Sanningen bakom debatten om personlig assistans

Media har de senaste månaderna uppmärksammat flera fall där personer med funktionsnedsättning förlorat sitt stöd med personlig assistans. Några av samhällets mest utsatta har drabbats hårt, ryktena är många och rena felaktigheter sprids som en löpeld i sociala medier. Rätten till personlig assistans är grundläggande. Därför har vi socialdemokratiska riksdagsledamöter från Västmanland besökt Försäkringskassan och ställt frågor till deras sakkunnige på området. Det var mycket givande. Nu har jag bättre koll på orsakerna till varför personlig assistans ibland dras in och har även fått bekräftat att direktiven i regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan inte alls har något med de tragiska fallen att göra.

Vi tar det från början:

Vi socialdemokrater värnar lagstiftningen kring assistans och LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Det är viktigt att den som behöver stöd också får det. Vi är också måna om att skattepengar ska gå till det de är till för, inte annat.

I debatten den senaste tiden verkar det som att vissa har glömt vad LSS-lagstiftningen och personlig assistans är till för. De exakta formuleringarna kan du läsa här men kortfattat kan sägas att den som är under 65 år och har varaktiga funktionshinder som gör att hjälp krävs för att klara sina grundläggande behov (hjälp med personlig hygien, måltider, att klä av och på sig och att kommunicera med andra), kan ansöka om personlig assistans om vederbörande tillhör någon av de tre personkretsarna i LSS.

Personlig assistans är alltså INTE övervakning av svårt sjuka människor som behöver ständig medicinsk kompetens vid sin sida. Det är sjukvårdens ansvar. Försäkringskassan får inte ens ställa krav på personliga assistenter att de ska ha sjukvårdsutbildning. Det var nytt för mig.

Personlig assistans är inte heller till för att vara ett sällskap för den som har svårt att komma ut (även om det säkert kan behövas). Assistenten finns till för att assistera med de grundläggande behov som du själv inte kan utföra.

Vilka är då orsakerna till att kostnaderna för assistansersättningen  ökat så kraftigt, utan att antalet personer som får assistans ökat i samma utsträckning? Det verkar ingen med säkerhet kunna svara på. Det vi vet är att en lägre andel av ersättning än Socialstyrelsen stipulerar går till tid med den som behöver assistans. 13 % av schablonen bedöms behövas för administration, hyror och annat men 87% av pengen ska gå till rena personalkostnader. Just nu är genomsnittet istället 81 %, för att delar av ersättningen används till reklam, konsulter (och vinst!), och hos några bolag så lågt som 67 %. Det är inte bra och det ingår verkligen inte i den svenska modellen.

För att få till stånd en mer jämlik och träffsäker lagstiftning på det här området tillsatte den socialdemokratiskt ledda regeringen i våras en utredning av hela LSS och assistansen. Den ska bland annat stärka barnrättsperspektivet, utreda personkretsarna och överväga oberoende juridisk rättshjälp. Utredningen ska vara klar i oktober 2018. Vi tycker det är viktigt att de som behöver personlig assistens för sina grundläggande behov ska få det men det är också viktigt att skattepengar går till det de är till för. Därför inväntar vi utredningens resultat med spänning.

I motsats till vad som ibland framförs så genomför regeringen inga besparingar eller förändringar av rätten till assistans. Försäkringskassan har däremot fått ett tydligare uppdrag att verka för kvalitet och träffsäkerhet i insatserna och ska genom bättre kontroll bidra till att bryta den snabba ökningen av antalet timmar. Det handlar inte om att minska de timmar människor får assistans utan om att skattepengarna ska gå till det de är ämnade för.

Flera borgerliga debattörer har försökt vända de fall som uppmärksammats i media mot regeringen och angivit regleringsbrevet som orsak. En av mina riksdagskollegor frågade Försäkringskassans sakkunnige rakt ut om skrivningarna i regleringsbrevet om att utvecklingen av antalet beviljade timmar ska brytas har bidragit till att personer förlorat rätt till personlig assistans. Nej, var det korta och tydliga svaret. Det kändes skönt att få det bekräftat.

Varför har då media rapporterat om flera fall där personer med funktionsnedsättning förlorat sitt stöd? Jo, det beror på ett antal olika domar i Högsta Förvaltningsdomstolen.

2012 slog rätten fast vad som ska betraktas som egenvård, och därför inte ingår i det som ger rätt till personlig assistans. Försäkringskassan tillämpade inte de delarna av domen förrän samma instans avkunnade en annan dom sommaren 2015 som hänvisade till domen 2012. Då började Försäkringskassan tillämpa det nya egenvårdsbegreppet och därför förlorade en del personer assistanstimmar för sådant nu betraktas som egenvård. Det kan verka snårigt och byråkratiskt men så är vårt rättssystem och vår myndighetsutövning utformad: alla med samma behov ska bedömas och behandlas lika.

Den nya tillämpningen har i flera fall lett till konsekvenser för den enskilde som inte är acceptabla. Behöver lagstiftningen ändras? Behöver sjukvården ta ett större ansvar? Finns det andra luckor i trygghetslagstiftningen som behöver täppas igen? Detta måste givetvis, på svenskt sätt, utredas för att vi ska veta säkert. Därför ser regeringen nu skyndsamt över egenvårdsbegreppets konsekvenser.

