Carlsson & Persson

Ingvar Carlsson har just hållit sitt anförande på Jobbkongressen. Jag slås av hans engagemang och hans skicklighet som talare. Ingvar har just meddelat att han tänker delta i sin 25:e valrörelse för att hjälpa till i kampen för Mona som statsminister. Heja Ingvar!

Nu är det Göran Persson som talar. Han har aldrig varit någon favorit för mig men nu ska jag lyssna ordentligt och ge honom en chans.

Over and out.

Lever vi som vi lär?

Det slår mig att det verkar finnas viss diskripans mellan de anförande vi håller samt beslut vi tar i förhållande till hur vi agerar. De här dagarna på Jobbkongressen har jag  t ex på vägen till och från kongressbyggnaden sett långt många fler rökare än vad jag brukar se i min vardag. Är det så att det är högre andel rökare bland socialdemokratiska politiker jämfört med resten av befolkningen? Kanske har jag helt fel.

I bänkraderna runt omkring Västmanlandsdelegationen konsumeras det dessa dagar stora mängder godis och snacks. Var och en gör förstås sina val men jag tycker att det rimmar lite illa med de beslut vi just har tagit om att investera i folkhälsa, agera för minskad användning av transfetter, färgämnen och kemikalier i livsmedel.

Sossar är förtås också människor. Jag menar inte att vi måste vara fanatiska renlevnadsmänniskor för att vi agerar för en bättre hälsa. Det jag menar är att ska vi kunna förändra världen måste vi börja med oss själva; att så långt det är möjligt förändra vårt eget agerande.

Själv agerar jag långt ifrån perfekt ur ett folkhälsoperspektiv och jag inser att jag riskerar att dra på mig kritik. Visst behöver vi ibland energitillskott när förhandlingarna drar ut på tiden och en del laster måste vi nog tillåta oss. Men jag tror att vi har möjlighet att agera lite mer föredömligt än vi gör idag. Eller?

Vinst i välfärden

Just nu debatteras vinst i välfärden. Åsikterna går isär om vi ska lagstifta mot vinst eller ej men jag tycker mig höra en klar majoritet för partistyrelsens förslag: ingen lagstiftning mot vinst men regleringar för ökad kvalitet och skärpta etableringskrav. Mitt stalltips är alltså bifall till partistyrelsens förslag.

Nu är det snart min tur i talarstolen. Här har ni mitt anförande i sin helhet:

Jag instämmer till fullo i Monas devis i inledningstalet att varje arbetad timme behövs.

En viktig del i det är att allas arbetsförmåga ska tas tillvara, alla ska känna sig behövda, alla ska känna att de finns i ett sammanhang.

Jag vill att ”vilja till arbete” byts ut mot ”arbetsförmåga”. “Vilja till arbete” ger helt fel signaler!  Meningen bör alltså lyda

”Det måste bli möjligt att ta tillvara allas arbetsförmåga genom t ex nya former av lönebidrag och möjlighet till en utvidgad arbetsmarknad.”

 Ytterligare ett argument för mitt yrkande är den bild av oss sossar som ett bidragsparti, som alliansen med hjälp av viss media har lyckats banka in hos delar av väljarkåren.

Låt oss en gång för alla ändra på det.

Jobbkongressen fredag kväll

I morse när vi startade var vi tre timmar efter programmet. Just nu är vi ungefär tre timmar före programmet. Hur är detta möjligt? Framför allt beror det på att talartiden idag har varit kortad till 1 minut (istället för 3). En minut är lite väl kort, tre minuter (med vanligen förekommande överdrag) är för långt. Jag vill därför förorda en framtida talartid om två minuter. Tror att jag ska motionera om det till nästa kongress.

Nu efter middagen har jag hållit mitt andra anförande under kongressen, den här gången i strandskyddsfrågan. Mitt anförande finns här nedan:

Ett Sverige i sammanhållning kräver en fortsatt levande glesbygd.

I vissa områden fungerar inte systemet med strandskydd; det byggs allt för mycket allt för nära många stränder stränder.

I andra delar av landet fungerar inte systemet av andra skäl. I glesbygd är problemet att det är för svårt att få tillstånd att bygga nära någon av alla de tusentals sjöar som ligger helt obebyggda. Visst ska vi även fortsättningsvis ha många obebyggda sjöar, men är det verkligen nödvändigt att som i Norra Västmanland ha fler obebyggda sjöar än invånare? (ok, en liten överdrift…)

Vi som lever i glesbygd ser att ett av våra viktigaste verktyg för att få människor att våga bygga hus i våra områden är att de får bygga sjönära.

