Oseriösa enkäter

Min ambition för kommande mandatperiod är att få fortsätta leda kommunstyrelsen i Norberg och fortsätta som kommunalråd för (S). Jag kandiderar också till Sveriges Riksdag eftersom jag i en framtid gärna vill vara med och påverka den nationella politiken.

I egenskap av riksdagskandidat ombeds jag av olika medier och organisationer att besvara allehanda enkäter. Givetvis ska vi kandidater redovisa vad vi tycker och vilken politik vi vill driva. Så långt är jag med. De flesta enkäter är ambitiösa och i vissa fall svåra att fylla i. Nyligen försökte jag besvara frågorna i Företagarnas Kandidatguide. Det resulterade i följande brev till Företagarna i Norra Västmanland:

”Hej Företagarna! Jag har, i egenskap av riksdagskandidat, försökt besvara frågorna i er Kandidatguide. För mig är företagande, framför allt små och medelstora företag, en av grundpelarna i en hållbar tillväxt. Jag har lagt mycket tid och energi under den gångna mandatperioden på att förstå företagares villkor, framtidsutmaningar och behov. Därför kändes det självklart att delta i er kandidatguide. Men när frågorna som ställs är av typen ”välj mellan två – ur min synvinkel – dåliga förslag” så kan jag inte svara. Enkäten ger mig inte möjlighet att förklara hur jag tänker, vilken politik jag menar leder till bättre möjligheter för företagarna. Därför har jag bestämt att inte svara på frågorna.”

När frågorna som ställs är allt för ledande, när jag tvingas välja mellan ”pest eller kolera” och inte har möjlighet att kommentera svaren, då kan jag inte delta. Tyvärr.

Företagarna är en organisation som jag har stort förtroende för och ett gott samarbete med och därför smärtar det mig att lämna walk over.  Men när svarsalternativen som bjuds är för dåliga har jag inget val.

Vad vore livet utan kärlek?

Går det ens att föreställa sig ett liv utan kärlek? Om vi inte känner kärlek till någon annan levande varelse – vad är vi då? Om vi inte känner oss älskade av någon – hur känner vi oss då? Om vi inte känner kärlek till livet, till världen – hur är vi då?

Jag tror att kärlek är det som allt i våra liv kretsar kring. Egentligen.

För mig var det kärleken till Robert som gjorde att jag flyttade till Karbenning och Norberg för drygt tio år sedan. Det är kärleken till livet som gör att vi idag har barn. Det var när jag insåg hur litet Norberg egentligen är – det är bara vi 5 650 norbergare som är Norberg!! – som jag kände att min kärlek till vår del av jorden också behövs för att styra samhället åt rätt håll. Det var kärleken till ständig utveckling och ett bra liv för alla som gjorde att jag engagerade mig politiskt och blev just socialdemokrat. Och nu, nästan åtta år senare, har jag insett att jag älskar politik. (Jo, faktiskt!)

Kärlek kännetecknas av en vilja att ge villkorslöst till någon eller något. Den känslan har vi föräldrar till våra barn och i bästa fall till vår partner. Men jag menar att det ideella engagemanget, oavsett om det sker i en idrottsförening, genom frivilligverksamhet eller politiskt engagemang, grundar sig på en kärlek som kanske inte är villkorslös men i alla fall baseras på en vilja att göra gott för andra utan att nödvändigtvis få något tillbaka.

De allra flesta politiker går på möten och läser handlingar på sin fritid utan att få särskilt mycket betalt. Många möten ger inte en enda krona tillbaks, bara utgifter i form av resor och kanske kaffebröd. De går på mötena ändå för att de tror på ett bättre samhälle som vi bara kan skapa tillsammans, när du och jag samtalar och diskuterar och väljer vilken väg vi ska gå. De tror på en utveckling där framtiden blir bättre tack vare beslut och åtgärder grundade på våra ideologiska värderingar. Är inte det kärlek så säg?

Min kärlek till Norberg var inte plötslig och himlastormande – långt ifrån. Den har vuxit fram succesivt när jag har insett vilken fantastisk och stolt historia Norberg har, hur många vackra platser det finns i vår by och när jag har mött engagerade, intresserade och vänliga norbergare som på olika sätt vill bidra till att utveckla och sköta sin bygd. Här i Norberg råder ett klimat av att vi faktiskt kan åstadkomma saker, tillsammans. Att vi på riktigt bryr oss om vår bygd. Det imponerar på mig, som är uppvuxen i en förort till Stockholm där känslan för hembygden inte alls är lika stark och tydlig.

När jag var drygt 20 år brann mitt föräldrahem upp. Det var förstås sorgligt, besvärligt och lite traumatiskt. Hela min familj var dock överens om att vi, mitt i eländet, var glada över att det inte var vårt sommarhus som hade brunnit istället. Där – på landet – hade vi våra bästa och starkaste minnen, vårt själsliga hem och vår fasta punkt. Där hade vi vår platsbundna kärlek.

Ungefär så känner jag med Norberg nu. Även om jag inte är uppvuxen i Norberg är det min fasta punkt, mitt centrum och mitt hjärta. Här är mina barn uppvuxna och rotade, hit har mina föräldrar flyttat på äldre da´r. Här finns mina släktingar, mina älsklingsplatser och stora delar av det nätverk som jag kallar mitt liv. Dessutom har norbergarna givit mig sitt förtroende att vara kommunalråd, att leda kommunstyrelsens arbete och att få representera Norberg i allahanda frågor. Det är stort.

