Plantbytardag

Tisdag kväll kl 18 är det plantbytardag på nya biblioteket i Karbenning (dvs Nickebo skolhus). Välkommen att ge bort plantor du har tröttnat på eller förbarma dig över plantor som någon annan har för många av. Själv ska jag bidra med vildvuxna tomatplantor.

Förra året tog plantorna slut på nolltid så ett tips är att hänga på låset.

Ska statliga myndigheter verkligen gå regeringens ärenden?

Igår kom en rapport från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen om vad som har hänt med den första gruppen personer som “utförsäkrades” från sjukförsäkringen vid årsskiftet. Flera av de tjänstemän som uttalade sig om rapporten i media har jag lyssnat på och diskuterat med vid konferenser och möten om just dessa frågor. Det är slående vilken friserad sanning som levererades igår jämfört hur det låter när media inte är med! Jag kan inte dra någon annan slutsats än att dessa statliga företrädare har fått tydliga direktiv om att prata om det som passar regeringen och hålla tyst om resten.

I ett inslag i SVT’s Aktuellt igår intervjuades den förträffliga Elisabet Fyhr, Arbetsförmedlingen Falun. Hon försökte ge en nyanserad bild av hur förändringarna i sjukförsäkringen har påverkat olika grupper. Hedervärt! Vi som arbetar inom området, och som ser vad som händer med många av de människor som “erbjuds” programmet Arbetslivsintroduktion på AF, kan läsa in våra erfarenheter i Fyhrs svar.

Björn Johnson, statsvetare på Malmö högskola, och Kjell Rautio, forskare och välfärdsutredare på TCO, kritiserar också denna statistik om de som utförsäkrades. Enligt forskarna går Försäkringskassan regeringens ärenden istället för att ge en rättvisande bild av verkligheten. Björn Johanson säger att det är en bristfälligt genomförd rapport som inte skulle ha accepterats i vetenskapliga sammanhang. Johnson/Rautio menar att rapporten konsekvent lyfter fram de siffror som visar att det har gått bra för de flesta. Av pressmeddelandet som skickades ut när rapporten presenterades framgick det till exempel att bara två procent levde på försörjningsstöd. Forskarna menar att det hade varit mer intressant att berätta att minst tolv procent inte kan försörja sig själva.

Det är förstås jättebra att några har kunnat gå tillbaka till sina arbeten, att ytterligare några har hittat ett nytt jobb och att många kan fortsätta i Arbetsförmedlingens andra program. Underbart för alla som klarar det! Men vi får inte blunda för alla de som har kommit i kläm, och kraftig försämrat sin situation, p g a de nya reglerna i sjukförsäkringen.

Myndigheterna måste tillåtas vara självständiga och få lämna den information som behövs för att kunna fatta rätt beslut, även om informationen är negativ för regeringen. En betydande del av de utförsäkrade som nu uppger att de har arbetsinkomster hade det även tidigare, men då i kombination med deltidsersättning från Försäkringskassan. Den inkomsten har nu försvunnit när de utförsäkrats. Kanske hankar man sig nu fram med den lilla inkomst man har kvar av sin deltidsarbete eller lever på sin partner?  Att relativt få uppges ha försörjningsstöd som huvudsaklig inkomst kanske inte heller är så förvånande med tanke på att det bara gått några månader sedan de förlorade sin sjukförsäkring. För att få försörjningsstöd måste man sälja bostaden, bilen och andra tillgångar, något som man givetvis gör i sista hand när alla andra alternativ är uttömda.

Jag anser att det är bra att vi ger människor stöd att komma tillbaka till arbete men jag tycker att denna reform har gått alldeles för fort (myndigheterna har inte haft en rimlig chans att förbereda för ett bra stöd), att möjligheterna till stöd är alldeles för dåliga och att regeringen schabblar med människors inkomster när de redan befinner sig i en utsatt situation. Hur många vet att sjukförsäkringen betalas ut i förskott, men aktivitetsstödet (som man får när man deltar i programmet Arbetslivsintroduktion på AF) betalas ut i efterskott? Det betyder att det blir en månads glapp mellan utbetalningarna och vad förväntas man leva på då? Den årslön som alla borde ha på banken, enligt Anne Wibble??? Dessutom sänks ersättningsnivån radikalt för många av de som utförsäkrats.

Det är bra att det tagits kraftag mot de långa, passiva sjukskrivningar som en del människor varit i alldeles för länge. Men det är bedrövligt hur nonchalant och ogenomtänkt regeringen genomför förändringarna, det är tragiskt när det drabbar människor som lever i en utsatt situation och som förutom sin sjukdom måste oroa sig för sin försörjning. Det är närmast en skandal när statliga tjänstemän agerar språkrör för den regeringenspolitik som så uppenbart har misslyckats för alldeles för många människor.

Början till slutet för monarkin?

