Morgondagens socialdemokrati?

Det märks att temperaturen stiger, inom partiet och politiken. Ett år kvar till valet, två månader kvar till partikongressen. Flera ledande, något yngre, socialdemokrater i Stockholm skrev i veckan på DN Debatt att socialdemokratin behöver förnyas på ett antal områden för att attrahera dagens storstadsbor.

Tidningen Tvärdrag publicerade tidigt i våras en skrift om hur ett antal unga sossar vill att socialdemokratin bör utvecklas, “Snart går vi utan er”.

Det är två strömningar i tiden, två grupper av kloka människor med många kloka tankar och funderingar. Går dessa två strömningar att kombinera? Jag är inte på det klara med hur men jag är ganska övertygad om att vi MÅSTE få dessa två strömningar att korsbefrukta varandra, annars har vi snart två partier med rötterna i socialdemokratin.

Det är befriande och välkommet med de grepp som “storstadssossarna” tar. Modigt. Djärvt. Ger mig mer luft att andas i partiet. När vi omprövar vår politik vill jag dock att vi gör det för att vi tror att det är den bästa vägen att gå för samhället – inte för att attrahera en viss grupp väljare. Stockholmare är på många sätt avgörande för hur det går i riksdagsvalet, jag vet. Men vi kan inte utforma en politik för att vinna valet, vi måste forma en politik för att utveckla samhället åt det håll vi vill.

Jag håller med om mycket i det som “storstadssossarna” skriver. Ilja Batljan är t ex en av mina fränder när det gäller att driva omformningen av arbetsmarknadspolitiken och dess organisation. Att diskutera huruvida LAS bör skrotas eller ej är också välkommet, även om jag idag inte är beredd att klart deklarera någon åsikt i den frågan. Men vi måste våga ompröva, tänka nytt, prova nya grepp! Annars är vår politik död och vårt parti lär långsamt självdö.

Jag håller också med om mycket av det som skrivs av Tvärdragsgänget. De är tydligt ideologiska och vågar ta ut svängarna och det har vi tappat lite, senaste åren, tror jag. Därför är deras blåslampor välkomna i allas våra häckar.

Vi är ett stort parti med många medlemmar. Vi lever i olika sammanhang, i olika faser av livet och har olika erfarenheter. Att vi ibland spretar åt olika håll är ett friskhetstecken, tycker jag. Men när vi bryter våra åsikter och argument mot varandra måste vi göra det med stor respekt för varandra, så att vi på höstens partikongress kan enas under ett och samma program. Tillsammans är vi starka!

Tillbakablickar, nostalgiska suckar och cementerade hjulspår har vi nog av, tycker jag. Våga lyssna på de som tänker annorlunda! Våga ge utrymme för och heja på de som drömmer, brinner och utmanar! Våga tro på att en annan värld är möjlig, för vi kan allt vi vill!

Inför partikongressen

Som ni kanske vet har jag och P-O Rapp från Sala fått den stora äran att vara ombud för Norra Västmanland vid partikongressen i höst. Spännande och förpliktigande, tycker jag. Tack alla som har sett till att det blev en man och en kvinna som representerar vårt område! Jag hoppas att det är (eller blir) en tradition.

För att kunna vara just ombud så måste ju medlemmarna i vårt område få en chans att ta del av kongressmaterialet, dvs motioner och dylikt som det ska beslutas om, och göra “medskick” till oss som blev valda. Därför inbjuds alla s-medlemmar i Norra Västmanland (S-kvinnor, SSU, broderskapare, fackliga, kyrkopolitiker och ”vanliga”) att ta del av och lämna synpunkter på kongressmaterialet söndag 11 oktober kl 14:30-17:00 i partilokalen, Solbacksallén 14A i Norberg. Medlemmarna i Norbergs Akn får samma möjlighet på medlemsmötet 30 sept.

Hur medlemmarna kan få tag i kongressmaterialet vet jag inte ännu. Ombuden ska få materialet den 16 september. Får jag det digitalt kan jag skicka det vidare. Kanske går det att ladda ner på Sosserian? Annars får vi lösa det på något annat sätt.

Hoppas att vi snart ses i partilokalen!

Ilska och glöd?

Idag höll S-kvinnoklubben i Vikmanshyttan sin kvinnodag. Inbjuden talare var Margareta Winberg. Som ny S-kvinna var jag förstås nyfiken på vad den tidigare kvinnoförbundsordförande hade att säga.

