Om Åsa

Tillfällig riksdagsledamot i Utrikesutskottet för socialdemokraterna.

Tack för de här åren, Norberg!

Allt har sin tid – Tack för de här åren!

När jag engagerade mig politiskt år 2007 var Norberg en kommun med stora problem, större än vad många invånare kanske har förstått. Ekonomin var urusel, verksamheterna gjorde ständiga underskott och det saknades struktur och ordning på sina håll. Det kändes angeläget för mig att försöka dra mitt strå till stacken, att engagera mig för en positiv utveckling i det samhälle där jag, mina barn och mina föräldrar lever. Då hade jag inga som helst planer på att bli heltidspolitiker eller kommunalråd men det blir, som bekant, inte alltid som man har tänkt sig.

Nu, efter nästan sju år som ytterst ansvarig för Norbergs kommun, är det dags att lämna över den uppgiften till andra. Den 9 oktober ska jag återigen bli vikarierande riksdagsledamot; den här gången för fagerstabon Anna Wallén, som ska vara föräldraledig. Eftersom jag tidigare har aviserat att det här är den sista mandatperioden för mig som kommunalråd är det lika bra att lämna över stafettpinnen på riktigt till Johanna Odö (S). Uppdraget som kommunalråd är så stort och viktigt att det ska behandlas med respekt och därför kan vi inte hatta fram och tillbaka mer, anser jag.

Det har hunnit hända mycket i Norberg under min tid som kommunalråd: balanspaket med stora besparingar, stängning av skolor och försäljning av fastigheter följt av stor inflyttning, lokalbrist, bostadsbrist och nybyggnation. Sveriges största skogsbrand och mordbrand i vårt älskade konditori. Personal har gått i pension, många nya har anställts men det har alltid varit samma härliga framåtanda, samarbete och lösningsfokuserade förhållningssätt. Företag har startats, andra har vuxit och några har dragit ner men sammantaget har den positiva tillväxten i Norberg överträffat alla mina förväntningar (och det är inte kommunens eller politikernas förtjänst).

Åren har gått väldigt fort, tycker jag, och det beror nog på att det har varit så intensivt och roligt. Oj, vad jag har lärt mig mycket av er norbergare! Alla samtal och mejl (en del trevligare än andra) har fått mig att förstå vad som engagerar mest, vad som är viktigt att ha dialog om och hur enormt engagerade ni är i vår by. Föreningslivet och alla arrangemang har slagit mig med häpnad många gånger. Det är en styrka och en rikedom som få kommuner har.

Vi kan ha olika åsikter om vad som bör ha högst prioritet och hur saker och ting ska lösas men politikerna i Norberg är ofta överens. Ibland är det bra och ibland kan jag önska att det fanns större skiljelinjer mellan partierna för att medborgarna ska ha tydliga alternativ att välja mellan. Det behöver en demokrati. Men när det har varit som tuffast i kommunen har även oppositionen tagit ansvar och gått med på jobbiga beslut om nedskärningar, bidragit med konstruktiva förslag istället för att vara opportunister och ta den enklaste vägen. Det uppskattar jag mycket och det vill jag tacka mina politikerkollegor för.

Men mest av allt vill jag tacka dig, kära norbergare, som på olika sätt har bidragit till att göra mig till en bättre politiker och Norberg till ett bättre samhälle. Allas engagemang behövs för att fortsätta utveckla vår fina kommun till det vi vill att den ska vara.

Tack för de här åren och vi ses – på byn, i kommunfullmäktige och i föreningslivet!

Åsa Eriksson (S)

Kommunalråd några veckor till

 

Vad är sanningen om Norberg?

Putte Dahlström, Partiet för Norbergs framtid, har ställt en interpellation till mig och frågat vad som är den sanna bilden av Norberg. Det är förstås inte någon lätt fråga att besvara men här är mitt försök:

”Vilken är den sanna bilden av Norberg? Jag tror att det finns lika många svar på den frågan som det finns norbergare. För vad är Sanningen? Om Putte Dahlström vill ha siffror och fakta hänvisar jag till Norbergs Kommuns Årsredovisning 2016 där vi redovisar hur mycket pengar kommunen lagt på olika verksamheter och i vilken grad de beslutade målen har uppnåtts.

