Hetero-norm eller fri vilja?

Jag har fått en fråga om varför jag är medlem i Facebookgruppen Queertopiafestivalen. Frågeställaren hade fått höra att festivalen i sitt manifest uppmanar till anarki. Om det vore så är frågan verkligen berättigad. På förekommen anledning vill jag ta tillfället i akt att ge min syn på heteronormen i allmänhet och Queertopiafestivalen i synnerhet. För dig som inte känner till vad Queertopiafestivalen är rekommenderar jag att läsa på www.queertopiafestivalen.se  En liten varning för ett inte helt konventionellt språk är nog på sin plats…

Festivalen, som går av stapeln i Norberg i juli 2010, har “Kärlek bortom normen” som tema och rubrik. Att en ny, innovativ, internationell festival väljer Norberg som plats är positivt i sig. Att festivalen i sitt manifest slår fast att den är antikapitalistisk (ekonomiskt överskott går till queerrörelser i länder där homosexulatitet är förbjudet) och feministisk gör inte saken sämre. Detta är en festival som jag hoppas kan berika Norberg på många sätt.

Varför är jag då så positiv till queerrörelsen? För mig handlar det om portalparagrafen i det socialdemokratiska manifestet: alla människors lika värde, samma fri- och rättigheter och ett solidariskt samhälle. Jag har själv valt att leva ett heteronormativt liv (alltså lever med en person av motsatt kön i ett ganska traditionellt Svensson-liv med barn etc). Observera, jag har VALT det.

Att ha möjlighet att leva det liv man vill, se ut som man vill, älska den man vill, ha de kärleksrelationer man vill borde vara en självklarhet för alla. Men idag, med den ganska smala familjenorm som råder, känner sig inte alla fria att vara den de vill vara. Det vill jag ändra på och därför tycker jag att Queertopias mål, att göra revolution mot heteronormen, är bra.

Det smärtar mig när min son får höra att han inte kan ha klänning för att han är pojke, eftersom hans klänning med volanger, som han fick av Tomten, är det finaste han vet. Det smärtar mig  när jag hör att det finns människor som har lämnat Norberg av en enda anledning – att de inte kände sig välkomna att leva det liv de ville här. Det smärtar mig när jag tänker på min vän som upplever att han blev född i fel kropp. Han vantrivdes och mådde psykiskt dåligt, spelade någon slags dubbelliv tills han fick hjälp att göra om sin kropp så att han kände sig hemma i den. Först då blev han bemött som den person han känner sig som.

Ett sådant samhälle vill jag inte ha. En samhällsnorm som tvingar människor att vara något de inte är är inte en norm att vara stolt över. I Queertopia hoppas jag att vi tillåter varandra att vara precis så som vi vill vara, med respekt för varandra.

För att undvika missförstånd vill jag tydliggöra att revolution mot heteronormen inte betyder att det skulle vara mindre bra alla leva enligt den traditionella normen. Det enda som är mindre bra är om man gör det för att man inte har sett något annat val, inte har vågat prova något annat, inte fått tillåtelse av familj/släkt/bekanta/grannar att leva ett annat liv som man hellre hade velat. Homosexuell kärlek är inte finare än heterosexuell kärlek. All kärlek som vilar på ömsesidighet och respekt är fin kärlek, tycker jag.

Jag tror inte att Norberg är mer heteronormativt än något annat samhälle. Jag tror inte att det är särskilt många här som är öppet kritiska till människor som väljer att leva sitt liv annorlunda än den rådande normen. Men jag tror att vi alla vinner på att öppna våra ögon, våga se varandra som vi är, vågar vara tillåtande, nyfikna och välkomna det som är annorlunda. Därför är jag glad att Queertopiafestivalen ger oss möjlighet att träna på det i några dagar.

Saxat från Queertopias manifest: “Queertopiafestivalen kommer att visa att normer både kan och ska brytas ned. En annan värld är möjlig och den 22-25 juli 2010 skapar vi vår egen utopi och sedan ger vi oss ut och sprider ut den. För att vi kan, för att vi vill och för att vi törs. En norm ses bara som en sanning till någon kommer och ifrågasätter den. Queertopiafestivalen är en värld där vi ses som människor. Inte kön. Som människor. Inte hetero eller homo. Som människor. Inte vita och svarta. Queertopia siktar högt och vill inte ha något halvbra, utan bryter varenda jävla förtryckande struktur och norm. Queertopia nöjer sig inte med det bästa som det ojämlika samhället kan ge oss, när det finns så mycket mer vi kan göra. Inom oss bär vi allihopa en värld av möjligheter.“

Välbesökt seminarium

Det öppna seminariet om Sveriges roll i Afghanistan var uppskattat, har jag förstått. Det är glädjande att så många är engagerade i frågan och har synpunkter på vilken roll Sverige ska ha i utrikes-, säkerhets- och biståndspolitiken.

Ett stort tack vill jag rikta till våra inbjudna talare, och även till alla engagerade åhörare som ställde frågor, kom med egna inlägg och bidrog till att kvällen blev mycket givande för oss alla.

Låt oss bara hoppas att det finns en väg till stabil utveckling för människorna som lever i Afghanistan.

Sveriges roll i Afghanistan

I morgon kväll arrangerar (S) i Norberg vårt första öppna seminarium för i år. Det har rubriken “Vilken är Sveriges roll i Afghanistan?”. Upprinnelsen var den stundtals hätska debatt som fördes inom (S) hösten 2009 om huruvida Sverige ska bidra med soldater under ISAF-flagg eller ej. Åsikterna om detta har varit delade i vårt parti och under Jobbkongressen fördes en lång och intensiv debatt i ämnet.

