Ändra lagen?

På senaste mötet med Norbergs AKn var det en medlem som påtalade det orimliga i att företag säger upp personal och hyr in arbetskraft via bemanningsföretag istället, med följden att villkoren blir sämre och mer osäkra för dem som utför jobben. Sven-Erik Österberg var med på mötet och han skred snabbt till handling:

“Det är absurt att ett företag  – som nu Urban Outfitters – har rätt att säga upp all personal på grund av arbetsbrist, när det är helt uppenbart att det inte är arbetsbrist det handlar om. Och Urban Outfitters är dessvärre inte ensamt om att ta till sådana fasoner. Arbetstagarnas rättigheter behöver stärkas, säger Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiske talesperson Sven-Erik Österberg.

– En arbetsgivare ska inte kunna missbruka möjligheten att säga upp personal på grund av arbetsbrist, för att i stället använda bemanningsföretag. Därför måste lagstiftningen bli tuffare. Socialdemokraternas kongress beslutade för en knapp månad sedan att lagtiftningen behöver ses över. Vid ett regeringsskifte nästa år tillsätter vi omedelbart en utredning för att se över reglerna i LAS och MBL. ”

Det finns hopp, med andra ord.

Advent

Första advent är snart till ända och jag har fortfarande inte satt upp några stjärnor eller gjort i ordning adventsljusstaken. Det konstiga är att jag trivs med det! Trivs med att följa min egen rytm, inte andras (eller almanackans). Trivs med att göra sådant jag vill göra istället för sådant “man måste” göra. Trivs med att ha ägnat precis hela helgen åt min kära sambo och flera av våra vänner istället för att hänga upp julgardiner (nej just det, det gör jag ju aldrig…) eller stånka över något annat jag inte vill. Det tog några år men äntligen tror jag att jag har blivit vuxen; gör saker så som jag vill göra istället för så som jag tror att jag vill göra. Känns stort!

Det är kanske tur för barnen att far- och morföräldrar är så ordentliga och firar advent på rätt dag. Vem vet hur det annars går med barnens kulturarv?!!?

Ensamkommande barn

För nästan tre år sedan tog Socialnämnden i Norberg beslut om att inte ta emot ensamkommande flyktingbarn. Jag var själv med och tog det beslutet. Det är inget jag är stolt över, men vid tillfället gjorde vi bedömningen att nämnden och förvaltningen hade så mycket att ta tag i att vi inte kunde erbjuda ett bra mottagande av ensamkommande barn. Att vi behövde få bättre grepp om kostnaderna inom olika verksamheter, ta tydligare tag i ledning och styrning och omstrukturera vissa verksamheter kan ju te sig som småsaker jämfört med barn som flytt krig och tortyg och kommit ensamma till ett nytt och främmande land. Vi gjorde i alla fall avvägningen att det var det klokaste då.

Idag är läget ett annat. Idag har vi mycket bra koll på kostnaderna i alla nämndens verksamheter. Vi har en tydligt och effektiv lednings- och styrningsorganisation och vi är på god väg när det gäller säkring av kvalitén på de tjänster och det stöd vi erbjuder våra medborgare.

Därför har jag den här veckan föreslagit att socialförvaltningen på nytt ska utreda våra möjligheter att ta emot ensamkommande flyktingbarn. En enig nämnd beslutade enligt mitt förslag.

För oss socialdemokrater är mottagandet av flyktingar främst en fråga om solidaritet: Under första världskriget var ca fem procent av krigets offer civila – idag är den siffran för pågående krig närmare 75 procent. Behovet av fristad är enormt och förhållandevis få flyktingar hamnar i Sverige. I dagsläget är behovet av stöd och hjälp till ensamkommande flyktingbarn mycket stort och debattens vågor går höga om varför inte alla landets kommuner visar den solidaritet som man rimligen kan kräva av ett välståndsland som Sverige.

