När Norberg var med i riksdagsdebatten

Igår beslutade Riksdagen om det nya utjämningssystemet mellan kommunerna. Istället för att göra så som alla partier i enighet kommit fram till la moderaterna in en extra miljard till de tio redan rikaste kommunerna. Klokt? Knappast. Rättvist? Definitivt inte. Pia Nilsson (S) från Sala höll följande anförande när hon argumenterade emot mer till dem som redan har mest, och använder Norberg som exempel. Tack Pia för att du kämpar för alla kommuners möjligheter!

”Fru talman! När 11 miljarder av kommunernas skatteintäkter går till socialbidrag, då förändras möjligheterna att förstärka verksamheten i våra skolor. För sjunde året i rad sjunker kunskapsnivån hos eleverna, och allt fler väljer att hoppa av sina gymnasiestudier. 

Det här duger inte. Vi socialdemokrater vägrar att acceptera detta. Därför har vi i vår budgetmotion lagt fram förslag bland annat om att göra stora klasser mindre i de lägre årskurserna och att inrätta 1 000 nya specialpedagoger. 
Men Alliansen säger blankt nej och menar att det är kommunernas ansvar att se till att det finns tillräckligt många lärare i skolan. 
Förvisso är det så, och det vore nog heller inga problem för kommunerna att anställa fler om man inte behövde täcka upp för regeringens tillkortakommanden när det gäller jobbpolitiken med 11 miljarder i socialbidrag. De miljarderna skulle räcka till många lärare och specialpedagoger. 
Oavsett var vi än bor i vårt land ska vi kunna få del av en god vård, skola och omsorg. För att det ska vara möjligt krävs ett utjämningssystem mellan landets kommuner och landsting, ett system som skapar det som vi kallar likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Den utjämningen vilar på tre grunder: en kostnadsutjämning, en inkomstutjämning och ett strukturbidrag. 
I april 2011 presenterade en helt enig parlamentariskt utredning ett förslag till nytt skatteutjämningssystem. Det nuvarande systemet har visat sig vara föråldrat och ohållbart, inte minst i fråga om inskrivning av antal barn i förskolan. Kommuner med samma beläggningsgrad i förskolan får inte samma ersättning. Felaktiga antaganden från förr har varit styrande för dagens samhälle. 
Från moderata kommunpolitiker runt om i landet har det under lång tid hävdats att utjämningssystemet skulle vara tillväxthämmande. Det har upprepats så pass ofta i debatten att det tycks ha blivit en sanning i de moderata leden. 
Den parlamentariska kommittén har valt att särskilt lyfta fram just denna fråga. En forskarrapport togs fram där det konstaterades att den ekonomiska tillväxten inte alls avgörs av var man bor utan var man arbetar. Det finns inget stöd i forskningen för att utjämningssystemet skulle vara tillväxthämmande. 
Inte förrän nu, efter 1,5 år i långbänk, lägger regeringen fram sitt förslag till beslut, som i huvudsak bygger på kommitténs föreslagna förändringar men som på en väldigt avgörande punkt skiljer sig från kommitténs förslag, nämligen avgifterna för inkomstutjämningen. 
Plötsligt trollar regeringen fram nästan en miljard nya kronor för att kompensera de tio rikaste kommunerna som får betala in till systemet, och alla utom en råkar vara moderatstyrda. 
Regeringen tycks hysa en närmast panisk rädsla för att tillväxthämmande faktorer lurar runt hörnet, trots all fakta och forskning som visar det motsatta. Det handlar inte längre om empiri utan om ideologi. 
Fru talman! Samtliga regeringspartier, inklusive Centerpartiet, anser att det behövs nästan 1 miljard av våra skattepengar som kompensation till landets rikaste kommuner eftersom de annars kommer att få betala mer än i dag. 
Regeringen tycker helt enkelt så synd om Danderyd, där medianinkomsten är 325 000 kronor och arbetslösheten endast 2,8 procent, att man får 28 miljoner kronor som plåster på såren. 
Regeringen lider så med Täby, som har en medianinkomst på 315 000 kronor och en arbetslöshet på blott 3 procent, att den är beredd att förstärka kommunens kassa med 57 nya miljoner. 
Regeringen klarar inte av att se Lidingöborna i ögonen med mindre än att ge kommunen 39 miljoner i tillskott. Där ligger medianinkomsten på 299 000 kronor och arbetslösheten på drygt 3 procent. 
Men de kommuner som har en betydligt lägre medianinkomst och en avsevärt högre arbetslöshet får inte del av regeringens bonusmiljard. 
Den här fördelningen är helt orimlig. Är det så vi håller ihop Sverige? 
Vi föreslår i stället att dessa 961 miljoner fördelas till alla kommuner och landsting inom ramen för utjämningssystemet. Då skulle Norbergs kommun få 400 000 kronor mer årligen. 
På en direkt fråga vad pengarna skulle användas till svarade kommunalrådet att ett antal arbetslösa unga skulle anställas på introduktionsanställningar för att sänka arbetslösheten, som i dag är 8,2 procent i Norberg, och på så sätt också öka personaltätheten i äldreomsorgen. 
Vad Danderyd och Täby kommuner kommer att göra med alla sina miljoner vet vi inte, men någon arbetslöshet att tala om finns inte där. 
Jag yrkar därför bifall till reservationen. 
Sverige är ett fantastiskt land, och jag är stolt över att få leva här. Men någonting håller på att hända. 
Skatten sänks. 400 000 människor går arbetslösa. Socialbidragskostnaderna stiger. Resultaten i skolan sjunker. Brister i sjukvården märks alltmer. 
De rikaste kommunerna får dela på en ny miljard medan de övriga blir utan. 
Fru talman! Någonting håller på att gå sönder.”
Annonser

One thought on “När Norberg var med i riksdagsdebatten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s