösten är sambons lyckliga uppsyn när han kommer hem efter väl förättat värv. Det är något visst med bönder!

I morgon ska jag tillsammans med några andra hålla i ett heldagsseminarium om En gemensam ingång för alla arbetssökande (ett jättebra förslag från Sveriges Kommuner och landsting som jag stöder helt) och socialt företagande. Vår förhoppning är att Dalarna ska bli ett förgångslän när det gäller dessa områden, i syfte att ge fler människor möjlighet att använda hela sin arbetsförmåga. Alla har rätt att arbeta efter förmåga och alla har skydighet att bidra efter förmåga!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s