Förslag till riksdags- och landstingslistor

Idag kom valberedningens förslag till riksdags- och landstingslistor i Västmanland. Jättespännande läsning, förstås. Såg till min förvåning att jag är föreslagen att stå som tionde namn på riksdagslistan. Jag känner mig mycket smickrad och lite överraskad. När jag träffade valberedningen gjorde jag klart att jag inte har några riksdagsambitioner nu men att det förstås vore spännande och kul att få en sådan möjlighet om en eller ett par mandatperioder. Det ska bli kul att se vad medlemmarna säger i omröstningen. Det kan mycket väl hända att jag, när listan fastställs på extra disktriktskongressen i december, halkar ner ett par steg. Men nu är jag bara glad att valberedningen tycker att jag ska stå så pass högt upp. Tack för det!

Ännu mer spännande är att det finns nya namn, från Norberg, högt upp på förslaget till landstingslistan. Kul! Vad kommer det att innebära för politiken här i Norberg? Det får vi nog diskutera på morgondagens medlemsmöte som har temat Planering inför valet. Välkomna, alla medlemmar, att delta i diskussionen. Nu är det skarpt läge om Norbergs framtid!

Glömmer vi våra syften?

Först: har varit på möte med utvecklingsgruppen för Nya Lapphyttan, som representant för kommunstyrelsen. Var tvungen att avvika efter en dryg timme för att hinna hem till barnen. Det känns alltid kymigt att gå tidigt från möten men… hur jag än vänder och vrider på det så måste jag prioritera min familj, ibland. Sorry, men det är för mycket viktigt och roligt som trängs i kalendern för att allt som är viktigt och roligt ska få den tid det förtjänar. Ska vi lyckas locka människor som är mitt i livet att engagera sig politiskt så måste vi ta en rejäl funderare på hur mycket av politikernas tid vi gör anspråk på. Och kanske viktigast av allt: att det blir fler som engageras i olika grupperingar så att inte några få ska räcka till till allt.

En helt annan sak: hörde på P1’s nyheter idag att franska fängelser, för att minska antalet självmordsförsök, ska införa sängkläder som inte går att knyta och pyamas av papper för högriskgrupper. Jaha. Det får mig att tänka på en föreläsning av Johan Qvist, forskare vid Karlstads universtiet, som jag lyssnade på i förra veckan. Hans tes är att vi glömmer bort syftet med verksamheter när vi sätter målen och att det leder till totalt kontraproduktiva åtgärder i verksamheten. Som exempel nämnde han att när svenska polisen fick som mål att x antal blås skulle göras varje månad för att minska rattonykterheten, och detta mättes i hur många blåsrör varje polisenhet hade beställt från leverantören, så beställde polisenheterna “rätt” mängd rör varje månad, oavsett hur många rör som gick åt, för att nå målen och få arbetsro. Var det fel på poliserna eller på hur målet formulerades? Jag tror på det senare.

Ungefär lika klokt tror jag att det är att införa sängkläder som man inte kan använda för att ta livet av sig med när man sitter inlåst. För varför är det så många franska fångar som inte ser någon annan utväg än att ta livet av sig? En tes, som fördes fram i nyhetsinslaget, är att standarden på fängelserna är undermålig. Huruvida det stämmer eller ej har jag ingen uppfattning om men jag känner mig väldigt klar över att om kriminalvården, personalen som arbetar med fångarna, fick svara på vad de tror behövs för att fångarnas psykiska hälsa skulle förbättras, så tror jag inte att de först skulle tänka på sucisidsäkra sängkläder. Vore jag chef över den franska kriminalvården skulle jag fundera ett varv till över syftet med min verksamhet och föreslå åtgärder som ligger i linje med det.

Nya Lapphyttan

Jag ska representera kommunstyrelsen i en arbetsgrupp för utveckling av Nya Lapphyttan. Det är ett område som jag är dåligt inläst på och just nu funderar jag på vad jag skulle kunna tillföra. Hur tycker du att kommunen bör utveckla Nya Lapphyttan? Hör gärna av dig till mig med dina tankar och idéer så att jag får fler uppslag.

Ny politisk organisation?