Jag ser dessutom möjligheter i att få fler unga att etablera sig i vår kommun. Vi behöver ständigt ta del av andras kunskaper och erfarenheter och möta andra kulturer, för att vårt samhälle ska kunna fortsätta utvecklas och kommunen vara en dynamisk plats.

Jag vill därför att förvaltningen senast i mars 2010 återkommer till nämnden med minst ett förslag på hur kommunen skulle kunna ta hand om och ge stöd till ensamkommande flyktingbarn.

I förslaget bör följande ingå:

  • lämpligt verksamhetsområde som kan ansvara för mottagandet och stödet
  • hur många barn kommunen kan ta emot per år
  • beskrivning av hur verksamheten kan se ut
  • beräknad kostnad för mottagandet
  • justeringar som kan göras inom nämndens ram för att finansiera verksamheten
  • tidplan för när mottagandet kan starta
  • förslag till beslut

Min ambition är att vi i Norberg redan i vår kan ta emot de första ensamkommande flyktingbarnen till vår  kommun – inte en dag för tidigt.

Vad krävs för att skapa Europas bästa skola?

I morgon (måndag 23 november) är alla som vill välkomna till ett öppet seminarium i Norberg med temat “Vad krävs för att skapa Europas bästa skola?”. Vi har bjudit in Lena Olsson från Skolverket, som varit projektledare för en ny kunskapsöversikt om vad som påverkar elevernas resultat i skolan, och Gabriel Wikström, SSU’s talesperson i skolfrågor.

De öppna seminarierna arrangerar vi för att få nya infallsvinklar och mer kunskap om områden som vi anser är angelägna. Vi vill också bjuda in norbergarna att ge sin syn på det aktuella temat och på så sätt vara med och påverka vår politik. Därför är alla (norbergare och utsocknes, sympatisörer och kritiker, skolprofessionella och elever) varmt välkomna till Biografsalongen i Biblioteket i Norberg i morgon kl 18:30-20:30. Efter att våra inbjudna gäster givit oss sin bild av saken under ca en timme fikar vi tillsammans och fortsätter med diskussion, frågestund och reflektioner.

Varmt välkomna!

Kloka tänkare

I en intervju med Sarah Wamala, generaldirektör för Folkhälsoinstitutet, hittade jag följande citat:

“Var och en kan göra skillnad och göra världen till en bättre plats. Det kan jag också.”

Tänk om vi alla kunde ha det som motto och varje dag se till att göra världen lite bättre. Wow!

I Tvärdrag hittade jag dikten Höstmys av Joanna Ekström, med uppmaningen att sätta upp den på en anslagstavla:

“I år lägger jag allt mitt krut på att lära muslimer att cykla. Mina gäster bjuds på ost från egen gård. Jag ska koka äpplemos och skaffa ett fadderbarn, samt ett par Nikeskor som det har gjort”.

Lysande!

Pyttipanna av tankar

Idag har jag så mycket på hjärtat att jag knappt vet var jag ska börja… Jo, jag börjar med det roligaste: min femåriga dotter har idag lärt sig att läsa! Hon började trevande i en ABC-bok, blev själv förvånad över hur bra det gick, och fortsatte flera sidor av bara farten. Är det inte fantastiskt hur lätt saker kan gå ibland?!? Hon har varit intresserad av bokstäver och siffror länge, skrivit enklare ord i ett halvår, men idag rasslade det till och hon knäckte koden. Jag blev rörd till tårar (för andra gången idag) och nattningsproceduren fick läggas på is medan hon ljudade sig fram till ”kapitlet” M. M som i stolt Mamma, kan tilläggas.

