En så’n där vecka

Nu är jag där igen, i en så’n där vecka där det knappt finns tid för toabesök, än mindre reflektion eller ordentliga förberedelser. Det blir till att spela på volley, liksom.

Förbundet Agenda 21 har idag hållit höststämma i Norberg och jag var värdinna och stämmoordförande. Vi lyckades tränga in oss drygt 50 pers i sessionsalen och åt klimatsmart, närproducerad soppa med hembakt bröd innan stämmoförhandlingarna tog vid. Jag tror att alla var nöjda och glada, både med beslut och med värdskapet.

I morgon förmiddag har vi styrelsemöte i Tillväxtgruppen, näringslivsorganisationen vi har tillsammans med Fagersta. Det är alltid utvecklande och skoj.  På eftermiddagen sammanträder Kommunstyrelsens Allmänna utskott där jag är ordförande. Ikväll hinner jag förhoppningsvis läsa de sista handlingarna när barnen har somnat. I morgon kväll har Brottsförebyggande rådet, där jag är ordförande, öppet möte i Kärrgruvan. Det blir intressant.

På onsdag är det ett gruvseminarium i Grängesberg där jag ska upp på scenen inte mindre än tre gånger och prata om hur vi förbereder oss för gruvbrytning i Norberg och hur det skiljer sig från situationen i Pajala. Hur ska jag lyckas hitta nya infallsvinklar tre gånger, vi som inte ens har någon gruva?!? Det blir ett ämne att fundera på i bilen på onsdag morgon. På kvällen har jag två möten samtidigt, dels med hyresgäster i Skallberget, dels medlemsmöte i (S). Det blir till att klona sig. Dessutom fyller bonusdottern år så någonstans ska jag hinna med tårta och gratulationer också.

På torsdag har vi ett integrationsseminarium i Hedemora som säkert blir spännande. I slutet ska några av oss sitta i en panel och berätta om hur vi jobbar framgångsrikt med detta. Förhoppningsvis hinner jag få ihop något klokt medan andra pratar under förmiddagen. På kvällen har vi gruppmöte inför Kommunfullmäktige 31 okt och huvudnumret är kommunens budget 2012. Det är ingen barnlek!

Fredagen blir en dag i lugnare tempo, där förmiddagen viks åt en träff med bl a Länspolismästaren för att spåna kring hur vi kan bidra till en ökad länsgemenskap och därmed en positivare utvecklingsspiral. Jag saknar en tydlig länsstolthet, det sociala kittet, tryggheten och gemenskapen som jag tror är viktig för att vända negativ statistik till positiv. Detta sa jag på ett möte med Samhällsrådet i länet (alla kommuner, landstinget, polisen, åklagarmyndigheten, skattemyndigheten, AF och FK) och då åkte jag på att tillsammans med några andra från länet ta fram
ett förslag på debattartikel och en strategi för hur vi kan öka länsstoltheten.

Inga möten fredag kväll. Skööönt.

Skid-utmaningen

Bild

20111022-211310.jpg

Vid högtidsmiddagen under Engelbrektsloppet i Norberg i år blev jag utmanad av En Svensk Klassiker att köra Engelbrektsloppet nästa år. Loppet (60 km längdskidor i februari) ingår i En Svensk Klassiker och tydligen ”hör det till” att Norbergs kommunalråd deltar. Skidor är inte min starka gren (jag har knappt stått på ett par längdskidor sedan 12-årsåldern) och jag har inte haft någon längtan att göra det till någon stark gren heller. Men, tävlingsmänniska är jag och jag har väldigt svårt att banga en offentlig utmaning. Därför har jag bestämt mig att för att köra Kristinaloppet (damtävlingen samma helg, 30 km) och på så sätt bli historisk: jag är första kvinnan på kommunalrådsposten i Norberg och torde då bli första kommunalrådet att köra Kristinaloppet. Något måste man ju försöka göra för att gå till historien. 😉