Ynnesten att få ägna sig åt Norbergs kommun på heltid har också gjort att jag har lärt mig väldigt mycket mer om föreningslivet, om traditioner, om företagandet och om utvecklingskraften här. Det är jag tacksam för.

Kärleken till Norberg, till demokratin och till ett bättre samhälle för alla är några av mina största drivkrafter. Det ger mig energi och kraft att fortsätta jobba för en bättre värld.

Var har du din kärlek?

Nyordning för skolsjutsberättigade i Norberg

Igår fick vårdnadshavare till barn som är berättigade skolskjuts till hösten brev hem om detta och till vilken busshållplats barnet föreslås ta sig. Att eleverna i möjligaste mån ska åka linjebuss till skolan är nytt i Norberg. Därför vill jag ta chansen att undvika (eller reda ut) några missförstånd.

1. Avtalet med Petterssons Buss om skolskjuts går ut sista juni och kan inte förlängas. Kollektivtrafikmyndigheten har gjort en ny upphandling av bl a linjetrafik och skolsjuts i Norberg som Petterssons tyvärr missade. Fyra företag är upphandlade i ramavtal. Kommunens samlade kostnad för kollektivtrafik är 5,1 Mkr och ska så fortsätta vara. Det vi politiker vill är att fler norbergare ska kunna åka buss utan att vi behöver ta mer pengar från andra verksamheter. Istället för att det går både skolbussar och linjebussar på samma sträcka kommer barnen från i höst åka linjebuss.

2. Några föräldrar har protesterat mot att de förväntas ansvara för att barene tar sig till busshållsplatsen. Föräldraansvar är tack och lov inget nytt påfund. Det ansvaret tar vi när vi väljer att skaffa barn. Att vårdnadshavare ansvarar för att barnen kommer till skola/skolskjuts har stått inskrivet i skollagen så länge jag kan minnas.

 3. Om man anser att vägen till skolan/busshållplatsen inte är tillräckligt trafiksäker kan man kontakta skolkansliet och be att en trafiksäkerhetsbedömning görs. För de allra flesta vägar att det redan gjort men mindre åtgärder kan behövas för att ge barnen en mer säker trafikmiljö. Vi får slå våra kloka huvuden ihop och se vad som kan göras med hjälp av NVK, Kollektivtrafikmyndigheten och Trafikverket.

4. För den som vill hitta fördelar i nyordningen är det värt att nämna att flera av de skolsjutsberättigade barnen får en betydligt kortare resa till skolan när de slipper åka in på olika småvägar, att boende i Gäsjö/Karsbo får en helt ny busslinje, att boende i Skallberget får nästan dubbelt så många bussturer på vardagar som idag och att det kommer gå fler bussturer förbi Karbenning. Detta sker till samma kostnad för kommunen (alltså skattebetalarna) som idag tack vare att vi samutnyttjar befintliga fordon och förare bättre – bussarna rullar istället för att stå och vänta.

För att underlätta för barnen kommer det finnas vuxna som tar emot vid busstorget i Norberg när terminen börjar och ser till att alla barn kommer säkert till skolan.

Tråkigt att Petterssons Buss lägger ner

Ett anrikt och omtyckt norbergsföretag, Petterssons Buss, har meddelat att de lägger ner sin verksamhet i sommar. Det är tråkigt av flera skäl, kanske främst för ägare och anställda som ser sina arbeten försvinna men också för kommuninvånare och andra som förlorar en omtyckt bussresearrangör.

Det har skrivits insändare i den lokala tidningen från allmänhet, bussföretagare och nya politiska partier om att detta skulle vara en effekt av kommunens göranden och havanden. Jag vill här visa att så inte är fallet.

Den 26 juni 2013 fick jag veta att Petterssons Buss inte lämnat något anbud när Kollektivtrafikmyndigheten i Västmanland gjorde sin ramupphandling av bl a lokal busstrafik och skolskjuts i Norberg. Upphandlingen låg ute från 25 mars till 14 maj 2013, sju företag lämnade anbud, beslut om tilldelning fattades den 23 maj. Den 27 juni skickade jag ett mejl till Petterssons och föreslog att de skulle försöka bli underleverantörer till någon av de som lämnat anbud. Detta för att Petterssons, trots missad upphandling, skulle kunna bli utförare av busstrafiken i Norberg – både linjetrafik och skolskjuts.

Samma sak föreslog jag vid det företagsbesök jag gjorde hos Petterssons Buss/Norbergs Taxi den 22 november 2013 och dessutom när jag har träffat VD:n vid skolbussen. Varför Petterssons inte har använt sig av möjligheten att bli underleverantör och köra buss i Norberg på uppdrag av något av de upphandlade företagen kan jag inte svara på.

En enig Kommunstyrelse beslutade den 20 maj 2013 om ett utredningsuppdrag och den 11 okt 2013 att anlita Kollektivtrafikmyndigheten för upphandling samt planering och drift av skolskjutsar från hösten 2014. Alla protokoll är offentliga och finns på kommunens hemsida. Att beslutet fattades efter myndighetens upphandling kan förstås vara otydligt men fakta kvarstår: Om Petterssons ville fortsätta köra lokalbuss i Norberg, som t ex idag på linje 85, var ett anbud i ramupphandlingen nödvändig, oavsett skolskjutsbeslut.

Att Petterssons Buss inte hade rutiner för att bevaka upphandlingar är beklagligt. Norbergs kommun bör idka självkritik och fundera över om informationen kunde ha varit bättre. Men kommunen kan inte lastas för att en näringsidkare missar en angelägen upphandling.

Till sist: tro’t eller ej – kommunalråd har också känslor. Det är ett faktum som en och annan insändarskribent borde begrunda.