Bra betyg eller bra kunskaper?

Niondeklassarna i Norbergs Kommun har i modern tid haft klart lägre avgångsbetyg än genomsnittseleven i Sverige. För några år sedan var våra resultat allra sämst i Sverige. Det är problematiskt på många sätt. Dels behöver kunskapsnivån generellt öka i kommunen, dels vill vi förstås ge barnen goda kunskaper, en bra start i livet och möjligheter att läsa vidare på gymnasium och högskola. Det är också problematiskt för att det riskerar att ge unga norbergare en negativ självbild: Är vi sämre än andra?

Skolledning, lärare och ansvariga politiker har de senaste åren tagit krafttag och lyft sig själva, eleverna och ibland kanske också föräldrarna i håret (bildligt talat, förstås). Årskullen som gick ut 9:an i Centralskolan i Norberg i våras var Sveriges 25:e bästa, sett till meritvärde (dvs sammanlagda betyg)! Det är en resa värd att applådera.

Nu i veckan har debatten om ”glädjebetyg” återigen blossat upp. En annan kommun i Sverige som gått från botten till toppen när det gäller resultat och betyg är Essunga. Nu visar en granskning att man där också är bland de bästa (värsta?) i Sverige att sätta glädjebetyg, dvs slutbetyget är högre än vad eleven har lyckats med på nationalla prov. Sådant kan förstås vara motiverat ibland, men borde det inte lika ofta vara berättigat med ett lägre betyg än vad resultatet på nationella provet visar? Om så är fallet borde ju det ena ta ut det andra.

Jag, och säkert många med mig, undrar nu förstås om vi i Norberg har gjort likadant: att anledningen till elevernas ökade resultat skulle vara glädjebetyg snarare än ökade kunskaper. Jag vill inte tro att det är så. Jag har bett skolchefen att kika på detta och jag hoppa innerligt att det är elevernas kunskaper som har ökat, inte betygsinflationen. Glädjebetyg är varken eleverna, lärarna, kommunen eller samhället betjänta av, i längden.

Appropå betyg, läs gärna denna kloka debattartikel av Mikael Damberg (S) i SvD. Han skriver bla: ”Betygsinflationen slår hårdast mot de elever som går i en skola som inte sätter glädjebetyg. Elever och deras föräldrar kan därför tvingas välja mellan en skola som ger stora kunskaper men inga glädjebetyg och en skola som ger mindre kunskaper men högre betyg. Det är ett val som ingen ska ställas inför. Men det är tyvärr ett val elever och deras föräldrar tvingas göra på dagens skolmarknad. Naiviteten hos de borgerliga partierna när marknadskrafter släppts in i de offentliga tjänsterna, inom såväl skola som äldreomsorg, har varit stor.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s