Att en fullmäktigeberedning har fått i uppdrag att se över den politiska organisationen i Norberg är bra. Det finns inget som är så bra att det inte kan bli bättre och vi måste hela tiden ompröva vad vi gör och hur vi gör det. Gott så långt, alltså.

De problem som huvudsakligen lyfts i debatten är dels att vissa partier har problem med att hitta folk till sina platser i nämnder och styrelser, att nämnderna ser mer till sitt eget ämnesområdes fromma än till hela kommunens väl och ve, dels att fullmäktige behöver vitaliseras och ges större vikt.

Den lösning som har föreslagits på ovanstående problem är att ta bort nämnderna och ersätta dem med utskott under kommunstyrelsen. Kortsiktigt är det förstås ett effektivt sätt att slippa ragga människor som är beredda att avsätta tid och engagemang för att vara med och ta ansvar för vårt gemensamma samhälle, samt att de som blir kvar ofrånkomligen får en helhetssyn. Men vad får det för konsekvenser mer långsiktigt? Jag menar att det urholkar demokratin avsevärt: möjligheten till påverkan och insyn, d v s makten, koncentreras till några få och det tror jag är farligt. Hela idén om demokrati bygger på att det är många som är inblandade i beslut om vårt gemensamma samhälle. Att antalet förtroendevalda skulle vara en kostnadsfråga köper jag inte: demokrati måste få kosta och vi har inte några orimligt höga kostnader för politiken i Norberg.

Antalet medborgare som känner någon som är förtroendevald politiker minskar med det liggande förslaget och det i sin tur bidrar till att förståelsen och legetimiteten för de demokratiska processerna avsevärt minskar: Ju fler som känner en förtroendevald, som kan få skeenden och sammanhang förklarade för sig, som har möjlighet att få direktkontakt med en politiker och föra fram sin åsikt, desto större är tilltron till demokratin. Ju fler människor som är förtroendevalda, som kan dela med sig av sina perspektiv och erfarenheter, desto rikare blir diskussionerna och beslutsunderlagen. Det är något som inte får försvinna om Norberg ska kunna fortsätta utvecklas långsiktigt.

Vad är då mitt förslag till lösning på problemen som beskrevs inledningsvis? Förslaget om grupper som tillsätts för att diskutera viktiga frågor (fullmäktigeberedningar) tror jag kan vara ett bra sätt att vitalisera fullmäktige och att föra in fler och nya perspektiv. Men det allra viktigaste är att vi, alla politiska partier, rannsakar oss själva: Hur kan vi arbeta annorlunda för att fler ska vilja engagera sig, i en eller flera frågor? Hur kan vi agera för att våra förtroendevalda, trots olika nämnduppdrag, ser kommunen som en helhet?  Hur utåtriktade är vi egentligen och hur bra är vi på att bjuda in medborgare till samtal och diskussioner?

Vi sossar har de senaste åren bjudit in till öppna seminarier på olika teman, vi har haft en öppen manifestation på Internationella kvinnodagen och vi står (med oregelbundenhet) ute i samhället och delar ut flygblad. Vad gör de partier, som kommit med förslaget om att avskaffa nämnderna, för att föra dialog med andra än politiker???

Att avskaffa nämnderna är en enkel men dålig lösning. För att nå större engagemang och ökad demokrati krävs hårt arbete. Är vi beredda att göra det arbetet???

Opinionsbildare

Urban Ahlin var på snabbvisit i Norberg idag. Han kontaktade kommunstyrelsens ordförande och bad att få träffa lokala opinionsbildare. Jag blev inbjuden. Tydligen är jag att betrakta som opinionsbildare, numera!

Träffen med herr Ahlin var i alla fall trevlig och intressant. Vi pratade om utmaningar för små glesbygdskommuner, Afghanistan och Finsam kontra Kraftsam, bl a. Herr Ahlin undrade om inte Finsam är en liberal idé. Jag kan inte svara på var den har sitt ursprung med det är en BRA och mycket EFFEKTIV idé – är inte det huvudsaken?