Winberg efterlyste ilska, glöd och kamp. Hon hänvisade till att utanförskapet ökar och att den gemensamma välfärden monteras ner och säljs ut. Trots det är det ingen som reagerar, menade hon. Är vi som har jobb så nöjda med de extrapengar som jobbskatteavdraget givit oss så att vi går med på att vårt samhälle delas ännu mer mellan de som har och de som inte har?

Det är värt att fundera på. Dagligen möter jag människor som är urförbannade på hur alliansregeringen försämrar villkoren för sjuka, arbetslösa, unga och nysvenskar som inte har etablerat sig på arbetsmarkanden än, pensionärer osv. Den frustration och besvikelse jag hör har invaggat mig i tron att vi är många som kämpar för förändring och som vill ha ett solidariskt samhälle med välfärd för alla. Men när jag tänker efter så ser jag få demonstrationer på gatorna och förhållandevis tama insändare i tidningarna. Är det verkligen så att några extra hundralappar i plånboken för oss som har turen att ha ett jobb gör att vi glömmer solidariteten med de som för tillfället är sämre lottade? I så fall har moderaterna lyckats väl med sin taktik.

Några som absolut inte går att lura, och som inte har glömt vad ett varmt, glatt och solidariskt samhälle betyder, är S-kvinnorna i Dalarna. Attans bananer vilka pantertanter det finns där! Det var länge sedan jag var i ett så åsiktsfullt och debattlystet kvinnosammanhang. Det var också slående hur lika vi tycker trots stora skillnader i ålder, bakgrund och livssituation. Tack, kära dalaklubbister för att ni påminde mig om vilken kämparglöd det finns runt om i landet. Så länge ni håller lågan brinnande så finns det definitivt hopp om ett varmare och mer solidariskt Sverige.

Queertopia 2010

Nu har jag gått med i Facebookgruppen Quertopia 2010 i Norberg – ett evenemang som verkar riktigt spännande. Jag saxar från beskrivningen på Facebook:

“Musikfestivaler med camping är idag ett område som är ockuperat av heteronormen. Sexistiska och homofoba kommentarer från machomän, en manlig norm som präglar vilka artister som får plats på de stora scénerna och känslan av att som hbt-person vara ”the only gay in the village” på campingen. Men alla ockupationer kan och ska hävas och normer kan och ska brytas ned. En annan värld är möjlig och sommaren 2010 skapar vi en egen utopi. För att vi kan, för att vi vill och för att vi törs. En norm ses bara som en sanning till någon kommer och ifrågasätter den. Och till slut raserar den.

Tänk er en festival med camping fylld av härliga queers i alla regnbågens färger. En armé av kärleksfulla älskande queera drägg. På queertopia är alla människor med ett queert förhållningssätt välkomna, oavsett kön eller sexualitet. Men alla är också välkomna att spränga sina egna gränser.”

Hur det kommer sig att denna festival “landat” i Norberg vet jag inte (än) men jag vet att den är varmt välkommen!

Barn (?) i H&M’s värld

Igår råkade jag bläddra i H&M’s höstkatalog för barn. Det var för gräsligt!!! På de flesta bilderna är barnen utspökade till unga vuxna, utställda i vuxenposer och med vuxen-make up. Lite åt det hållet är det tyvärr alltid hos H& M men det här var värre än vanligt. Jag trodde inte att jag var en moraliserande tröktant men det här kan jag bara inte acceptera!

Tidigare har jag ondgjort mig över H&M’s övertydliga könsstereotypa mode, med rosarött glittervolanggulligull för tjejer och traktorer/flygplan/brandbilar/dinosaurier för killar. När jag frågar efter ett plagg i H&M’s butiker frågar biträdena alltid om det är till en tjej eller en kille. Vad spelar det för roll?!? Det är ämnat för ett BARN. Tacka vet jag Polarn och Pyret som har insett detta och är en föregångare på området. Tyvärr ligger Polarn och Pyret i ett prisläge som passar långt ifrån alla barnfamiljer.

Nu räcker det inte längre med att muttra argt mellan klädhängarna i butiken; nu måste vi säga ifrån! Jag vill inte att några barn, varken mina egna eller andras, varken i Sverige eller i andra länder, ska pådyvlas att de ska se ut som 22-åringar när de nyss har börjat skolan! Bottennoteringen var sidan med fuskpälsar: kappor och muffar (har jag för mig att det var) i fuskpäls från strl 86. Fuskpälskappor för tvååringar, alltså! Nä, nu tror jag det är dags för en bojkott av H&M.

Är du med?

Sluta bolla runt arbetslösa!