Ett hus kostar ungefär lika mycket att bygga, oavsett var i landet man gör det. I Norra Västmanland får du tillbaka ungefär en fjärdedel av vad det kostade att bygga när du säljer det huset, OM det inte ligger sjönära! Då ökar intresset för att bygga hus och bosätta sig även i våra vackra delar av landet.

Inget skvaller

Jag har fått önskemål om rapport om skvaller från Jobbkongressen. Tyvärr måste jag göra vederbörande besviken för jag har inget smaskigt skvaller att bidra med. Visst pågår det mycket diskussioner och förhandlingar om kompromisser i heta frågor, men de sköts i vårt fall av de temaområdesansvariga. Jag har alltså inte varit aktiv i förhandlingarna om t ex formuleringar kring vinst inom skola och välfärd, för det är inte mina områden. Därför har jag inte heller något sådant skvaller. Jag, och resten av delegationen från Västmanland har fått gehör för våra åsikter i dessa frågor och yrkar därför bifall till partistyrelsens nya förslag till riktlinjer på dessa områden. Det betyder att vi INTE vill förbjuda friskolor eller att friskolor får göra vinst, däremot vill vi att det ställs samma krav på alla typer av skolor och att  kvalitén är det viktigare än driftsform.

I min egen temagrupp, arbetsmarknadspolitiken, lyckades vi komma långt i våra förhandlingar redan första dagen och kunde, tämligen enigt, klubba igenom en företagarvänlig, jobbskapande politik redan igår. Därmed är förhandlingarna i kulissen slut, för min del.

För övrigt så har jag suttit på min plats i kongressalen hela tiden kongressen har pågått så vad som har hänt runt omkring har jag ingen koll på.

På lunchen sprang jag ihop med Skinnskattebergs kommunstyrelseordförande, Lars Andersson. Det var förstås trevligt. Lars är själv lärare och är här för att bl a bevaka skoldebatten.

Vår kära Monika från distriktsexpeditionen kom just med en påse frukt till alla ombud från Västmanland. Tack Monika! Vi är redan ganska trötta (bara drygt fyra timmars sömn i natt) och kan behöva lite nyttigt energitillskott.

För övrigt kan jag meddela att jag kommer dra tillbaka mitt yrkande i strandskyddsfrågan eftersom temagruppen gjort ett bra arbete och ändrat förslaget till riktlinjer i den här frågan. För säkerhets skull tänker jag hålla ett anförande i frågan ikväll i alla fall.

Tjingeling!

Debut i talarstolen

Vi har precis omvalt vår kära Mona till partiordförande och vi gjorde det med den längsta, varmaste stående ovation jag kan minnas. Härligt! Jag hoppas att alla nu förstår att hon har vårt absoluta stöd.

Jag har gjort min debut i talarstolen här på Jobbkongressen. Jag hade förmånen att få inleda debatten i avsnittet “Alla arbetade timmar behövs”. Min ambition det senaste året har varit att få partistyrelsen att inse att vi måste samla alla aktörer kring individer som behöver omfattande stöd för att öka sin arbetsförmåga och komma in på arbetsmarkanden. Till min glädje var det inga problem alls! Ett inlägg på temagruppen igår eftermiddag om att föra in landstingen i Kraftsam och PS gick på vår linje. Demokratin funkar!!!

Jag höll ändå mitt anförande idag, om vikten av att samla stödet och att utgå från individens behov. Det var så kul! Knäna skakade betänkligt, det ska erkännas, men jag kände ändå att en talarstol kanske är mitt rätta element?

Dessutom fick jag applåder, och positiva hejarrop från mina delegationskompisar, och det är jag innerligt tacksam över. Nu förändrar vi världen!

Debatten är igång

Om några minuter ska vi börja besluta om våra framtida politiska riktlinjer. Härligt!

I morse, när kongressen öppnade och talarlistan publicerades, fick jag hjärtklappning och knäskak: Det stod Åsa Eriksson, Västmanland, som nummer två i talarlistan. Och detta inom ett område där jag inte har skrivit något anförande ännu! Blodet försvann bokstavligen från mitt huvud i några sekunder, jag lovar. När jag kunde tänka igen insåg jag att “superadministratörerna” tagit fel på område som ska behandlas idag och satt upp söndagens talarlista istället. Det korrigerades snabbt och jag kunde på darriga ben gå tillbaka till min plats.