Jag har varit i Stockholm på SKL’s rehabiliteringskonferens idag. Första föredragshållaren var socialförsäkringsminister Cristina Husmark-Pehrsson. Vid den korta frågestunden tog jag chansen och frågade hur hon tänker när Socialdepartementet aviserar sänkta anslag till samordningsförbunden år 2010, samtidigt som sista länken i rehab-kedjan träder i kraft med ett stort antal människor som får slut på sjukförsäkringsdagar och överförs till Arbetsförmedlingen. Det kan vara en god tanke, om de långtidssjuka får adekvat stöd (och tid) att återerövra sin arbetsförmåga och på så sätt kan bli behövda och ingå i ett arbetssammanhang. De enda (i princip) som kan finansiera den typen av insatser, innan sjukförsäkringsdagarna är slut, är samordningsförbunden. För att inte ett stort antal av de utförsäkrade (ca 50 % bedömde en AF-chef i mitt område igår) ska råka ut för ett misslyckande i det tre månader korta introduktionsprogrammet hos AF, och slussas tillbaka till en ny omgång sjukförsäkringsdagar hos FK (efter 3 månaders karens…), måste den som varit sjuk länge få adekvat stöd att gå från en identitet som “sjuk” till “frisk”. Därav min fråga. Husmark-Pehrsson meddelade, mycket överraskande, att besked om anslag kommer om två dagar och att det inte finns någon anledning till oro hos samordningsförbunden. Det beskedet går på tvärs mot vad hennes politiskt sakkunnige sa i förra veckan, och vad Försäkringskassans samverkansansvarige har låtit förstå, men Husmark-Pehrsson sa att jag skulle lita på henne istället för de andra. Så då gör jag väl det då, och låter på detta sätt hälsa till alla andra samordningsförbund att ministern verkar ha något i rockärmen!

På vägen hem läste jag senaste numret av Tvärdrag – ung socialdemokratisk debatt. Vår egen (i alla fall Norbergs) Maja Nordström bidrog med en – som vanligt – klok och klarsynt artikel där hon redogjorde för problematiken med Turkiets eventuella inträde i EU. Maja; du är skarp, du behövs och jag hoppas att du någon gång i livet väljer att återigen ha Norberg som bas för ditt politiska arbete.

I min närhet har jag ett ungt par som väntar barn för första gången (grattis, grattis, grattis!). I Stockholm köpte jag en liten bok om föräldraskap som de blivande föräldrarna ska föräras i väntan på nedkomst. Jag passade på att tjuvläsa lite på tåget och blev så oerhört gripen och rörd av de fantastiskt kärleksfulla tankarna från en nybliven pappa att tårarna strömmade nerför kinderna (någon näsduk hade jag förstås inte med mig…). Jag känner så väl igen den enorma kärleksvåg som drabbar en som nybliven förälder, och som drabbar mig fortfarande flera gånger i veckan. Då kan känslorna fullkomligen övermanna både kropp, själ och intellekt och jag kan bli sittande i flera minuter och bara fånglo på mina fantastiska barn. Det är först när man inser vidden av denna enorma kärlek som rädslan att förlora den förändrar hela livet.

Inför KS 16 nov

I morgon har kommunstyrelsen i Norberg möte. Vi ska bl a besluta om budget för KS och KF 2010.

Trots protester från alliansen (och delar av vänsterpartiet) har kommunfullmäktige klubbat en kommunbudget för 2010 som innehåller lite utvecklingspengar. Det är inga stora summor, men nästan 1,5 Mkr finns nu till förfogande för KS för offensiva satsningar som ska göra Norberg ännu mer attrativt. Det är bra, tycker jag. Vi är nog många som anser att den största utmaningen för Norberg de kommande åren är att vända befolkningsutvecklingen, d v s öka inflyttningen. För att lyckas med det tror jag att vi som redan bor här behöver vara ännu  mer nöjda med vår kommun, tala väl om den och visa att detta är ett bra ställe (det bästa?) att bo på.

Inom politiken är vi tämligen överens om att under nästa år bygga om lägenheter i Resedanområdet så att det blir attraktivt 55+ boende för några av våra lite äldre medborgare. Det bör i sin tur leda till att det blir fler lediga hus till salu och det kan förhoppningsvis leda till viss inflyttning i kommunen (alla är välkomna men unga som har eller planerar att skaffa barn är extra välkomna…). Vi har, som bekant, planer på att bygga en ny sporthall och vi vill göra genomfartsområdet, vid sjön Noren, mer attraktivt för boende och besökare. Sommardesignkontoret har tagit fram kul och häftiga förslag om det som jag hoppas att vi kan börja realisera under nästa år.