Många som är eller har varit arbetssökande kan vittna om hur olika myndigheter konstaterar att ”Du kan inte få hjälp här, du måste vända dig någon annanstans”.Våra välfärdsorganisationer har tyvärr, i effektivitetens (?) namn, fått så snäva uppdrag att många människor inte passar in i det. Individen ramlar, som det heter, mellan stolarna eller bollas runt i systemen. Arbetsförmedling, Försäkringskassa, Socialtjänst, Arbetsmarknads- och Integrationsenhet och primärvård/psykiatri måste få ett mycket tydligare uppdrag att arbeta tillsammans så att denna vansinniga rundgång får ett stopp! Idag ägnar vi oss åt slöseri med humankapital, slöseri med samhällsresurser och – det värsta av allt – ett helt förkastligt sätt att möta människor i behov av stöd och hjälp. Det stuprörssamhälle vi har byggt upp är i vissa fall förnedrande, ineffektivt och ibland helt kontraproduktivt, hävdar jag.

Det är hög tid att samla alla stödinsatser på ett ställe, med ett gemensamt mål: att alla individer ska få hjälp att öka sin arbetsförmåga så mycket det går och att hitta ett arbete där förmågan behövs. Trots rådande långkonjunktur och höga arbetslöshet är de flesta bedömare överens om att våra arbetsgivare inom en snar framtid kommer stå inför kompetensbrist. Vi socialdemokrater delar en ideologi om alla människors lika värde. I det ingår, anser jag, att alla individer behövs i vårt samhälle, det gäller bara att hitta vägar dit.

Som myndighetsuppdragen ser ut idag har tjänstemannen lite tillspetsat ”lyckats” när klienten inte längre är ett ärende hos den egna myndigheten (utan kanske har skickats någon annanstans). Hur lyckat är det för individen och hur lyckat är det för samhället?

Sveriges Kommuner och Landsting har lagt ett förslag som heter En gemensam ingång för alla arbetssökande (ENIG). Det förslaget innebär just det jag saknar; en plats, en chef och ett gemensamt mål. Detta, att ge det individuellt anpassade stöd individen verkligen behöver för att uppnå arbetsförmåga, stämmer väl överens med socialdemokratins grundläggande värderingar om solidaritet och att alla ska erbjudas samma möjligheter. Ett långsiktigt inriktat stöd från flera olika instanser, med möjlighet till många typer av små och stora insatser, är för vissa individer enda chansen till egenförsörjning och ett mer hållbart liv. Det är vår skyldighet att verka för att det blir verklighet!

Kommunstyrelsen i Norberg har anmält intresse att bli pilotkommun med En gemensam ingång för alla arbetssökande. Den borgerliga regeringen är kallsinnig och verkar tycka att arbetsmarknadspolitiken är bra som den är. Låt oss hoppas att regeringen inser fördelarna med ENIG så att vi på allvar kan organisera välfärden till nytta för dem som den är till för.

Semestern slut

För vissa har semestern redan tagit slut, för andra finns det fortfarande några dagar kvar att göra lite av allt det där vi ville göra. Själv har jag gjort mycket av det jag ville; haft många lata dagar med barnen, gjort dagsutflykter, badat, haft besök av fantastiskt trevliga människor och röjt i några skrymslen och snår. Det jag inte har gjort har jag aktivt valt bort, p g a lathet eller annat.

Jag tänker på alla de som av olika anledningar inte kunnat göra just något alls av det de velat den här sommaren. Alla de som inte lever tillsammans med dem de vill leva med, eller på det sätt de vill leva. Alla de som kämpar och kämpar för att få vardagen att gå runt och inte har några möjligheter till semesterutsvävningar. Alla de som inte har någon semester, för att det inte existerar i deras obefintliga anställningskontrakt. Det finns så många saker som vi tar för givna men som absolut inte är givna för andra. Mina tankar går till er.

Stjärnfamilj

Jag är STOLT över att tillhöra ett parti som har en politik för alla – kärnfamiljer, stjärnfamiljer och alla andra underbara individer! Önskar bara att jag hade kommit på det fyndiga “stjärnfamilj” själv 😉

Kvalitet vs resurser

I början av veckan publicerade Fagerstaposten en insändare från “Än så länge kommuninvånare i Norberg”. Skribenten har åsikter om den politik vi fört, “att allt färre ska göra allt mer”, vilket “sliter hårt på personalen att se alla behov, men inte kunna göra det som verkligen krävs för ett mänskligt leverne”.

