Vi behöver vår högskola!

För en vecka sedan föreslog en ensamutredare att Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg ska läggas ner. Trots att högskolan, enligt utredaren, håller hög kvalitet och har rätt förutsättningar, ska flera små enheter slås ihop och lokaliseras till fyra platser i landet. Det kan låta rationellt och bra, ur ett perspektiv, men vad händer med samhällsutvecklingen sett ur andra perspektiv?

För mig, som kommunalråd i en av grannkommunerna, är detta en viktig fråga. Dels vill vi förstås visa vårt stöd till vår samverkanskommun Skinnskatteberg, men främst handlar det om möjligheterna för våra medborgare att kunna studera på högskolenivå. Vi har redan idag en lägre utbildningsnivå än genomsnittskommunen. Vi har en relativt låg inflyttning av unga människor. Utan Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg blir steget att studera på högskola mycket längre för de som är intresserade av skogsbruk. Det är oroande både för oss som kommun och rimligtvis även för skogs- och träbranschen. Därför kontaktade jag Karl Hedin, ägare till vår regions största skogskoncern, och föreslog ett gemensamt uttalande. Resultatet av det hittar du här:

Vi vill att flera läser på högskolan! 

Orter som kan anses utgöra glesbygd – som Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg – lever ständigt i kampen mot urbaniseringens drivkrafter. Dessa orter måste för sin överlevnad se till att både villkoren för företag som vill etablera sig och livskvaliteten för befolkningen som lever där är sådana, att människor även fortsättningsvis både vill och kan leva och bo kvar. 

Många undersökningar är gjorda kring vilka faktorer som är avgörande och mycket arbete görs lokalt för att motverka urbaniseringskrafterna. Varje händelse för sig kan synas liten men sammantaget och i ett längre tidsperspektiv blir de avgörande.  

Att till exempel flytta utbildningen av skogsmästare från Skinnskatteberg till en större ort, blir för staten måhända ekonomiskt fördelaktigt i ett kortsiktigt perspektiv. Men konsekvensanalysen måste göras vidare än så och effekten på överlevnadsmöjligheterna på sikt måste tas med i beräkningen.  

För oss, som kommunstyrelseordföranden i Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg samt presumtiv arbetsgivare till några av eleverna från Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg, är det otvivelaktigt ytterst negativt med en flytt av skolan till någon annan ort.

 När det gäller kommunerna i den norra Länsdelen har vi en dokumenterat låg utbildningsnivå. Jämfört med andra kommuner är det få av våra unga medborgare som studerar vidare efter gymnasiet. Detta försöker vi ändra på. Bland annat genom att arbeta tillsammans med de olika större industrier och företag samt utbildningsinstitutioner som finns i regionen.

 En nedläggning av den enda högskolan här, Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg, skulle få stora konsekvenser för hela regionen. Avståndet till högskoleutbildning ökar, skogsindustrin får svårare att rekrytera kvalificerad arbetskraft och färre unga människor har anledning att bosätta sig och skapa en framtid i vår bygd. Även mentalt är en nedläggning ett stort nederlag.

 För skogsindustrin, som har ett ständigt behov av att rekrytera unga människor med rätt kompetens och helst även med en koppling till eller ett intresse för bygden, blir också konsekvenserna stora.  

Att man redan levt en tid i den bygd man får sin anställning i ökar sannolikheten till att man vill stanna kvar. Detta i sin tur betyder dels att vi, som företag, får behålla den satsning på kompetenshöjning som våra välutbildade, nyanställda medför. Men det innebär också att både branschen och regionen utvecklas och stärks.

 Ett beslut att flytta Skogsmästarskolan från Skinnskatteberg riskerar alltså att få stora regionalpolitiska konsekvenser. Vi vädjar därför till berörda beslutsfattare att se till hela Sveriges utveckling och framtid och låta regionens enda högskola, Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg, ligga kvar i norra Västmanland. 

Stig Henriksson, Kommunstyrelsens Ordförande i  Fagersta
Lars Andersson, Kommunstyrelsens Ordförande i Skinnskatteberg

Åsa Eriksson, Kommunstyrelsens Ordförande i Norberg

Karl Hedin, vd Karl Hedin AB

I nyhetsbrevet

För de stackare som än så länge inte bor i Norberg (närå!) och därmed inte får Norbergsbladet med kommunens nyhetsbrev publiceras här min spalt för kännedom:

Arbetet med nästa års kommunbudget har påbörjats. Budgetberedningen, som består av ledamöterna i Kommunstyrelsens Allmänna utskott och som har mig som ordförande, har under två dagar i mars fördjupat oss i vilka utmaningar som kommunens olika verksamheter står inför, vilka investeringsbehov som finns och de effektiviseringar som kan göras. Varje år är behoven större än de tillgängliga medlen och så kommer det nog alltid att vara. Vi politiker har till uppgift att prioritera: vad är det allra viktigaste som måste göras i kommunen och hur ska vi fördela de pengar vi har att förfoga över? Det har blivit tydligt att skolan i Norberg har väldigt höga lokalkostnader jämfört med andra kommuner och Budgetberedningen föreslår att kommunen skriver ner värdet på skolfastigheterna. Dagens bokförda värde är inte rimligt, sett till vad köpesummen kan tänkas bli vid en ev. försäljning, och gör att skolan tvingas använda en hög andel av sina tilldelade medel till hyra. Kommunstyrelsen har bifallit Budgetberedningens förslag om nedskrivning av värdet och slutgiltigt avgörande sker i Kommunfullmäktige i maj.

I mitten av april presenterades Öppna Jämförelser av Grundskolan i Sverige och det är mycket glädjande att Norbergs sammanvägda resultat ligger på en trettonde plats i landet, att jämföra med plats 170 i förra årets jämförelse. Anledningarna till att vi klättrat så kraftigt är främst de goda resultat som niorna hade när de lämnade grundskolan förra våren, men också det effektiviseringsarbete som Barn- och Utbildningsutskottet har genomfört. Det är en konst att prestera hög kvalitet samtidigt som tillgängliga resurser minskar men de senast åren har de som styr och verkar i skolan lyckats oerhört bra. Jag hoppas att alla elever, lärare och skolledare känner hur nöjda vi politiker är med det ni lyckats prestera.

Kommunens Brottsförebyggande råd (lokala BRÅ) har beslutat att genomföra en Trygghetsvandring under året. Vi tror att den upplevda tryggheten i Norberg är sämre än den har skäl att vara. Antalet anmälda brott i Norberg är relativt lågt och det mest glädjande är att brottsligheten minskar. Hur invånarna upplever sin bygd är förstås viktigt. Därför vill lokala BRÅ titta närmare på vilka platser i Norberg som upplevs som otrygga och vad vi kan göra för att öka den upplevda tryggheten

Förra året startades 28 nya företag i Norberg. Ett livaktigt och växande näringsliv är en förutsättning för ett långsiktigt hållbart samhälle. Kommunen arbetar kontinuerligt med näringslivsutveckling, främst genom Tillväxtgruppens arbete. Att vi har människor som vill växa, pröva nya saker och utveckla en idé även i framtiden är en överlevnadsfråga för Norberg. Kommunen genomför nu ett projekt som heter Entreprenörskap i skolan för att öka samverkan mellan skola och näringsliv och för att på ett tydligare sätt tillvarata barnens kreativitet och naturliga ta sig för-samhet i undervisningen. Dessutom ger Norbergs kommun i år möjlighet för sju ungdomar att blir Sommarlovsentreprenörer: att under ett antal veckor pröva sina idéer, utveckla dem och försöka tjäna pengar på dem istället för ett traditionellt sommarjobb. Dessa och andra satsningar hoppas jag ska bidra till att vi även i framtiden har engagerade och delaktiga medborgare som tror på sin egen förmåga, vågar tänka nytt och som bidrar till en klok och hållbar tillväxt.

Åsa Eriksson (S)

Kommunstyrelsens ordförande

Rovdjursdebatten

I Norberg går rovdjursdebattens vågor höga. Minst en insändare per nummer av den lokala tidningen behandlar frågan, t ex. Kommunens mest framträdande folkpartist, Christer Filipsson, har bestämt sig för att driva vargfrågan i kommunpolitiken.

Visst är vargens vara eller icke vara en fråga som engagerar kommunmedborgarna men det gör bristerna i socialförsäkringssystemet och den nära förestående kollapsen av järnvägssystemet också – vi lägger inte stora kommunala resurser på att utreda konsekvenserna av den bristfälliga statliga politiken för det. Här följer mitt svar till Christer Filipsson:

Att som Christer Filipsson (FP) påstå att Ola Jonsson (S) ”verkar stå ensam i sin kritik mot att Norbergs kommun inte tar ansvar för utvecklingen av vår bygd” tycker jag är att ge en felaktig bild av verkligheten. Jonsson har i en motion till kommunfullmäktige föreslagit att kommunen ska ta fram en rovdjurspolicy. Jag har i mitt svar på motionen skrivit följande: ”Rovdjurspolitiken ansvarar riksdagen för men det är kommunmedborgare som gläds och som räds när antalet vargar växer. I Norberg finns det många som tycker att det är en självklarhet att det ska finnas varg i vårt område. Det finns andra som anser att antalet vargar har blivit allt för stort och att det hindrar dem i deras djurhållning, fritidsintresse eller upplevda trygghet. Norberg är helt beroende av att fler väljer att flytta till orten för att kunna upprätthålla ett livsdugligt samhälle. Det är därför med oro vi hör att allt fler människor känner sig begränsade i sin livsstil p g a det ökande antalet vargar i vår närhet. ”