Nåväl, hur detta ska gå till är än så länge lite oklart. Det första jag gjorde var att önska mig begagnade skidor och stavar i födelsdagspresent och det fick jag. (Check)

Sedan började jag träna mage och rygg för det har en vän som kör mycket längdskidor sagt är bra. (Check)

Sommaren präglades av allehanda förkylningar men jag kom i alla fall så långt att jag köpte ett par längdåkarpjäxor. (Check)

Under hösten har jag fått låna ett par väl använda rullskidor med tillhörande stavar av familjen Nordström. (Check) Det var betydligt svårare att åka rullskidor än jag någonsin kunnat föreställa mig. Första turen var ett rent skämt och jag hoppas innerligt att ingen filmade den vingliga färden. Andra turen gick lite bättre men fortfarande väldigt trögt, ostadigt och långsamt. Jag har ännu efter fem gånger inte lyckats ta mig längre än 6 km och det är ju liksom bara en femtedel av det lopp jag ska försöka genomföra i februari…

I fredags morse tog jag mig tid att köra min 6 km-tur i några minusgrader och härligt solsken. Plötsligt fastnade något i ett av hjulen och det blev tvärstopp. Jag menar verkligen TVÄRstopp och jag störtade handlöst ner i asfalten. Aj, aj, aj. Hjälm hade jag men det hjälpte inte när det var knät och handen som fick ta den värsta smällen. Nu har jag ett sår, som barnen är mycket imponerade av, på vänster knå och sambon kallar mig ”tant” när jag linkar fram.

Vojne, vojne, vad gör man inte för att anta en utmaning?!?!

Juholt reder ut begreppen

Bild

20111022-131402.jpg

Idag håller sossar i fem län Framtidskonferens i Västerås. Att träffas över länsgränserna, att lyfta blicken och tänka lite större än vi ofta gör till vardags känns inspirerande och viktigt. Dessutom är det så himla kul att träffa nya, spännande sossar!

Vi gästas av partiordförande Juholt som ber om ursäkt för debaclet med hyresersättningar och som redogör för sin syn på vår framtida politik. Det råder inga tvivel om vad Håkan vill med Sverige och vi kan vara stolta över vår framtidsinriktade skuggbudget.
Det känns skönt att ha en rakryggad ordförande som har tydliga åsikter och svar, även när det blåser.

Vardagshjältar i Norberg

Bild

20111018-084147.jpg

Idag får jag följa med Erika och Solveig i Hemtjänsten. De gör ett helt fantastiskt jobb och de gamla vi har besökt hittills fullkomligen öser beröm över dem. Trots att tiden ibland är knapp hinner de med både en kram, att munhuggas och att omsorgsfullt hjälpa de gamla. Respekt!
Jag har också fått se vilket fantastiskt arbete många anhöriga gör och vilken ibland problematisk situation de lever i. Jag önskar att vi kunde göra mer för att visa vår uppskattning för det dessa människor gör.

Det viktigaste i livet

Idag hann jag bara precis krama barnen godnatt innan de somnade. Då kan jag fundera över rimligheten i att vi är så många som lägger så mycket tid på våra arbeten (i mitt fall politiska uppdrag) att vi knappt hinner med det som vi tycker är det absolut viktigaste i livet: våra barn. Jag försöker trösta mig själv med att vi i alla fall har helgerna tillsammans men är det såhär vardagarna är menade att se ut??

Avsiktsförklaring om framtida gruvor i Norra Västmanland

Bild

20111017-131631.jpg

För en månad sedan tecknade Norbergs kommun denna avsiktsförklaring med två gruvföretag, länsstyrelsen och Skinnskattebergs kommun att tillsammans arbeta för framtida gruvdrift i norra Västmanland. Jättekul! En ganska stor del av min tid och energi ägnar jag just åt gruvfrågan – det hade jag absolut inte trott för ett år sedan. Jag tror att det kommer finnas åtminstone en gruva, förhoppningsvis två, i norra Västmanland inom tio år. Om det inte finns en gruva i Norberg år 2021 så ska det i alla fall inte bero på att kommunalrådet år 2011 inte ansträngde sig!

