Värna svenskan i Sverige

Läser i DN att det nu finns en språklag (äntligen!) som slår fast att myndigheter har ett ansvar att värna om det svenska språket. En JO-anmälan har gjorts mot de engelska mejladresser som statliga förvaltningar har (äntligen igen!).  Visst är det väl fånigt vi ska behöva använda engelska om vi vill skicka ett mejl till n.n@social.ministry.se till exempel! ?! Heja, alla språkpoliser och svensk-kramare! Kan de inte stifta en lag mot isärskrivning av ord, när de ändå håller på? 😉

Skördetid och egenförsörjning

Jag tror att det här är min bästa tid på året; när vi kan skörda i köksträdgården och äta det vi själva odlat. Har jag kanske en framtid som gröna vågare?!?

Vi har kokat rödvinbärsgelé så att det står härliga till. Idag åt vi egna morötter, sallad, potatis och örter till laxen (som vi inte har odlat själva 🙂 ). Snart är äpplena färdiga för moskok och så finns det ju blåbär och svamp och lingon och… LIVET ÄR HÄRLIGT! Finanskrisen känns avlägsen när jag står i leriga storstövlar i potatislandet. Jag känner mig så RIK när vi (till viss del) kan förse oss själva med det vi behöver. Det är en fantastisk känsla som alla borde få möjlighet att uppleva. Jag har full förståelse för storstadsbor som har kolonilott eller odlar småskaligt på balkongen. Det är något visst med att skörda och äta, att klara sig själv. Samma typ av tillfredställe som det ger att ha ett arbete, vara behövd, kunna försörja sig själv. Det borde få vara en självklarhet för alla människor.

Ny energi

Jag har träffat min mentor idag igen. Det är helt otroligt vad mycket ny energi jag får varje gång! Att sitta och vända och vrida på sina för tillfället mest angelägna frågeställningar, tillsammans med någon som bara är fokuserad på att hjälpa en vidare i tankegångarna – det är en härlig egotrip och ett jättebra sätt att komma fram till det man egentligen redan vet. Lät det rörigt? Sorry. Det jag menar är att vi ofta vet svaret inom oss men när man tvingas formulera problemet inför någon annan blir svaret tydligt. Det ger mig jättemycket energi och jag skulle vilja rusa direkt hem till datorn och skriva debattinlägg, insändare, motioner och förslag på löpande band! Dessvärre kommer oftast matlagning, tvätthängning, tandborstning och en ansenlig mängd tjat emellan och… ja, en stor del av energin rinner ut mellan de olika sysslorna. Kruxet är att återskapa engergin. Fokusera… Fokusera…

Sverigedemokrater

Läser i DN att det, enligt Synnovate, bara krävs ytterligare 8000 skånska röster på Sverigedemokraterna för att de ska ta sig in i Riksdagen (då skulle de ha 12% i valkretsen och på så sätt få ett mandat). Det känns inte som någon överraskning men det är ändå både oroande och illavarslande. Vad har vi gjort fel för att så många ska tycka att främlingsfientliga populister är det bästa alternativet?

I EU-valet var det 42 personer (har jag för mig) i Norberg som lade sin röst på (SD). Det är långt ifrån alarmerande men det är 42 personer för många! Det snåriga är, tycker jag, att det är så svårt att få till en debatt/ett resonemang med personer som lägger sin röst på (SD). De jag har träffat har tvärsäkra åsikter, kortsiktiga “lätta” lösningar på alla samhällsproblem och är totalt ointresserade av att argumentera, reflektera och diskutera. Och vad gör man då? Tips emottages tacksamt.

För övrigt har jag haft en barndomsvän på besök i helgen. Vi har inte umgåtts på ca 25 år men ändå kändes det lite som att “komma hem” att prata med honom. Vad härligt det är med sådana relationer. Kom snart tillbaka! 🙂

Kongressadmin

Har, i egenskap av ombud till partikongressen i höst, blivit ombedd att mejla in foto till kongresskatalogen. Som färsking har jag inga chica arkivbilder tagna av proffs som jag kan använda mig av. Det blev min kära sambo som fick ta med sig amatörkameran ut i kvällsolen för att föreviga sin politikerpartner. Hur ska man se ut i en kongresskatalog??? Glad och sprallig? Seriös och allvarsam? Vilket är det minst dåliga alternativet???

För övrigt ser vår omgivning ut som en minivariant av Hornborgarsjön: vi har måsar, svanar, kanadagäss och tranor som simmar och spatserar omkring i den “innerskärgård” som har bildats på våra åkrar. På vägen hem från uppvaktning av jubilerande svägerska fick jag be familjen att hålla tummarna när vi skulle forcera en översvämmad väg. Vi kom igenom men det var på håret. Igår fick jag vända på min joggingrunda efter att ha tagit mig igenom en del av en översvämmad väg men fick ge upp på en annan del. Någon berättade att prästen i söndags hade predikat om Noaks ark. Det känns högst aktuellt.