Ikväll hade vi gruppmöte (S) inför KS och jag talade mig varm för att bygga en gång- och cykelväg mellan Norberg och Fagersta. Det har det talats om länge, har jag förstått, men Vägverket är inte alls intresserade att bygga någon cykelväg här. Med tanke på folkhälsan, klimatproblematiken och att göra Norberg attraktivare så anser jag att vi behöver ha en cykelväg till Fagersta, där många av våra invånare arbetar, studerar, handlar eller sportar. I vår, när Vägverket planerar att bygga mitträcke på vägen, måste vi ta chansen och bygga en cykelväg, tycker jag.  När maskiner är på plats, när viss nyproduktion av sidovägar redan görs, så borde det vara enklare (och billigare) än någonsin annars att få till den efterlängtade cykelvägen. Med lite samverkan mellan Fagersta kommun, Norbergs kommun, Svevia, Vägverket och Länsstyrelsen borde några kilometer väg väl gå att skaka fram?

Visst finns det många hinder att övervinna men min fasta övertygelse är att vill man så går det – frågan är bara hur mycket man vill.

Vi får se om det blir någon cykelväg eller ej.

Åter i vardagen

Nu har det gått nästan en vecka sedan Jobbkongressen tog slut och jag börjar landa i vardagen igen. Vill dela med mig av några reflektioner.

Det är STORT att få vara ombud på socialdemokraternas partikongress, ska ni veta. Dels för att det är ett så stort och proffsigt arrangemang, dels för att det ju är där vi tar beslut om vår framtida politik, och framför allt därför att vi som ombud faktiskt har stor möjlighet att påverka vilken politik det blir. Det där sista var jag lite osäker på innan jag åkte till kongressen. Det fanns en liten, gnagande oro i magtrakten som sa att ombuden kanske bara är ett spel för gallerierna, att partistyrelsen redan har stakat ut en väg som vi förväntas gilla eller hålla tyst. Hur det har varit tidigare kongresser kan jag inte uttala mig om men den här kongressen kom verkligen mina farhågor på skam. Jag är djupt imponerad över hur bra demokratin fungerar i vårt parti. Jag är djupt imponerad över Monas ledarskap och hur klokt hon har lotsat oss via rådslag, framtidsdagar, omtag i rådslagen, förslag till riktlinjer, temagrupper och till slut beslut om vår framtida politik.

I min temagrupp, arbetsmarknadspolitiken, hade vi ombud stora möjligheter att komma med åsikter, få igenom ändringsförslag, spetsa till viktiga skrivningar osv. Själv fick jag gehör för att landstingens resurser måste tas med i ett framtida Kraftsam ( i förslaget till riktlinjer fanns bara delar av Arbetsförmedlingen, delar av Försäkringskassan och kommunernas stöd med). Partistyrelsens företrädare var benhårda i vissa frågor (framför allt de som kostar stora pengar att genomföra) men mycket lyhörda och kompromissvilliga i andra frågor. Så tror jag att det var i de flesta temagrupper. Ryktet säger att i temagruppen som handlade om ekonomisk politik var den ansvariga till en början inte så kompromissvillig men efter en diskussion med ledningen (Mona?) intog vederbörande en annan hållning. Klokt.

En annan reflektion är hur många internationella vänner vårt parti har (flera statsministrar gästade kongressen), hur många fantastiska talare vi har (jag blev mest imponerad av Jens Orback, Ingvar Carlsson, Anna-Greta Leijon och – förstås – Mona) och hur många duktiga, kloka kulturpersonligheter som sympatiserar med vår politik. Henrik Schyffert, Miss Li och Maia Hirasawa – ni förgyllde verkligen dagarna i Älvsjö!