Augustispalten

En helt fantastisk sommar börjar närma sig sitt slut. I Norberg har vi bl a kunnat glädjas åt uppskattade löpar- och cykelarrangemang, en i nationell och internationell media omskriven Norbergsfestival samt andra kultur- och musikevenemang av alla de slag. Kul!

Norbergs Kommun genomför vart tredje år en medborgarundersökning med hjälp av SCB för att ta del av vad femhundra slumpvis utvalda norbergare tycker. Enkäten handlar bl a om hur nöjd man är med affärsutbud, kommunikationer och upplevd trygghet men också nöjdheten med den kommunala servicen.  Hälften av de tillfrågade i år har valt att inte svara. Av de som har svarat är den största gruppen 55-74 år. Det som är slående är att nöjdheten i enkäten överlag är något lägre i Norberg än i genomsnittskommunen och lägre än den var hösten 2010.  

Det märkliga med resultatet av årets medborgarundersökning är att det inte alls stämmer överens med de brukarundersökningar som regelbundet görs. Låt mig ge några färska exempel: av de som har barn i förskolan i Norberg våren 2013 uppger 99 av 112 svarande att de sammantaget är nöjda med verksamheten. 106 av 133 svarande föräldrar uppger att de är nöjda med grundskolan i Norberg.

90 % av niorna som gick ut grundskolan i Norberg i våras hade godkända betyg i samtliga ämnen. Motsvarande siffra för hela Sverige var förra våren 77 %. Grundskolan i Norberg lyckas alltså mycket bra.

I Socialstyrelsens enkät hösten 2012 uppger 100 % av de svarande i Norberg att de är helt eller delvis nöjda med sitt särskilda boende inom äldreomsorgen, vilket förstås är det bästa resultatet i hela landet.

När vi förtroendevalda försöker skapa oss en uppfattning om vad övriga medborgare tycker om kommunala verksamheter är bilden alltså kluven: brukarna är över lag nöjda, verksamheterna visar inom de flesta områden bra resultat men i medborgarundersökningar är de svarande inte nöjda. Vad beror detta på? Är det så enkelt att förklaringen ligger i formuleringen av frågorna i medborgarenkäten: vad tror eller tycker du om förskolan/grundskolan/äldreomsorgen i din kommun?

Om det är så enkelt, varför tror vi norbergare att de kommunala verksamheterna är sämre än vad de i själva verket är? Om du som läser har några tankar eller teorier kring något av ovanstående är du varmt välkommen att kontakta mig och dela med dig.

Annonser

Skolskjutsar och andra bussar

Vad är allmän samhällsservice och vad åligger den enskilda medborgaren? Synen på det varierar förstås och det är ofta de förtroendevalda politikerna som får det tveksamma nöjet att dra gränsen.

Den senaste veckan har flera föräldrar hört av sig till mig och haft synpunkter på att deras barn inte längre får åka med i skolbussen. I lokalmedia och på sociala medier figurerar synpunkter om att ”de” sparar på barnen igen. Därför vill jag klargöra min syn.

I sak har inte några nya beslut fattats eller reglementen ändrats i Norberg. Skillnaden från förra läsåret är att det inte längre finns någon skolverksamhet i Kärrgruvans skola så antalet barn i Kärrgruveområdet som är berättigade till kommunal skolskjuts har ökat.

De avstånd som gäller mellan bostad och skola för att berättigas skolskjuts i Norbergs kommun är följande:

6-7 år: 2,0 km

8-9 år: 3,0 km

10-12 år: 4,0 km

13 år och uppåt: 5,0 km

Rätt eller fel avstånd för olika åldrar? Det kan man förstås ha synpunkter på och vi kanske inte har hittat den perfekta avvägningen (personligen tycker jag att det är många intervall att hålla reda på). De facto är reglerna för avstånd desamma som tidigare år. I Skinnskattebergs kommun får alla grundskolebarn som bor längre än 3 km från skolan åka skolskjuts. I Fagersta gäller 2 km för lågstadiet, 3 km för mellanstadiet och 4 km för högstadiet. Norbergs reglemente ställer alltså lite högre krav på de äldre barnen.

Det som är förhållandevis generöst i Norberg är att elever har fått åka med i bussen mån av plats, även om man inte har rätt till skolskjuts, om man har köpt ett ”i mån av plats-kort” för 500 kr/termin. Det är detta som är förändringen i år: antalet lediga platser i bussarna har minskat så de som tidigare har åkt ”i mån av plats” kan inte längre garanteras en plats i bussen.

Någon kan tycka att det är onödigt att bussar åker runt med tomma platser samtidigt som det finns barn längs vägen som gärna hade velat åka med. Någon annan kan tvärtom tycka att det är fel att kommunen har erbjudit den möjligheten, eftersom det inte finns möjlighet för alla som vill att åka med och att det då blir orättvist. Ytterligare någon kan tycka att barnen bör lära sig att gå eller cykla till skolan ur folkhälso- och miljösynpunkt.

Rätt eller fel? Det får var och en avgöra. Det som vi politiker har att förhålla oss till är en påse pengar som ska räcka till allt som en kommun måste tillhandahålla till medborgarna (och helst lite mer som vi vill tillhandahålla) och Likställighetsprincipen; att alla medborgare ska behandlas lika. Visst kan man tänka sig att kommunen beställer ytterligare en buss från Kärrgruvan på mornarna, så att antalet ”i mån av plats-platser” ökar, men vad säger barn och föräldrar i andra kommundelar om det? De extrabusspengarna måste tas någonstans ifrån (nej, det finns faktiskt inte outnyttjade driftspengar i kommunkassan som ligger och väntar på att användas) och då blir någon annan del av skolverksamheten lidande.