Inrikesnyhetstorka

Är det fler än jag som lider av nyhetstorkan som råder i vårt land? Visst är det bra att områden som normalt sett inte får så mycket bevakning får plats i nyhetsmedia men det blir lite seeegt… När det bara regnar och regnar så vore det trevligt med lite politisk debatt. Ska vi införa skiftgång för politiker, så att inte alla tar semester samtidigt?! 😉

Regn, regn, regn

Vi har nu fått 95 mm regn på ett dygn. De små sjöarna som har bildats på åkern utanför huset är sammanbundna av en liten flod. “Titta mamma, fåglarna badar på åkern” säger min son glatt.

Tjejerna har sovit i tält i ett par veckor (det känns väldigt länge sedan jag sov i tält utan att vara nödd och tvungen till det…) och nu ska allt tvättas. Hur torkar man sovsäckar när regnvattnet tränger upp genom golvet i tvättstugan?!? Tvätten får vänta. Nu ägnar vi oss åt att besöka äventyrsbad (jippee!), muséer och att baka och spela spel. Sämre semestersysselsättning finns, definitivt.

Jag sitter och filar på ett par debattartiklar. Skulle vilja använda den lediga tiden till lite tankearbete och argumentation men det kanske inte är någon som orkar läsa nu på sommaren? Ska göra ett försök i alla fall.

Skola i Norberg

Att läsa lokaltidningen Fagerstaposten var idag både jättekul och väldigt ledsamt. Det roliga bestod i en artikel om de kraftigt förbättrade provresultat som 9:orna i Norberg presterat i år. 93 % blev godkända på det nationella provet i matte, 99 % i svenska och 98 % i engelska. Härligt jobbat, alla elever, lärare och skolledare! I artikeln beskrevs hur lärarna på högstadieskolan arbetat annorlunda för att förbättra elevernas resultat på nationella proven (samt deras kunskaper, hoppas jag). Jag förutsätter att reportern har missförstått den intervjuade läraren som uppgavs säga att man nu inte bara har med ett räknesätt på proven utan blandar olika typer av uppgifter. Det är självskrivet, hoppas jag, att alla gamla kunskaper återkommer i undervisningen. För det finns väl ingen lärare som menar att “bråkräkning klarade vi av i skolår 7, det testar vi inte på det här provet i skolår 8″??? Men, som sagt, jättekul att Norbergs elever får figurera med positiva rubriker och fantastiskt om kunskapsnivån hos våra ungdomar har ökat.

Det som var tråkigast att läsa, tycker jag, var artikel och insändare med anledning av nedläggningen av Nickebo skola. Den har jag kommenterat här på bloggen tidigare och jag har redogjort för mina åsikter i frågan. Att vi är många, både barn, föräldrar och personal, som känner sorg över att Nickebo skola inte finns nästa läsår, är inte konstigt. Elevunderlaget är just nu för litet, pengarna räcker inte till allt som vi vill göra i kommunen och därför kommer det inte bli någon skola (men väl förskola!) i Karbenning nästa läsår.

Föräldragruppen har presenterat bra idéer om hur skolan kan utvecklas, göras mer kostnadseffektiv och få en unik profil med hjälp av en tänkargrupp. Det arbetet kom tyvärr igång för sent för att det skulle hinna resultera i fler elever till höstterminen 2009. Idéerna är fortfarande bra och jag vet att det finns krafter i föräldragruppen som vill arbeta vidare, som inte vill ge upp, som tror på en nystart för skolan om ett år eller två. Härligt! En levande bygd mår så mycket bättre med en levande skola. Men den energin hotas att helt spolieras om Karbenning och Norbergs kommun ska delas i olika läger, vilket känns överhängande just nu. Jag förstår frustrationen och ilskan, jag kan hålla med om att det finns delar i hanteringen av skolfrågan som kunde ha skötts bättre från skolledningens sida. Men vi når ingen framgång genom att smutskasta varandra, köra dubbla race eller leta efter syndabockar.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: ska vi nå framgång i att utveckla Karbenningbygden måste vi jobba mot ett gemensamt mål, alla tillsammans! Visst innehåller utvecklingsarbetet olika delar och vi har alla olika intressen i det men vi måste kunna enas om en gemensam vision och en strategi för att nå den.

Facebook

Jag har kapitulerat och det är bara att erkänna – jag gillar det! Har hårdnackat hävdat att Facebook inte är något för mig, jag har inte tid, inget behov bla bla bla. Och nu har jag surfat runt i ett par timmar på “fejan” och hittat gamla bekanta, skickat vänförfrågningar till höger och vänster och haft jättekul. Inser att det kan bli lite beroendeframkallande, om man inte har två små knattar som ständigt pockar på uppmärksamhet och vill leka, läsa sagor eller bara berätta om någon fundering. De kommer inte acceptera datorn som alternativ till mammatid och tur är väl det!

Löpning och politik

Vad kul det var att springa Engelbrektsstafetten! 86 lag, 5 x 5 km, stekande sol, hällande regn och folkfest. Härligt! Resultatmässigt lyckades vi inget vidare men vad gör väl det?! Vi hade kul och nästa år tror jag att vi utmanar alla partier i stafetten. Lägg er i hårdträning, kära politikerkollegor…