Björn Elmbrandt i Norberg

Bild

20120222-190724.jpg

Ikväll är ett trettiotal norbergare samlade för att lyssna till journalisten och författaren Björn Elmbrandts analys av eurokrisen. Han har nyligen utkommit med en bok i ämnet, som ju är rykande aktuellt. Känns jättekul att vi Norbergs-sossar lyckad få hit så många kunniga, intressanta och aktuella föreläsare.
Det är lätt att som kommunpolitiker känna vanmakt inför dessa stora finanspolitiska projekt, som påverkar oss lika mycket som vi är oförmögna att påverka dem. Vi måste alla förhålla oss till euron, vad vi än tycker om den, och kunskap om bakgrund, nuläge och framtidsanalys känns oumbärligt.
Enligt Elmbrandt finns det bedömare som menar att Greklands levnadsstandard kommer att halveras innan denna kris är över. Processen förväntas ta upp till 10 år. Skrämmande.
Hur mycket elände ska inte ske under den tiden?

Annonser

Tillväxt i februari

Något fattas mig.

Det töar ute, jag blir blöt om tårna och det går inte att åka skidor. Är säsongen verkligen redan över?! Underbart är kort, sägs det ju, och nu förstår jag verkligen innebörden av det. Längtar redan till nästa vinter (det trodde jag aldrig att JAG skulle skriva).

Men, livet består ju faktiskt av så mycket mer än skidor. Som politik och kommunala beslut, t ex. Här kommer en kort redogörelse av det som i mina ögon är det mest viktiga som avhandlades på senaste mötet i Kommunstyrelsen:

– Vi vill gå vidare och utreda möjligheterna att skapa ett Trygghetsboende i Norberg tillsammans med Statens Bostadsomvandling. Det aktuella kvarteret är Kornettgatan 15 och enligt förslaget kan tjugotalet lägenheter stå klara i början av år 2014. Allt är inte utrett och klart och det krävs en del förtydliganden innan vi kan be Kommunfullmäktige att säga ja men KS vill i alla fall jobba vidare med detta. Ett strategiskt klokt beslut, tror jag, eftersom behovet av en ”mellanboendeform” för våra äldre är stort, vi behöver fler lägenheter med bra standard i kommunen och vi behöver få ut fler villor på marknaden för att de barnfamiljer som vill köpa hus i Norberg ska kunna göra det. För att allt ska gå i lås krävs en del investeringar av kommunen initialt men jag tror att alla blir vinnare på detta i det långa loppet.

– Kommunstyrelsen föreslår fullmäktige att anta det förslag till Övergripande tillväxtprogram för Norberg och Fagersta kommuner som vi har jobbat fram under nästan ett par års tid. Tillväxtprogrammet är tänkt att inbegripa allt och alla, inte bara de kommunala verksamheterna. Tanken är att vi ska gå vidare och ta fram handlingsprogram för hur vi ska förbättra t ex ledarskapet och den sociala tilliten inom näringslivet, föreningslivet, kommunala verksamheter, samfund, fackförbund, myndigheter och i resten av samhället. Hur tar vi tillsammans till vara på alla människors möjligheter? Jag ser framför mig gemensamma utbildningar, seminarier, nätverksbyggen, mentorsprogram, arbetsgrupper och mycket, mycket mer. Vad händer t ex om en avdelningschef i ett industriföretag får en församlingspedagog i Svenska Kyrkan som mentor? Vad händer om människor från idrottsrörelsen går en ledarskapsutbildning tillsammans med lärare och fackföreningsfolk? Vad händer om vi skapar ett växhus för tjejer med varierande bakgrund som är sugna att ta på sig ledarrollen i ett eller annat sammanhang? Möjligheterna för tillväxt i vår region är oändliga, som jag ser det. Fortsättning följer.

Underbara Kristinaloppet!

Bild

20120211-132329.jpg

I strålande sol och med peppande och hejande norbergare längs spåret gick jag i mål efter knappt tre härliga timmar i Kristinaloppet. Tack vare snälla Sten hade jag perfekt vallade skidor. Alla var glada, fina spår, sol ungefär halva tiden och mycket folk ute längs spåret. Det kan nog inte bli bättre!

Att vara en egen kommun, är det frågan?

Bild

20120208-112928.jpg

I måndags hade kommunfullmäktige ett Temamöte om kommunens framtid. Drygt 90 personer samlades i Biografsalongen så frågan verkar vara viktig för många. Lotta Gröning, själv norbergare och kvällens moderator, försökte få till en debatt i ämnet men samstämmigheten var för stor: nästan alla i församlingen – inbjudna gäster som politiker och allmänhet – var rörande överens om att Norberg bör fortsätta vara en egen kommun.