Kommunfullmäktige beslutade 2011-12-05 att, som ett svar på Jonssons motion, kräva av Länsstyrelsen Västmanland att överläggning med kommunen och dess medborgare sker innan ev. utsättning av varg i Norberg, att de som råkar ut för skador orsakade av rovdjur får full ersättning från staten samt att utökad skyddsjakt bör få förekomma i de områden där enskilda vargar skapar oro. Alla fyra närvarande partikamrater till Christer Filipsson röstade för beslutet och hade, så vitt jag kan minnas, inga andra förslag. Vi har hittills inte fått något svar från Länsstyrelsen på vårt brev.

Rovdjurspolitik är ett statligt ansvar och därför inget som kommunen kan råda över. Om vi kommunpolitiker vill ha en ändring till stånd måste vi gå genom våra partiorganisationer. Christer Filipsson torde ha goda möjligheter att påverka de beslut som tas i Sveriges Riksdag eftersom hans parti sitter i regeringsställning. Att en liten kommun som Norberg, i enlighet med Filipssons nyligen inlämnade motion, skulle lägga stora resurser på att utreda vad den förda statliga rovdjurspolitiken får för konsekvenser, anser jag vara en dålig prioritering. För mig är det viktigare att våra tillgängliga medel används till att t ex skapa ett Trygghetsboende i Norberg och att förbättra miljön i skolor och förskolor.

Glesbygdskommuner missgynnas

Ett kommunalt kostnadsutjämningssystem. Vad har det för uppgift? Jo, att utjämna skillnader i kommuners förutsättningar så att alla medborgare, oavsett i vilken kommun de bor, ska ha möjlighet till likvärd samhällsservice. En klok tanke som jag tror har bred förankring i Sverige.

Flera utredningar har under flera år påvisat att det finns stora brister i det nuvarande systemet. Två stora utredningar har gjorts de senaste åren som bekräftat det och som kommit med förslag till ändringar. Den senaste utredningen var parlamentariskt tillsatt (alla riksdagspartier var representerade) och utredningen lämnade ett helt enigt förslag som skulle träda i kraft nästa år. Vad gör regeringen? Jo, man stoppar förslaget i byrålådan eftersom det får otrevliga konsekvenser för Borgs och Reinfeldts kompisar i rika storstadskommuner. Kommunpolitiker ute i landet, av alla politiska kulörer, protesterar och rasar. Oppositionen begär interpellationsdebatt i RIksdagen och ansvarigt statsråd Peter Norman säger att man jobbar så fort man kan med frågan. Pyttsan!

I gårdagens nummer av Dagens Samhälle belyses problemet med all önskvärd tydlighet: De inkomststarkaste kommunerna runt Stockholm överkompenseras med stora pengar när det gäller förskolan. I Täby och Sollentuna handlar det om vardera över 100 miljoner kronor per år. Orsaken är felaktiga beräkningar om hur många barn som går i förskolan i olika kommuner men ingen bryr sig om att rätta till felen. Dagens Samhälle jämför jämtländska Berg och Sollentuna intill Stockholm. Barnen har liknande ålderssammansättning och nskrivningsgraden är 87 procent i båda kommunerna men systemet överkompenserar Sollentuna: de får 60 procent mer.

— Det här är ett strålande exempel på att en kommun är överkompenserad, säger Björn Sundström, huvudsekreterare i den senaste utjämningsutredningen.

För vår lilla kommun, Norberg, skulle det nya förslaget till kostnadsutjämningssystem ge drygt 4 Mkr per år. Det är pengar som jag menar att vi, enligt systemets grundtanke, borde ha i vår budget redan idag. För varje år som går med det gamla systemet förlorar Norberg mer och mer pengar. Pengar som bl a går till barn i Sollentuna som inte finns. De som betalar priset för det är våra medborgare.

Mitt parti har samma möjligheter för alla människor, oavsett ursprung, som en av grundbultarna i vår ideologi. Nu är det dags för mina partikamrater i rika stockholmskommuner att ställa sig upp och argumentera för ett nytt kostnadsutjämningssystem, trots att det kortsiktigt inte gynnar deras hemkommuner. Långsiktigt kommer ett nytt system att gynna utvecklingen i landet Sverige och det gynnar oss alla långa loppet.