Skid-utmaningen

20111022-211310.jpg

Vid högtidsmiddagen under Engelbrektsloppet i Norberg i år blev jag utmanad av En Svensk Klassiker att köra Engelbrektsloppet nästa år. Loppet (60 km längdskidor i februari) ingår i En Svensk Klassiker och tydligen ”hör det till” att Norbergs kommunalråd deltar. Skidor är inte min starka gren (jag har knappt stått på ett par längdskidor sedan 12-årsåldern) och jag har inte haft någon längtan att göra det till någon stark gren heller. Men, tävlingsmänniska är jag och jag har väldigt svårt att banga en offentlig utmaning. Därför har jag bestämt mig att för att köra Kristinaloppet (damtävlingen samma helg, 30 km) och på så sätt bli historisk: jag är första kvinnan på kommunalrådsposten i Norberg och torde då bli första kommunalrådet att köra Kristinaloppet. Något måste man ju försöka göra för att gå till historien. 😉

Nåväl, hur detta ska gå till är än så länge lite oklart. Det första jag gjorde var att önska mig begagnade skidor och stavar i födelsdagspresent och det fick jag. (Check)

Sedan började jag träna mage och rygg för det har en vän som kör mycket längdskidor sagt är bra. (Check)

Sommaren präglades av allehanda förkylningar men jag kom i alla fall så långt att jag köpte ett par längdåkarpjäxor. (Check)

Under hösten har jag fått låna ett par väl använda rullskidor med tillhörande stavar av familjen Nordström. (Check) Det var betydligt svårare att åka rullskidor än jag någonsin kunnat föreställa mig. Första turen var ett rent skämt och jag hoppas innerligt att ingen filmade den vingliga färden. Andra turen gick lite bättre men fortfarande väldigt trögt, ostadigt och långsamt. Jag har ännu efter fem gånger inte lyckats ta mig längre än 6 km och det är ju liksom bara en femtedel av det lopp jag ska försöka genomföra i februari…

I fredags morse tog jag mig tid att köra min 6 km-tur i några minusgrader och härligt solsken. Plötsligt fastnade något i ett av hjulen och det blev tvärstopp. Jag menar verkligen TVÄRstopp och jag störtade handlöst ner i asfalten. Aj, aj, aj. Hjälm hade jag men det hjälpte inte när det var knät och handen som fick ta den värsta smällen. Nu har jag ett sår, som barnen är mycket imponerade av, på vänster knå och sambon kallar mig ”tant” när jag linkar fram.

Vojne, vojne, vad gör man inte för att anta en utmaning?!?!

Annonser

One thought on “Skid-utmaningen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s