Det stundande kronprinsessbröllopet har på flera sätt ökat temperaturen i debatten om monarkins vara eller inte vara. Frågan är om inte detta bröllop blir början till slutet för monarkin i Sverige?

Jag menar att vi idag är så många som anser att demokrati är viktigare än gamla traditioner. Vi är många som ifrågasätter om det symbolvärde som kungahuset anses ha verkligen är de symboler Sverige vill förknippas med? Vi är väldigt många som är kritiska till att en skattefinansierad verksamhet kan fortgå utan insyn för medborgarna.

Den allra första frågan man måste ställa sig är om två unga människor som bestämt sig för att leva sina liv tillsammans ska behöva utstå detta enorma intresse från allehanda media och förstås från allmänheten. Är det rimligt att dessa två personer och deras kärlek blir allmängods? Det är bra och kul på alla sätt att Victoria och Daniel älskar varandra och vill gifta sig. Men är det verkligen förenligt med ett modernt samhälle att behöva göra det inför allmän åskådan, begränsade och styrda av tusen och en regler och traditioner? Är det verkligen rimligt att skattebetalarnas pengar ska bekosta detta enorma spektakel när hundratusentals människor är arbetslösa och andelen barn till fattiga föräldrar ökar i vårt land? Är det bara jag som associerar till 1700-tal och en överklass som likt strutsen kör huvudet i sanden och låtsas som att de fattiga har sig själva att skylla?

Den andra frågan vi måste ställa oss är om detta verkligen är en bra symbol för Sverige. Det är många som gillar att läsa om och se bilder på kungligheter, ja. Men vill vi verkligen framstå som en nation som tyngs av hundraåriga traditioner och avtal? Ett land där en stackars familj tvingas ärva titlar och uppgifter som de aldrig har bett om? Ett land som har en statschef utan makt som mest bara kostar pengar? Mitt svar är nej.

När brudparet, som hittills har verkat ganska kul och modernt i mina ögon, väljer att ha brudöverlämning – denna symboltyngda ceremoni – då har det gått för långt. Om kungahusets främsta uppgift är att vara symbol för Sverige, hur kan de då välja en ojämlik, otidsenlig tradition där en man (kungen) ska lämna över en vuxen kvinna (Victoria) till en annan man (Daniel)? Det om något är en symbol. Jag vill INTE vara med och finansiera denna symbolhandling med mina skattepengar!

Som krona på verket (om uttrycket tillåts i sammanhanget) berättade SVT’s Aktuellet igår att det inte finns någon insyn i hur drygt hälften av de statliga anslagen till kungahuset används. Apanaget består av Slottsstaten (57 Mkr år 2009) och Hovstaten (60 Mkr). Riksrevisionen granskar Slottsstaten men FÅR inte granska Hovstaten! Kungen utser själv vem som ska granska Hovstaten och den granskningen får vi medborgare inte ta del av. Skandal! Efter inslaget debatterade Per Bill (M) med Mona Abou-Jeib Broshammar från Republikanska föreningen om detta. Per Bill får ursäkta men hans resonemang bara stärkte bilden av att detta är en verksamhet som har överlevt sig själv och som vi snarast måste sätta punkt för. Inslaget kan du se här.

Om detta inte skulle räcka för att avveckla monarkin kan vi lägga in jämlikhetsaspekten. I vår svenska grundlag står det att alla medborgare har samma värde. Detta gäller uppenbarligen inte kungafamiljen. Hur kan vi tillåta det? I en intervju med Svenska Dagbladet nyligen sa Daniel “För mig är det inget problem att gå ett, två eller tio steg bakom Victoria – och ändå ha kvar min självkänsla.”  Tur att killen anser att han kan ha kvar sin självkänsla men vill vi verkligen ha ett system där en person alltid ska gå före alla andra för att hon är född in i ett ämbete? Jag tycker inte det.

Dags att författa en motion till nästa partikongress om en utredning av vilken statsskick som kan efterträda monarkin?

Såtider

Gårdagen var ljuvlig, på många sätt: solen flödade från klarblå himmel, en ljummen bris svalkade när det var som varmast och växtligheten var så frodig att jag önskade att jag var en ko. Vilken växtkraft det finns! Dessutom var dagen helt obokad för min del och det är bland det bästa som finns. Vi skrotade runt på tomten hela dagen, spontanfikade på bodtrappen med bekanta, försökte klippa den djungel som kallas gräsmatta och premiärgrillade i den myggfria majkvällen. Vilken lycka!!! Dessa dagar är till och med ogräsrensning en ren fröjd, tycker jag.

Nu är trädgårdslandet fräst och jordförbättrat, så snart regnet slutar falla ska jag sätta potatis, ärtor, sallad, spenat och morötter. Vår bästa tid är nu – fånga ögonblicket!

