Pyttipanna av tankar

Idag har jag så mycket på hjärtat att jag knappt vet var jag ska börja… Jo, jag börjar med det roligaste: min femåriga dotter har idag lärt sig att läsa! Hon började trevande i en ABC-bok, blev själv förvånad över hur bra det gick, och fortsatte flera sidor av bara farten. Är det inte fantastiskt hur lätt saker kan gå ibland?!? Hon har varit intresserad av bokstäver och siffror länge, skrivit enklare ord i ett halvår, men idag rasslade det till och hon knäckte koden. Jag blev rörd till tårar (för andra gången idag) och nattningsproceduren fick läggas på is medan hon ljudade sig fram till ”kapitlet” M. M som i stolt Mamma, kan tilläggas.

Jag har varit i Stockholm på SKL’s rehabiliteringskonferens idag. Första föredragshållaren var socialförsäkringsminister Cristina Husmark-Pehrsson. Vid den korta frågestunden tog jag chansen och frågade hur hon tänker när Socialdepartementet aviserar sänkta anslag till samordningsförbunden år 2010, samtidigt som sista länken i rehab-kedjan träder i kraft med ett stort antal människor som får slut på sjukförsäkringsdagar och överförs till Arbetsförmedlingen. Det kan vara en god tanke, om de långtidssjuka får adekvat stöd (och tid) att återerövra sin arbetsförmåga och på så sätt kan bli behövda och ingå i ett arbetssammanhang. De enda (i princip) som kan finansiera den typen av insatser, innan sjukförsäkringsdagarna är slut, är samordningsförbunden. För att inte ett stort antal av de utförsäkrade (ca 50 % bedömde en AF-chef i mitt område igår) ska råka ut för ett misslyckande i det tre månader korta introduktionsprogrammet hos AF, och slussas tillbaka till en ny omgång sjukförsäkringsdagar hos FK (efter 3 månaders karens…), måste den som varit sjuk länge få adekvat stöd att gå från en identitet som “sjuk” till “frisk”. Därav min fråga. Husmark-Pehrsson meddelade, mycket överraskande, att besked om anslag kommer om två dagar och att det inte finns någon anledning till oro hos samordningsförbunden. Det beskedet går på tvärs mot vad hennes politiskt sakkunnige sa i förra veckan, och vad Försäkringskassans samverkansansvarige har låtit förstå, men Husmark-Pehrsson sa att jag skulle lita på henne istället för de andra. Så då gör jag väl det då, och låter på detta sätt hälsa till alla andra samordningsförbund att ministern verkar ha något i rockärmen!

På vägen hem läste jag senaste numret av Tvärdrag – ung socialdemokratisk debatt. Vår egen (i alla fall Norbergs) Maja Nordström bidrog med en – som vanligt – klok och klarsynt artikel där hon redogjorde för problematiken med Turkiets eventuella inträde i EU. Maja; du är skarp, du behövs och jag hoppas att du någon gång i livet väljer att återigen ha Norberg som bas för ditt politiska arbete.

I min närhet har jag ett ungt par som väntar barn för första gången (grattis, grattis, grattis!). I Stockholm köpte jag en liten bok om föräldraskap som de blivande föräldrarna ska föräras i väntan på nedkomst. Jag passade på att tjuvläsa lite på tåget och blev så oerhört gripen och rörd av de fantastiskt kärleksfulla tankarna från en nybliven pappa att tårarna strömmade nerför kinderna (någon näsduk hade jag förstås inte med mig…). Jag känner så väl igen den enorma kärleksvåg som drabbar en som nybliven förälder, och som drabbar mig fortfarande flera gånger i veckan. Då kan känslorna fullkomligen övermanna både kropp, själ och intellekt och jag kan bli sittande i flera minuter och bara fånglo på mina fantastiska barn. Det är först när man inser vidden av denna enorma kärlek som rädslan att förlora den förändrar hela livet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s