Tjejer – kliv fram!

Idag har jag varit på ett möte om valsamverkan mellan (S) och (V) i Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg inför EU-valet. Ett bra möte, på många sätt. Det som gör mig fundersam är att vi var åtta män och en kvinna. Åtta duktiga, trevliga, dugliga, engagerade män och så jag. Varför är det så ofta den fördelningen?!!? Vi har länge pratat om jämställdhet, könsmaktsordning, män som nominerar män osv och där ligger nog en stor del av problematiken. Men jag vill också peka på en annan sida av saken och det är vilket ansvar vi kvinnor själva har. Om vi tycker att det är helt ok att det är mest män som är med och tycker/bestämmer/skapar normen då behöver vi inte göra så mycket. Men om vi vill ha ett annat samhälle, där både män och kvinnor syns/tar plats/har makt/skapar norm – på alla livets arenor! – då har vi också ett individuellt ansvar att försöka ta mer plats.

Att vara valledare i norra Västmanland inför EU-valet är väl inte världens viktigaste jämställdhetsfråga men det är ett mönster som går igen, och igen och igen, och jag blir snart tokig på att vi på något sätt accepterar att det är så här! Det är inte specifikt för röda partier (tvärtom!), det är inte specifikt för politiken – vi kvinnor måste hjälpas åt att erövra alla arenor så att hela samhället (som består av två kön) kommer till tals och tas hänsyn till när inriktningsbeslut för framtiden tas.

Ett litet exempel på hur det kan se ut i tillvaron, är ett möte jag bevistade för någon månad sedan med en av våra kandidater till EU-parlamentet. Åhörarskaran var blandad, både avseende åldrar och kön. Efter kandidatens apell inbjöds åhörarna att ställa frågor som kandidaten besvarade och reflekterade kring. Många frågor ställde vi, i alla fall flera av männen i församlingen. Ibland blev frågorna väldigt långa och avslöjade kanske en önskan hos frågeställaren att få synas i rampljuset. Jag satt och väntade på att en kvinna skulle ta något initiativ. Det gjorde en kvinna; hon ställde fram ett glas vatten till kandidaten som började bli torr i halsen. Omtänksamt? Javisst! Symptomatiskt? Ja, tyvärr.

Var det så att ingen av de närvarande kvinnorna hade några som helst frågor eller funderingar? Var de så pålästa och snabbtänkta att de hajade allt från början? Eller har vi kvinnor ett inlärt beteende att inte ta plats eller visa vår okunskap så att vi avstår möjligheten? Det är häri ansvaret ligger, menar jag. Om vi vill ha ett annat samhälle för våra barn så måste vi börja med oss själva. Jag kan inte förvänta mig att mina barn ska få samma förutsättningar i livet, trots att de är av olika kön, om jag inte aktivt försöker bidra till ett samhälle där det är möjligt. Lika villkor kommer inte som en skänk från ovan – det är något som vi alla måste jobba för och erövra varje dag, inom alla områden.

Om det var någon kvinna som ställde någon fråga till kandidaten? Ja, till slut var det en tjej som frågade kandidaten hur hon tänker jobba för att öka antalet kvinnor på maktposterna inom EU. Den tjejen var den enda som fick en applåd för sin fråga den kvällen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s