Temperaturen ökar

De senaste dagarna har det varit varmt, nästan kvalmigt, i Bergslagen. Jag klagar inte. Det känns även som att den lokala valtemperaturen har ökat några grader: den senaste veckan har jag fått inte mindre än tre förfrågningar om att hålla tal i Norberg och P4 Västmanland har bjudit in till valdebatt i augusti. Kul!

Det här med att hålla tal är relativt nytt för mig (bortsett från enstaka framträdanden vid bröllop etc). Det är kul men kräver en hel del förberedelser. Det allra svåraste, tycker jag, är att hålla politiska tal utan att vara partipolitisk. Det finns tillfällen som kräver det och då känner jag mig bakbunden: budskapet är för mig kristallklart men får inte uppfattas som partipropaganda och gå i det vanliga partituggets tecken. Då blir det ibland svårt att vara tydlig, och tydligheten är mitt signum.

Att vara kommunalrådskandidat är i högsta grad utvecklande, på många olika områden.

Borta bra men hemma bäst…

… -så känner jag efter en långhelg i Barcelona. Visst är det härligt att se nya miljöer (särskilt om de, som här i Park Güell, är signerade Antonio Gaudí!), träffa nya människor och känna nya smaker men oj vad skönt det är att komma hem till de älskade barnen, den sköna sängen och det knallgröna gräset. Dessutom gnager det dåliga samvetet över att vi har nyttjat flygplan helt “i onödan” och därmed bidragit till onödiga utsläpp. Utsläppskompensering känns lite fjuttigt i sammanhanget.

Sambon och jag diskuterade detta på flyget. För några år sedan var min pensionärsdröm att vi skulle kunna åka lite hit och dit lite när som helst på ålderns höst. Nu drömmer jag om långa perioder av oplanerad tid, cykelutflykter i närområdet samt en och annan tåg- och båtfärd. Klimatdebatten har verkligen påverkat vår generation, och tur är väl det.

Satsning på Bergslagen

I förra veckan var jag på ett seminarium arrangerat av Bergslagssatsningen. Det var givande på många sätt (bilden visar kanske hur uppslukad jag blev av innehållet) men det som slog mig var att vi som lever och verkar i Bergslagen behöver genomgå en mindre attitydförändring!

Mitt intryck är vi är allt för många som inte är särskilt stolta över att bo i just Bergslagen. Vi gillar vår hembygd/ort/stad men Bergslagen som region och begrepp är inte så viktigt. För vad är Bergslagen? Det finns inga tydliga geografiska gränser. Det finns inget folk som kallas bergslagingar. Någon uttryckte det som “det finns något mellan Mälardalen och Dalarna, men vad är det?”. Detta tror jag att vi måste ändra på, och det är bråttom!

Det hänger ihop med företagsetableringar och inflytt till mindre orter. Vi behöver mycket tydligare definiera vad Bergslagen är och kan vara för att öka vår egen stolthet, påvisa för andra hur mycket fantastiskt det finns här och öka vår kollektiva självkänsla. Då ökar entreprenörskapet och självförtroendet, menar jag, då blir fler nyfikna och fler vill bo kvar här. När självkänslan ökar har vi högre förväntningar på oss själva och våra barn och det är viktigt för framför allt två saker: vi vet att förväntningar är en av de viktigaste faktorerna när det gäller resultat i skolan. Och vi vet att hög självkänsla och ett gott självförtroende är två helt avgörande faktorer när man söker arbete.

Utan att förenkla allt för mycket vill jag påstå att Bergslagssatsningen, med allt vad den innebär, är oerhört viktig och kan få en avgörande betydelse för hur regionen Bergslagen kommer att utvecklas. Vi behöver hjälp att bli mer (trevligt) kaxiga, hjälp att se vad vi faktiskt har och är och hjälp med att informera om det på ett proffsigt sätt.

Är detta vår nyckel till framgång?

Det våras för Mona

Visst är det väl så att uppförsbacken som Mona Sahlin har traskat uppför de senaste åren har planat ut?  Jag blev ett Mona-fan på Jobbkongressen i höstas men det är först nu som jag tycker att hon börjar “gå igenom rutan” och visa det självförtroende och den tyngd som hon har. Håller ni med?

I duellen med Reinfeldt i Aktuellt förra söndagen tycker jag att hon var lysande!!! Mona kunde klart och koncist förklara och argumentera för den rödgröna budgetmotionen och Reinfeldt blev bara argare och argare. Sahling tog hem den duellen utan problem. På jobbet, dagen efter, kommenterade personer som inte är politiskt aktiva att Mona hade gjort ett så bra jobb i Aktuellt. Jag önskar att Mona kunde höra det.

Ikväll är det dags igen, i Agenda. Jag hoppas på en fortsatt trend med självförtroende, pondus och lugn. Sverige behöver dig, Mona!!!