Han slog huvudet på spiken gällande mina farhågor: vi sossar kan tydligen inte bara acceptera att andra kommer med bra förslag och utveckla dem till ännu bättre idéer. Vi har någon konstig prestige i att allt bra måste komma från oss själva! Nu finns finsam, och SKL har lagt ett jättebra förslag om En gemensam ingång för alla arbetssökande. Men istället för att göra det till vårt eget och utveckla det till något bra för alla, så ska vi hitta på en annan, lite sämre, egen idé med fånigt namn. Sämre, men egen. Suck. Vad beror denna fåniga prestige på och hur ska vi göra oss av med det?

Socioekonomi

Lyssnade på Ingvar Nilsson idag om socioekonomiska studier och det gigantiska samhällsekonomiska värdet i att investera i förebyggande insatser och rehabilitering. Han var, som vanligt, lysande i sin klokskap och kvickhet. När gör vi Ingvar Nilsson till en av socialdemokraternas tyngsta rådgivare?

Motion B 60 & 61

Har bläddrat fram partistyrelsens förslag till svar på min och Kurt Kvarnströms motioner till jobbkongressen om utvecklandet av FINSAM (Finansiell samordning av rehabilitieringsinsatser för arbetslösa). Partistyrelsen har valt att föreslå beslut enligt en annan, betydligt luddigare formulerad, motion om FINSAM från Söderköpings arbetarekommun, och hänvisa till det som svar på min och Kurts motion. Jag antar att det är en taktik vald av praktiska skäl: med en luddig formulering förbinder sig inte kongressen (och därmed riksdagsgruppen) till just något alls, varför man kan lämna frågan för tillfället och se hur saker och ting utvecklar sig. Jag har inte hunnit läsa partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer ännu men jag vet ju att välfärdsrådslaget skrivit om Kraftsam tidigare och förmodligen är det det partistyrelsen vill ha istället. Jag återkommer i frågan när jag har hunnit fördjupa mig lite mer.

Matchen har inte börjat än…

Får man göra så?

Igår, på arbetarkommunens styrelsemöte, gick vi bl a igenom våra olika aktiviteter resten av året. Jag efterlyste lite nya former för en traditionstyngd aktivitet. Nu sitter jag med en liten klump i magen och undrar om man får göra så.

Jag menar, de som arrangerar trivselaktiviteterna gör ett jättebra jobb. Det är kul att några vill och orkar anstränga sig för att göra det trevligt för andra. Men redan nu, efter tre år som medlem, känns det som att jag “kan” det där med traditionen. Det vore kul med lite nya former. Bli överraskad! Få lära sig något nytt! Kanske ha kvar grundstrukturen men hotta upp det med lite nya grepp? Så tänker jag.

Men får man vara så fräck att säga det också? Det är det jag brottas med nu. Vi säger ofta att vi vill ha högt i tak, testa ny grepp, ha in nytt blod. Men frågan är om vi verkligen vill omsätta det i handling också? Det lär visa sig.

7,7 kg

Pju! Nog för att jag har förstått att det är ett omfattande material men det var först när jag skulle göra plats i bokhyllan för de 13 skrifterna i A4-format som jag riktigt fattade omfattningen av det hela. Högarna med handlingar till kommunstyrelsemötet på måndag och socialnämndens arbetsutskott på tisdag känns genast mycket mindre. Men så var det ju det här med 5-årskalas och gäster och… ja, tids nog hittar jag nog ett hål att läsa 13 böcker i. Kan man ta tjänstledigt för inläsning av kongressmaterial?!? 🙂

Ombudsträff

Idag har jag träffat övriga kongressombud i Västmanland. Det var kul och spännande att diskutera med så många kloka, engagerade och rutinerade människor! Vi pratade om stort och smått, om praktiska arrangemang på Jobbkongressen, om partiets utmaningar framöver och behovet av en delvis ny socialdemokratisk politik. Vi som är nybörjare vad det gäller kongressande fick flera matnyttiga tips från våra betydligt mer rutinerade kollegor. Det känns tryggt och hoppingivande att ingå i en så stark delegation som jag anser att Västmanlandsdistriktet är. Huka er, alla traditionalister, som INTE vill diskutera jämställdhet, infrastrukturfrågor och nya grepp inom politiken!