Infrastrukturministern inviger vägar

Bild

20111017-131453.jpg

och jag passar på att överlämna en skrivelse:

Norbergs kommun har tillsammans med Fagersta uppvaktat
Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd med en skrivelse där kommunerna
vädjar till regeringen att via Trafikverket ta ansvar för belysningen av
statliga vägar. I Norberg finns kommunala vägar, ett antal enskilda vägar som
vägsamfälligheter ansvarar för och vägar som staten har väghållningsansvar
för.

Vägbelysningen är en viktig trafiksäkerhetsfråga då gående och
cyklister ska samsas på samma utrymme som motorfordon. Vägbelysningen är också en mycket viktig trivselfaktor, inte minst i glesbygd. Norbergs kommun tar självklart
ansvar för belysningen av de kommunala vägarna och det borde vara lika
självklart att staten ansvarar för belysningen av statliga vägar. Idag betalar
Norbergs kommun för belysningen av statliga vägar.

Själva skrivelsen, undertecknad av Peter Lind (MP), Stig Henriksson (V) och mig själv, går bra att rekvirera från kommunkansliet i Norberg.

Svar på insändare i FagerstaPosten

Att kommunens unga skriver insändare, kommer på informationsmöten och demonstrerar utanför kommunhuset ger mig hopp om en ljus framtid. Jag är så glad att ni engagerar er och att ni kämpar för er fritidsgård!

Till ”Elever i Centralskolans 8A” vill jag säga att det balanspaket
kommunen tagit fram och den budget som vi föreslår handlar just om den långsiktighet som ni efterlyser: att kortsiktigt minska kostnaderna så att vi får intäkter och utgifter att gå ihop de närmaste åren men att samtidigt planera för en ljusare framtid och
utveckling av kommunen. Jag tror inte att någon ung norbergare vill att vi som styr idag
ska göra av med mer pengar än kommunen har och på så sätt skjuta över problemen
på kommande generationer. Den taktiken har prövats förr och Grekland är ett
tydligt exempel på vad som då kan hända i förlängningen.

”Undrande, Norberg” menar att kommunens ekonomiavdelning tidigare borde ha känt till de bistra ekonomiska tider som väntar nästa år. Det kan man tycka och jag önskar att det vore så enkelt. Faktum är att Norbergs kommun, liksom de flesta andra, baserar
vårt budgetarbete och vår planering på de ekonomiska prognoser vi får från
organisationen Sveriges Kommuner och Landsting ett antal gånger per år. Även om
det på senare tid har svängt snabbt i de prognoserna tror jag att de är bättre
skickade att spå framtiden än vad kommunstyrelsen eller ekonomichefen i
Norberg är.

Emma Johansson, 8A i Norberg, har förhoppningsvis hört att en del i budgetförslaget är att inte bygga någon Idrottshall förrän tidigast år 2015. Behovet av idrottshall, och nya
ändamålsenliga lokaler för Unkan, kvarstår men vi kan inte starta en stor
investering när prognoserna visar att vi inte har råd. Jag välkomnar att olika
typer av föreningar nu hör av sig och erbjuder sig att driva Unkan de dagar
kommunen inte kan ansvara för öppethållandet. Jag hoppas att Emma och alla
andra ungdomar deltar i diskussionerna om hur vi tillsammans kan forma en fungerande fritidsverksamhet.

Till sist vill jag påminna om att det allra bästa sättet att påverka vår gemensamma framtid ändå är att engagera sig i ett politiskt parti eller i ett ungdomsförbund. Jag tror att alla politiska partier i Norberg gärna hälsar nya medlemmar välkomna och vi
behöver nog alla kaxiga och pådrivande ungdomsförbund.