Kan kommunen inte ta in en buss till från Kärrgruvan och låta eleverna betala extrakostnaden? föreslog någon. Enligt uppgift kostar en extratur 180 tkr/år + moms och den styckekostnaden tror jag att få familjer vill betala (om vi räknar med 30 åkande barn blir priset 6 000 kr/barn och läsår).

Kommunstyrelsens Allmänna utskott beslutade i fredags om lite extra pengar till Barn och Utbildningsutskottet (BUU) för att kortsiktigt lösa situationen. Hur man löser det är upp till BUU att besluta om.

Är det så att Norbergs kommun lägger för lite pengar på barn och skola? Nej, är mitt svar. Självklart skulle skolan, precis som alla andra verksamheter, behöva mer pengar för att klara av sitt uppdrag på ett ännu bättre sätt. Behoven är alltid betydligt större än tillgången på pengar så det är ingen tillförlitlig måttstock. Om vi jämför Norberg med andra kommuner med liknande demografi (antal invånare, ålder på invånare, andel nya svenskar, andel glesbygd etc) så lägger vi mer pengar än andra på förskola, grundskola och gymnasium. Det finns ett index som heter Strukturårsjusterad standardkostnad. Det är vad en kommunal verksamhet ”borde” kosta, enligt de prislappar som nationellt har räknats fram. Kommunfullmäktige har beslutat att alla aktuella verksamheter i Norberg ska ha en kostnad som ligger i nivå med index (alltså 0), förutom skolverksamheten. Den får kosta 10 % mer än index just för att det handlar om våra barn, vår framtid. Den senaste siffran som finns gäller kostnaderna för år 2012 och då ligger grundskolekostnaden i Norberg 16 % över index. Att ta pengar från andra verksamheter, som kämpar med att ligga precis på index, till skolan är alltså inte aktuellt. Skolskjutsfrågan måste långsiktigt lösas med de medel man tilldelats.

Kommunfullmäktige ska under vintern besluta om ett nytt skolskjutsreglemente som ska gälla från höstterminen 2014. Jag vet inte om de avstånd som nu gäller för skolskjuts är ”rätt” eller inte. Hur långt är det rimligt att kräva att en 10-åring färdas för egen maskin? Hur långt ska samhället ställa upp och när är det den enskilda familjen som måste ta ansvar för att barnen kommer till skolan? Frågor som för mig ännu inte har några tydliga svar.

Den debatt som nu uppstått väger vi förstås in i diskussionerna om reglemente. Men vi väger också in att medborgarna i Norberg vill ha bättre kollektivtrafik och fler bussar. Min syn är att vi bör använda de pengar kommunen har till så mycket trafik som möjligt för så många som möjligt. Planen just nu är att från nästa läsår linjelägga skolskjutsarna så att alla, oavsett ålder, är välkomna att åka med. Det betyder att bussturen finns med i turlistan, eleverna kliver på vid en vanlig hållplats och de som inte är berättigade skolskjuts får betala sin biljett.  Riktigt var vi landar vet vi som sagt inte förrän i vinter och vad som än beslutas börjar inte gälla förrän höstterminen 2014.

Ytterst handlar det här, och det ständiga kravet på effektiviseringar, om att den sittande regeringen inte höjer statsbidragen trots att kostnaderna ökar. Det drabbar oss kommunpolitiker hårt, oavsett partifärg. Det sker en ständig övervältring av kostnader från staten till kommunerna och det kompenseras inte genom höjda statsbidrag. Vi måste hela tiden effektivisera de kommunala verksamheterna för att få pengarna att räcka till det vi vill och måste erbjuda.

Det här är min syn. Förmodligen har du som läser en annan syn. Den som anser att de prioriteringar som görs idag är dåliga bör engagera sig i ett politiskt parti för att få ändringar till stånd.

Det är vi som bor i Norberg som bestämmer hur det ska se ut i Norberg. Du, jag och alla andra. Kom med och gör din röst hörd.

Opolitiska baguetter

Jag älskar att baka bröd. Det doftar så hemtrevligt och jag blir glad i hela kroppen av den doften. Tyvärr blir min kropp inte lika förtjust när jag äter bröd så därför bakar jag gärna åt andra.

Den här underbara sommaren har jag haft förmånen att vara relativt ledig. Alla tillfällen till brödbak har tagits till vara och årets ”gå bort-present” har varit just hembakt bröd. Innan min hjärna totalt belamras av politiska ärenden och utmaningar (på god väg redan) vill jag dela med mig av sommarens favoritrecept.  Om du också gillar att baka kan jag varmt rekommendera dessa goda och enkla baguetter.

Och nästa blogginlägg kommer inte vara ett recept. Lovar.

 

6 ärtstora bitar jäst

6 dl ljummet vatten

0,5 dl vetekli

Knappt 3 tsk salt

en näve frön av något slag, t ex solros

12-14 dl vetemjöl (eller 2 dl rågsikt och 10-12 vetemjöl)

 

Rör ihop till en lös deg som får jäsa övertäckt 5-15 timmar i rumstemperatur.

 Värm ugnen till 250 C.

Häll ut degen på rejält mjölat bakbord. Fös ihop till en avlång form (knåda inte!).

Dela i två längder och vrid med väl mjölade händer till något, som med god vilja, kan liknas baguetter.

Flytta över till mjölad plåt.

Stänk lite vatten i ugnen (eller spruta några tag med en blomspruta).

Grädda i mitten av ugnen i 13 minuter. Sänk värmen till 200 C och grädda i ytterligare 10 min.

Låt svalna på galler utan att övertäckas. Då blir det en knaprig och god skorpa.