Förbättra anvisningssystemet för ensamkommande barn – nu!

Barn på flykt. Utan föräldrar.Det är svårt att ta in vidden av den utsattheten. Vi kommuner har en viktig uppgift i att ge dessa barn trygghet och möjlighet till ett bra liv i sitt nya land. 

 Riksdagen har beslutat hur de ensamkommande barnen ska fördelas över landet. Huvudprincipen i anvisningssystemet är att barnet ska anvisas dit där någon som barnet har anknytning till vistas. Tanken, att barn ska få bo i närheten av någon anhörig eller bekant, är vällovlig men fungerar inte i praktiken. 

 Helt naturligt är sannolikheten hög att barnet känner någon i de kommuner som har många asylsökande. Min kommun, Norberg, är en liten bergslagskommun med 5 750 invånare. Här har Migrationsverket 850 asylplatser, vilket motsvarar 15 % befolkningsökning. Hittills i år har vi fått 51 barn anvisade till oss, de flesta av anknytningsskäl. Samma andel hade för Stockholms stad inneburit 8000 ensamkommande barn på tio månader. För Helsingborg motsvarar det 1 200 barn och för Karlstad 770 ensamkommande barn. Hade det fungerat bra?

I nio fall av tio kan det ensamkommande barnet av olika anledningar inte bo tillsammans med den person de känner här. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att med ett eller två dygns varsel göra utredningar med kvalitet och hitta en lämplig boendeplats för barnen. Alla tillgängliga familjehem i närheten är fullbelagda. HVB-hemsplatserna är upptagna. Utslusslägenheter är en bristvara. De boendeplatser vi kan hitta ligger oftast långt ifrån Norberg. Tanken med anknytningskriteriet faller därför men vår kommun är fortfarande ansvarig för barnets väl och ve, oavsett var i Sverige hen placeras. 

 Vi småkommuner med stort flyktingmottagande vill och försöker göra gott men vi går bokstavligen på knäna. Något måste göras – och det snabbt. Jag föreslår att anknytningsbegreppet i anvisningsprinciperna omtolkas: ensamkommande barn ska i första hand anvisas till en kommun där barnet har en tydlig anknytning, under förutsättning att barnet kan bo tillsammans med eller i nära anslutning till anknytningspersonen. I annat fall ska de följande stegen i anvisningsprincipen gälla. Vi måste få till en mer jämn fördelning mellan landets kommuner för att garantera barnen ett bra mottagande.

Norbergs kommun motionerar om detta till Sveriges Kommuner och Landstings kongress eftersom vi tror att fler kommuner upplever samma frustration: kommunerna vill åstadkomma ett tryggt och bra mottagande, vi vill att de ensamkommande barnen ska få möjlighet till ett bra liv hos oss men med nuvarande system klarar vi inte att leva upp till det. 

Annonser

One thought on “Förbättra anvisningssystemet för ensamkommande barn – nu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s