Jag har skrivit här på bloggen ett par gånger om hur svårt jag tycker det är att ta ställning till om de svenska soldaterna i Afghanistan bör vara kvar eller ej. Båda sidor har kloka argument att anföra, tycker jag, och situationen i landet verkar inte ha någon solklar väg mot förbättring.  För mig blev anförandet av Jens Orback på Jobbkongressen avgörande för den omröstningen. Hans argumentation fick mig att rösta för en fortsatt svensk truppnärvaro.

Sedan dess har tonens sänkts i debatten och de båda sidorna verkar ha närmat sig varandra. Därför är det med stor spänning jag ser fram emot morgondagens seminarium: Kommer Lena Hjelm-Wallén (fd Utrikesminister, ordf i Sv Afghanistankommittén) och Maj-Britt Theorin (fd riksdagsledamot och EU-parlamentariker, ledde bl a Sv Nedrustningskommissionen) att (verbalt) råka i luven på varandra eller har de samma syn på Sveriges roll i Afghanistan?

Handsken verkar vara kastad

I dagens nummer av tidningen Fagerstaposten publiceras en insändare av Christer Filipsson (FP). Filipsson menar, med anledning av det nyårlöfte för klimatet som vi avgivit tillsammans med (MP), att det är valfläsk. Citat:  ”När nu Eriksson och Lind framställer sig som det nya miljöalternativet i Norberg så borde man be oss som faktiskt drivit miljöfrågan om ursäkt. Att framstå som miljöns enda beskyddare är ett hån och ett slag i ansiktet på alla oss som under tre år försökt förmå kommunen att göra något i miljöhänseende.”

Denna insändare föranleder ett antal frågor. Till exempel:

– På vilka grunder menar Filipsson att han hör till dem som drivit miljöfrågan? Av vad jag kan minnas har Filipsson skrivit två motioner med miljöinriktning. Den senaste handlade om digitala politiska handlingar. En bra motion, anser jag, som föregicks av en motion från (S), (V) och (MP) om digitala handlingar för de ledamöter som så önskar.

– Filipsson har, i ärlighetens namn, motionerat om att kommunen bör miljöcertifieras MEN samme Filipsson har i alliansens förslag till budget för 2010 inte avsatt en enda krona för att genomföra någon certifiering. Alliansens motförslag till budget gick istället ut på att minska anslaget Kommunstyrelsen till förfogande (där offensiva satsningar på t ex miljöförbättringar ofta ligger). Säg mig, Christer, hur du får det att gå ihop? (S) och (MP) har i vårt nyårslöfte tvärtom lovat att avsätta medel för just miljöförbättrande åtgärder – det som framkommer i den klimatstrategi som är under beredning. Om det kallas valfläsk så ok, det leder i alla fall till konkreta åtgärder för vår gemensamma miljö.

– På vilka grunder menar Filipsson att han försökt förmå kommunen att vidta miljöåtgärder? Mig veterligen var det främst Peter Lind (MP) som förespråkade de miljömål som vi har enats om i Vision 2015 för Norberg. Mig veterligen är det (S), (V) och (MP) som har motionerat om småskalig energiproduktion i Norberg. Mig veterligen var det (MP) som skrev motionen om klimatstrategi som vi tillsammans beslutade om.

Men Filipsson kanske har glömt vilket parti han tillhör? Eller, vilket framstår som mer troligt, tar Filipsson tillfället i akt att kasta handsken och mana till strid med alla till buds stående medel i den stundande valrörelsen. Har man inte så mycket att anföra i egen sak kan man ju alltid försöka framställa saker och ting så att de passar de egna syftena, eller hur?

Handsken må vara kastad men vad mig anbelangar får den ligga.

Nya tag

Ett långt jullov är nu till ända och alla energidepåer är fyllda. Härligt! Nu är det hög tid att kavla upp  ärmarna och sätta igång med valrörelse på allvar.

Medlemmarna i Arbetarkommunen Norberg brukar säga att varje dag är det valrörelse: det är det vi gör i vardagen som medborgarna bedömer oss efter, det är det som åstadkoms mellan valen som räknas. Det är förstås sant. Dock tror jag att vi nu, i valrörelsen, måste påminna väljarna  i Norberg om vad vi har gjort och tydliggöra vad vi vill fortsätta med om vi skulle få förnyat förtroende.

När det gäller riksdagsvalet tror jag det viktigaste är att visa på skillnaden i ideologi. Vilken typ av samhälle är det vi vill ha och hur ska vi ta oss dit? Vill vi ha ett Sverige där alla vi som har resurser, hälsa och arbete får det ännu bättre (och använder en ännu större andel av jordens resurser) samtidigt som de som inte har lika “attraktiva” resurser, som inte har en hälsa på topp eller som inte har något arbete “får skylla sig själv” och får allt större problem att klara vardagen? Nej, är förstås svaret från oss rödgröna. Min bedömning är att det är allt fler människor som ifrågasätter den politik som nuvarande regering för och vill ha ett annat samhälle. Det är vårt största trumfkort i valrörelsen.

När det gäller Norberg och valsamverkan så har (S) ställt frågan både till (V) och (MP). Det ena partiet har lämnat ett positivt besked, det andra ska diskutera saken. Min bedömning är att en samverkan mellan alla oss tre vore till gagn för Norberg. Frågan är bara hur vi ev. vill samverka och så småningom kanske samregera. Fortsättning följer. Spännande!