Snart är det dags: examen i Skidutmaningen

Kroppen är lite stel, musklerna ömmar men i själen är jag varm och glad: trots bitande kyla har jag den här helgen åkt 15 + 23 km och det är så kul, så kul. Tekniken är kanske inte den bästa, armstyrkan är erbarmligt dålig (det märker jag när åkare efter åkare stakar om mig i rasande fart) men jag har roligt, jag mår bra och jag tror att jag kommer kunna genomföra Kristinaloppets 30 km på lördag. Längtar!

Kanske finns det lika många hjälpsamma människor i resten av landet, kanske är Norberg speciellt. De senaste veckorna har jag träffat så många trevliga, omtänksamma och generösa människor – i eller kring skidspåret. Inte en enda gång har någon varit bufflig, otrevlig eller sur. Frågan är om det är genuint trevliga människor som åker längdskidor eller om man blir glad, trevlig och generös av skidåkning? Oavsett vilket så värmer det mitt hjärta.

Ett exempel är vår fullmäktigeordförande som gladeligen står en fredagkväll och en söndagmorgon och vallar mina skidor, för ”du måste ju ha bra skidor om det ska vara kul att åka”. Själv kan jag ingenting om vallning och det gör ingen annan i familjen heller. Därför är jag utlämnad till andra människors hjälpsamhet och goda vilja. Inga som helst problem i Norberg.

Igår blev det en sen eftermiddagstur i Nordansjö, Norberg, och det var ganska kallt (-18C). Fullt med folk i NOK-stugan när jag startade men ganska snart blev jag helt själv i spåren. När solen gick ner och det blev skumt ute kändes det lite kymigt. Än så länge är jag inte helt stadig på benen i nedförsbackarna och det är inte helt otroligt att jag brakar rakt ut i skogen och krockar med ett träd. ”Det lär dröja innan någon hittar mig här”, tänkte jag, och hoppades att jag i alla fall skulle vara i stånd att ringa efter hjälp om det värsta inträffade. Allt gick dock bra och vid femtiden satt jag återigen i bilen. Då ringer telefonen. En man, som jag hastigt hejat på i NOK-stugan, sa att han såg min bil stå kvar på parkeringen när han stängde och låste. Nu ville han försäkra sig om att jag kommit fram välbehållen ”för du kan ju inte ligga där i kylan alldeles ensam”. Är det inte fantastiskt vilken omtanke han visar?

På lördag ska ca 500 kvinnor åka Kristinaloppet i Norberg. Jag hoppas att vi kan visa varandra samma omtanke då. Längtar!

Annonser

2 thoughts on “Snart är det dags: examen i Skidutmaningen

  1. Är det inte typiskt för Norberg…? Alltså att man bryr sig om andra människor och kollar att inget hänt.
    Jag är ju också inflyttad och har blivit positivt överraskad många gånger.

    Så, kommunens motto passar väldigt bra.
    ”Låt dig överraskas”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s