Stig Henriksson, kommunalråd i Fagersta (och här på bild tillsammans med Lotta Gröning) inledde med att redogöra för hur stora skillnader det finns mellan Sveriges kommuner, trots att vi har precis samma uppdrag att utföra. Han menar att glesheten är ett större problem än litenheten. Samma uppfattning hade Peter Lindroth, ordförande i Småkkom. Han berättade bl a om en kommun (var det Jokkmok?) som har 5% av Sveriges yta men bara en knapp halv promille av befolkningen. Det är lite svårt att bedriva kostnadseffektiv hemtjänst och hemsjukvård där…

Här kan du i P4 Västmanland höra min sammanfattning av kvällen.

Hur kan andelen fattiga öka i rika Sverige?

Kajsa Ekis Ekman har skrivit en mycket tydlig debattartikel i Expressen idag om fattigdomen som ökar i Sverige. Hon har lustläst dokument från Eurostat, EU:s officiella statistikorgan, dokument som handlar om risken för att hamna i fattigdom. Bilden är tydlig: risken för att bli fattig i Sverige har ökat i alla de sjutton jämförda kategorierna under de senaste fem åren. Med andra ord, under Alliansregeringens tid  har andelen svenskar som riskerar att hamna i fattigdom ökat från 9,5 till 12 %. Antalet lågutbildade som riskerar fattigdom har fördubblats. Andelen pensionärer som riskerar fattigdom har ökat från 10 till 15,5 %. Bland utomeuropeiska invandrare är risken 45 %. Detta samtidigt som jobbskatteavdragen har avlöst varandra, krogmomsen sänkts och den disponibla inkomsten för oss som har det bra bara ökar.

Det är märkliga prioriteringar regeringen gör, särskilt som moderaterna säger sig vilja bli ett ”statsbärande parti”. Ska man ha sådana ambitioner krävs faktiskt en tanke om hur hela befolkningen ska få ett drägligt liv, inte bara den välbärgade medel- och överklassen.  Bilden Kajsa Ekis Ekman målar upp, med hjälp av Eurostats statistik, är skrämmande: Är man ung, pensionär, invandrare, lågutbildad, glesbygdsbo, småstadsbo, ensamstående förälder, familj med fler än tre barn, deltidsanställd eller arbetslös – då är risken större i dag än för fem år sedan att tillhöra gruppen fattiga. Detta tycker jag att alla som har röstat på moderaterna ska fundera på. Är det ett sådant samhälle ni vill ha?

Snart är det dags: examen i Skidutmaningen

Kroppen är lite stel, musklerna ömmar men i själen är jag varm och glad: trots bitande kyla har jag den här helgen åkt 15 + 23 km och det är så kul, så kul. Tekniken är kanske inte den bästa, armstyrkan är erbarmligt dålig (det märker jag när åkare efter åkare stakar om mig i rasande fart) men jag har roligt, jag mår bra och jag tror att jag kommer kunna genomföra Kristinaloppets 30 km på lördag. Längtar!

Kanske finns det lika många hjälpsamma människor i resten av landet, kanske är Norberg speciellt. De senaste veckorna har jag träffat så många trevliga, omtänksamma och generösa människor – i eller kring skidspåret. Inte en enda gång har någon varit bufflig, otrevlig eller sur. Frågan är om det är genuint trevliga människor som åker längdskidor eller om man blir glad, trevlig och generös av skidåkning? Oavsett vilket så värmer det mitt hjärta.

Ett exempel är vår fullmäktigeordförande som gladeligen står en fredagkväll och en söndagmorgon och vallar mina skidor, för ”du måste ju ha bra skidor om det ska vara kul att åka”. Själv kan jag ingenting om vallning och det gör ingen annan i familjen heller. Därför är jag utlämnad till andra människors hjälpsamhet och goda vilja. Inga som helst problem i Norberg.

Igår blev det en sen eftermiddagstur i Nordansjö, Norberg, och det var ganska kallt (-18C). Fullt med folk i NOK-stugan när jag startade men ganska snart blev jag helt själv i spåren. När solen gick ner och det blev skumt ute kändes det lite kymigt. Än så länge är jag inte helt stadig på benen i nedförsbackarna och det är inte helt otroligt att jag brakar rakt ut i skogen och krockar med ett träd. ”Det lär dröja innan någon hittar mig här”, tänkte jag, och hoppades att jag i alla fall skulle vara i stånd att ringa efter hjälp om det värsta inträffade. Allt gick dock bra och vid femtiden satt jag återigen i bilen. Då ringer telefonen. En man, som jag hastigt hejat på i NOK-stugan, sa att han såg min bil stå kvar på parkeringen när han stängde och låste. Nu ville han försäkra sig om att jag kommit fram välbehållen ”för du kan ju inte ligga där i kylan alldeles ensam”. Är det inte fantastiskt vilken omtanke han visar?

På lördag ska ca 500 kvinnor åka Kristinaloppet i Norberg. Jag hoppas att vi kan visa varandra samma omtanke då. Längtar!