Lyxproblem

Igår hade vi en jätteskön dag: inte en enda tid att passa på hela dagen! Vi skrotade runt, tvättade bilen och lakanen, klippte gräs och hoppade studsmatta. Just nu känns det som höjden av lyx. När jag var föräldraledig, däremot, vet jag att jag så innerligt saknade det inbokade livet där det hände saker, där jag var behövd av flera än mina barn. Kontentan är väl alltså att motsatsen till det som vi har mycket av är det vi traktar efter?!!? Den som jobbar som en iller längtar efter fri och obokad tid, den som inte har ett arbete att gå till vill inget hellre än att jobba som en iller. Hur hittar vi balansen, det lagoma, där alla behövs och där alla orkar med?

Ett annat, mycket mindre, problem som jag går och grunnar på är hur stora konsekvenser jag ska låta mitt miljöansvar få. Det låter kanske stort och fint men den här specifika frågan är verkligen på pyttenivå: Jag försöker handla ekologiskt (och gärna närproducerat) i så stor utsträckning som möjligt. Har därför provat ekologiska knäckebröd. Problemet är att ingen i familjen tycker att de är ens i närheten så goda som vårt vanliga, icke ekologiska knäckebröd som vi är storkonsumenter av. Ska vi försaka vårt favoritbröd och tugga inte lika gott bröd, för våra kroppars och miljöns skull, eller ska vi fortsätta med det goda brödet och subventionera en icke giftfri värld?

Ett pytteproblem, som sagt, men problematiken tror jag är universell: Hur mycket är jag beredda att offra, i egen komfort/tillfredsställelse, för att vara med och bidra till en långsiktigt hållbar värld?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s