Det är glädjande att någon har åsikter om och engagerar sig för hur våra äldre äldre har det i Norberg. Precis som denna någon skriver så tror jag också att det finns gamla människor som ibland har svårt att göra sin röst hörd i media. Däremot är jag övertygad om att vi inom hemtjänst och äldreomsorg i Norberg har en fantastisk personal som gör allt vad de kan för att lyssna till de gamla och se till att de har en bra tillvaro.

Jag har valt att engagera mig politiskt för att jag tror att det finns mycket i vårt samhälle som vi kan göra bättre. Jag har valt att vara ledamot i Socialnämnden för att jag anser att stöd och hjälp till dem som för tillfället behöver det är något av det viktigaste man kan ägna sig åt. Min önskan, som jag tror delas av alla andra politiker, är att alla våra kommuninvånare – unga som gamla – ska ha det så bra som möjligt.

Vägen till en bra omsorgsverksamhet går via bra personal. Vi har höga kvalitetsmål för våra verksamheter och vi har höga ambitioner vad gäller personalens arbetsmiljö. Dessvärre har vi också begränsade ekonomiska resurser för att genomföra våra mål och ambitioner. Detta gör att vår personal ibland har en hög arbetsbelastning och jag kan förstå att det upplevs stressande att inte kunna tillgodose allt som våra äldre skulle vilja ha hjälp med. Om det är någon tröst så är läget detsamma i andra kommuner; kostnaderna för omsorgen i Norberg ligger nu i nivå med andra jämförbara kommuner.

Chefer och medarbetare inom Socialförvaltningen arbetar hårt och målmedetet för att hålla hög kvalitet i verksamheten. Trots detta finns det förstås saker som kan bli bättre. Jag hoppas att ”Än så länge kommuninvånare i Norberg” väljer att vara just kommuninvånare i Norberg och att denna någon kontaktar mig, någon annan politiker eller någon chef inom socialförvaltningen så att vi får ta del av dina förslag till förbättringar.

Ekologi kontra effektivitet

I förra veckan presenterade två forskare vid SLU (Statens Lantbruksuniversitet i Uppsala) en studie som visar att ekologisk odling är ineffektivt jämfört med konventionell (kemiskt besprutad) odling. Jaha. Är det någon som hade väntat sig något annat?!?

Efter Aktuellt-inslaget, då de två forskarna oemotsagt fått orera om sin fantastiska (?) upptäckt, kändes utrycket att vad som helst går att bevisa med statistik mycket aktuellt.

Som jag ser det är själva vitsen med ekologisk odling att den ska vara långsiktigt hållbar och ta hänsyn till alla delar av miljön och kretsloppet, inte bara vad som är mest “effektivt” för bonden. För vad är effektivitet?? Är det verkligen när vi lyckas krama ur absolut mesta mängd odlad gröda/producerade enheter eller vilken bransch det nu handlar om? Eller är det kanske när vi hittar en bra balans mellan utfall och hänsyn, mellan vad som är möjligt och vad som är hållbart?

I sitt resonemang om ökad odlingsareal (nödvändigt enligt SLU-forskarna om odlingen ska ske ekologiskt) och minskad produktion utgick de från att alla andra faktorer ska vara konstanta. MEN DET ÄR JU DET SOM ÄR PROBLEMET! Vi KAN inte fortsätta att frossa i allt som för tillfället faller oss på läppen. Vi KAN inte fortsätta köpa billigt skräp (ursäkta) och köpa nytt, ännu billigare skräp nästa säsong. Vi KAN inte sticka huvudet i sanden och låtsas som att våra gemensamma resurser, och våra mänskliga resurser, körs slut på bara för att JAG just nu har en massa önskemål att tillfredställa. Inte om vi vill ha ett jordklot och en mänsklighet att överlämna till våra barnbarn.

Min åsikt är att vi alla, inom alla områden, måste fråga oss vad som möjligt och vad som är önskvärt. Jag förespråkar inte en tillbakagång till jordbrukssamhälle och självhushållning, lika lite som jag förespråkar nolltillväxt. Det jag menar är att vi måste hjälpas åt att se till att tillväxten sker inom rätt områden, och på rätt sätt, så att vi alla – människor, djur och miljö – kan fortsätta ha en gynnsam, hållbar utveckling. Och det, kära SLU-forskare, tror jag kan ske om vi sansar vår konsumtion, köper färre men bättre (och tyvärr också dyrare) produkter och anpassar våra liv efter vad våra åkrar, djur och skogar långsiktigt kan förse oss med.