Ingen stor grej, förstås, men det fick mig att inse hur orutinerad jag är. En gammal kongressräv skulle förstås kolugnt ha inväntat att det uppenbara felet rättats till. Det ska jag försöka lära mig till en annan gång. Och jag känner mig nöjd med att jag inte tvingades göra debut i kongresstalarstolen helt oförberedd och utan manus.

Stödet för partistyrelsen verkar stort när det gäller den ekonomiska politiken, som vi just nu beslutar om. Hittills har alla beslut (ca 10 än så länge) gått partistyrelsens väg. Undrar hur länge det håller i sig?

Var är kvinnorna i den ekonomiskpolitiska debatten? Det är en förfärande hög andel män i talarstolen den här förmiddagen. Tycker inte vi kvinnor att ekonomisk politik är viktig?

Heja Mona!

Jag måste erkänna att jag blev rörd, nästan till tårar, av Monas inledningstal igår. Det var så självklart, självsäkert och glaskart på alla de punkter som känns angelägna idag; att skapa ett soldariskt, hållbart samhälle för alla. Jag fick ståpäls! Tidigare har jag inte varit något uttalat Mona-fan men det är jag nu. Vi kan vara stolta över vår partiledare.

Monas uppmaning till oss alla var att i alla debatter, alla tal och alla insändare det kommande året slå fast tre saker:

Jobben först, skatt efter bärkraft och välfärd efter behov. Så enkelt är det!

Samstämmigt budskap

Sitter på Jobbkongressen och lyssnar på Georgios Papandreou. Det slår mig att alla dagens talare; Mona Sahlin, Johanna Sigurddottir och Jens Stoltenberg, är väldigt samstämmiga i sina budskap. De pratar om ett solidariskt, grönt samhälle som håller ihop människor istället för att skapa klyftor. De pratar om vikten av politik för en bra samhällsutveckling, om vikten av en god partiorganisation med rejält fotarbete och av samverkan med vänstern och de gröna. Skönt att höra.

Vi har träffats i våra temagrupper nyss och försökt föra fram de synpunkter vi har på partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer. Jag måste säga att jag är lite besviken på hur temagrupperna (i alla fall min, Jobbgruppen) utvecklats. Jag hade hoppats på mer av diskussion, givande och tagande, reflektion och slipande på argument. Istället blev det några timmars uppläsning av olika kongressdelegationers yrkande på tillägg till riktlinjerna. Synd. Man får ju ta seden dit man kommer så jag gjorde, på Västmanlandsdelegationens uppdrag, två yrkanden:

Vi i Västmanland vill att det i socialdemokraternas politiska riktlinjer ska stå att alla som kan arbeta ska få göra det, istället för som i förslaget alla som kan och vill.  Likväl som alla ska ha rätt att använda sin arbetsförmåga, hur den än ser ut, har vi alla skyldighet att bidra efter förmåga.

Jag har dessutom yrkat på att det Kraftsam som partistyrelsen föreslagit (delar av AF och FK, där kommunerna kan sluta avtal) också ska inkludera landstingen. Det gör jag med bakgrund av drygt fyra års arbete med att försöka få dessa fyra organisationer att mycket bättre arbeta tillsammans för gemensamma kunder/klienter. Det finns idag, många människor, som har behov av många olika typer av stöd som faller inom olika myndigheters ansvarsområden. Så länge vi har murar mellan myndigheterna (regleringsbrev om tydliggör den egna myndighetens ansvar) kommer människor att ramla mellan de berömda stolarna. Samverkan under en gemensam ledning är ända sättet att motverka detta. Det kan man göra redan idag, inom ramen för finsam (finansiell samordning), men finsam finns inte i hela Sverige och därför är det allt för få som får möjlighet till samordnade insatser.

Om en stund, efter Margot Wallströms tal, får vi veta vad redaktionsutskottet anser om våra yrkanden. Med start i morgon, torsdag, ska vi västmanländska delegater föra fram våra förväntningar på den framtida politiken från podiet. Titta gärna på oss på SVT 24! Jag har begärt ordet för första gången i morgon eftermiddag, efter kl 15. Jag längtar…