Den svenska modellen kännetecknas av generösa och generella välfärdslösningar för alla. För att vi ska klara det måste varje skattekrona gå till det den var avsedd för. LSS och personlig assistans är en viktig del av den svenska modellen och av vårt samhällsbygge. Den ska utvecklas, och nu tar vi steg för det.

Trump som president

Det finns mycket att säga om valresultatet i USA. Jag har givit en första kommentar men vi har nog alla anledning att fundera om och om igen vad detta säger oss politiker som värnar en värld som håller ihop.

Det här är ett resultat som vi måste förhålla oss till. Sverige respekterar alltid demokratiska valresultat. Det amerikanska folket har gjort sitt val och det ska vi göra det bästa av.

Det är viktigt att Sverige fortsätter att upprätthålla goda relationer med USA. Det kommer vår regering att fokusera på. Men som socialdemokrat är jag förstås djupt oroad över den kommande utvecklingen i världen och i USA om Donald Trump tänker göra verklighet av det han har utlovat i valrörelsen.

För svenskt vidkommande så är det två saker som jag tror kommer spela särskilt stor roll i närtid. Dels handlar det om handeln med USA. Sverige är ett exportberoende land. Vi importerar och exporterar och det är en stor del av vår tillväxt och arbetsmarknad. Jag hoppas att Trump har kloka rådgivare och att man kommer bedriva en klok handelspolitik. Men gör han verklighet av det han utlovat i valrörelsen kommer det få konsekvenser för vår handel och kanske också för tillväxten i Europa och i Sverige. Dels är det oroande, inte bara för finansmarknaden, att ha en president i USA som har uppträtt så oberäkneligt som Donald Trump har gjort hittills. Han blir överbefälhavare i USA och har tillgång till kärnvapen. Det gör ju inte att världen känns tryggare i dag.

Hur snabbt ska kommuner tvingas agera när SCB’s tjänstemän gör om sina modeller?

Statistiska Centralbyrån (SCB) ansvarar för beräkningarna i de kommunala utjämningssystemen. Systemen syftar till att utjämna demografiska och regionala skillnader och ge kommunerna mer likvärdiga förutsättningar att tillhandahålla välfärd för sina invånare.

I början av oktober meddelade SCB att de från och med 1 januari 2017 ändrat i beräkningsmodellen för variablerna Programval i kostnadsutjämningens gymnasiemodell och för Arbetslösa utan ersättning. Förändringen gör att vissa kommuner bidrar mindre till utjämningssystemet än de prognostiserat och andra kommuner förlorar stort. De kommuner som drabbas av den här förändringen är framför allt små kommuner som tagit ett mycket stort ansvar i att ta emot flyktingar. Mer om hur detta drabbar vissa kommuner, och vad berörda kommunalråd tycker om det, skriver Johanna Odö (S) och Marino Wallsten (S) här.

Som exempel kan nämnas att Avesta kommun med den aviserade förändringen förlorar intäkter motsvarande 35 öres skattehöjning. Norbergs kommuns intäkter minskar med motsvarande 1 % av skatter och generella statsbidrag. Fagerstas intäkter sjunker med 7,6 miljoner kronor. Det är mycket stora förändringar för redan hårt belastade kommuner och förändringen kommer sent i budgetprocessen.

Flera av de kommuner som drabbas hårt av förändringen avser att överklaga SCB’s beslut. Det är inte förändringen i sig som de vänder sig emot, snarare att den kommer med så kort varsel innan den träder i kraft och att kommunerna har små eller inga chanser att anpassa sin kostnadskostym.

Förändringar i utjämningssystemen är inte ovanligt och det är bra att systemen anpassas för att uppnå sina syften. Men förändringar som får stora ekonomiska konsekvenser för kommuner bör aviseras i god tid och genomföras stegvis under ett antal år så att kommunerna hinner anpassa sina verksamhetskostnader efter de nya förutsättningarna. Vore det inte på sin plats att det finns en införandetid när förändringarna i utjämningssystemen får större konsekvenser än x kr/invånare? Det tycker i alla fall jag. Därför ställer jag idag en skriftlig fråga till det utomordentligt kloka statsrådet Ardalan Shekarabi, som har bl a SCB i sin portfölj:

Vilka direktiv tänker statsrådet Ardalan Shekarabi ge SCB för att kommunerna ska få mer tid att anpassa sig till större förändringar i de kommunala utjämningssystemen?

 

Om PostNords prissättningsmodell för företagspaket

Vid ett företagsbesök i Surahammar hos postorderföretaget ITAB Outdoor fick jag lära mig att PostNords avgifter för företagspaket är lägre om företaget skickar fler än 100 paket åt gången. PostNords prissättning styrs av Post- och Telestyrelsen (PTS). Små företag i glesbygd som bedriver webhandel behöver skicka många paket men kommer inte upp i så stora kvantiteter åt gången. Därför drabbas de av högre fraktkostnader än deras stora konkurrenter.

Det känns ju inte helt rimligt.

Regeringen har en tydlig ambition att fler jobb ska skapas, gärna i små och medelstora företag i glesbygd. Att små företag drabbas av högre fraktkostnader än stora företag framstår därför som märkligt. Därför ställer jag en skriftlig fråga till statsrådet Peter Eriksson (MP):

Hur kan den nya postlagstiftningen säkerställa konkurrenskraften på glesbygden?