Åter i vardagen

Nu har det gått nästan en vecka sedan Jobbkongressen tog slut och jag börjar landa i vardagen igen. Vill dela med mig av några reflektioner.

Det är STORT att få vara ombud på socialdemokraternas partikongress, ska ni veta. Dels för att det är ett så stort och proffsigt arrangemang, dels för att det ju är där vi tar beslut om vår framtida politik, och framför allt därför att vi som ombud faktiskt har stor möjlighet att påverka vilken politik det blir. Det där sista var jag lite osäker på innan jag åkte till kongressen. Det fanns en liten, gnagande oro i magtrakten som sa att ombuden kanske bara är ett spel för gallerierna, att partistyrelsen redan har stakat ut en väg som vi förväntas gilla eller hålla tyst. Hur det har varit tidigare kongresser kan jag inte uttala mig om men den här kongressen kom verkligen mina farhågor på skam. Jag är djupt imponerad över hur bra demokratin fungerar i vårt parti. Jag är djupt imponerad över Monas ledarskap och hur klokt hon har lotsat oss via rådslag, framtidsdagar, omtag i rådslagen, förslag till riktlinjer, temagrupper och till slut beslut om vår framtida politik.

I min temagrupp, arbetsmarknadspolitiken, hade vi ombud stora möjligheter att komma med åsikter, få igenom ändringsförslag, spetsa till viktiga skrivningar osv. Själv fick jag gehör för att landstingens resurser måste tas med i ett framtida Kraftsam ( i förslaget till riktlinjer fanns bara delar av Arbetsförmedlingen, delar av Försäkringskassan och kommunernas stöd med). Partistyrelsens företrädare var benhårda i vissa frågor (framför allt de som kostar stora pengar att genomföra) men mycket lyhörda och kompromissvilliga i andra frågor. Så tror jag att det var i de flesta temagrupper. Ryktet säger att i temagruppen som handlade om ekonomisk politik var den ansvariga till en början inte så kompromissvillig men efter en diskussion med ledningen (Mona?) intog vederbörande en annan hållning. Klokt.

En annan reflektion är hur många internationella vänner vårt parti har (flera statsministrar gästade kongressen), hur många fantastiska talare vi har (jag blev mest imponerad av Jens Orback, Ingvar Carlsson, Anna-Greta Leijon och – förstås – Mona) och hur många duktiga, kloka kulturpersonligheter som sympatiserar med vår politik. Henrik Schyffert, Miss Li och Maia Hirasawa – ni förgyllde verkligen dagarna i Älvsjö!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s