Om Putte Dahlström vill veta hur Norbergs kommun står sig i jämförelse med andra kommuner hänvisar jag till www.kolada.se där den som vill kan hitta massor av jämförande statistik om olika kommunala verksamheter.

Om Putte Dahlström vill veta vad jag, i egenskap av Kommunstyrelsens ordförande, tycker är den sanna bilden av Norberg är mitt svar att den är blandad men allt ljusare:

  • Vi har tillsammans beslutat om en tydlig målbild för framtiden i Vision 2025 och den är vägledande för allt arbete i verksamheterna.
  • Rent ekonomiskt har Norberg kommun på 10 år gått från höga skulder, tomt bankkonto och dåligt underhållna fastigheter till att varje år amortera på låneskulden, 80 mkr på banken och ett inte lika eftersatt underhåll på fastigheter och VA-ledningar.
  • Driftsekonomiskt har Norbergs kommun gått från ständiga underskott i verksamheterna (1996, 1997, 1998, 1999, 2001, 2003, 2004, 2005 och 2006) till tio år på rad sammantaget överskott före extraordinära åtgärder (2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016), vilket gör att vi nu kan investera, satsa och underhålla utan att ta nya lån. För den som inte vet övertog vi socialdemokrater styret i Norberg vid valet 2006, då under Kenneth Östbergs ledning. De 12 föregående åren styrde Vänsterpartiet, ibland självt men oftast tillsammans med andra partier (dock inte Socialdemokraterna) under ledning av Kent Persson.
  • Skolresultaten har gått från sämst i Sverige 2005 till 13 bäst i landet 2014. De senaste åren har vi återigen rasat i betyg och behörighet till gymnasiet, av förklarliga anledningar, men ligger ändå högst i norra Västmanland.
  • Äldreomsorgen i Norberg hade 100% nöjda boende i SÄBO 2013 men vi har jättehöga sjukskrivningstal bland personalen inom hemtjänsten
  • Norberg blev utsett till 2012 års företagarkommun enligt Företagarna och UC, som ser till faktiska resultat, men hamnar alltid bland de sista i Svenskt Näringslivs ranking. När företag som faktiskt haft någon form av kontakt med kommunen tillfrågas om hur nöjda de är ligger vi runt snittet i Sverige.
  • Norbergarna ger allt högre omdömen till kommunaltekniken i de enkäter som görs på uppdrag av NVK men fortfarande anses gatuunderhållet allt för dåligt.
  • Föräldrarna är över lag mycket nöjda med förskolan men det finns frustration hos personalen över att barngrupperna är stora.

Världen är inte svart eller vit, så inte heller bilden av Norberg. Den är komplex, mångfacetterad, ändras från år till år och beror till stor del på vad man jämför med och vilka förväntningar frågeställaren har.

Det jag vet är att Norberg har en själ, en kraft, ett engagemang som en del andra kommuner saknar. Här finns många människor som är stolta över sin bygd, som vill göra saker tillsammans, som inte tvekar att kavla upp ärmarna och lägga ideell tid för att utveckla något som de tror på. Det gör skillnad och det gör oss rika. Därför älskar jag Norberg, därför engagerar jag mig för att utveckla vårt samhälle tillsammans med andra och det är den sanning som spelar roll för mig.”

 

Vad gör Norberg attraktivt?

Två fd politiker i Norberg, Christer Filipsson och Lennart Skansfors, har tröttnat på att inte längre vara förtroendevalda kommunpolitiker. De har för ett par år sedan lämnat sina tidigare partier (L och C) och har nyligen blivit moderater. Gott så. Nu är de aktiva i media med debattartiklar och skriver medborgarförslag i flera olika frågor.

Det är jättebra att människor engagerar sig. Det är toppen att det finns förslag på hur vi kan göra Norberg ännu bättre. Och allianspartierna behöver verkligen fler krafter för att utgöra en opposition värd namnet. Men jag tycker att det är synd att M-paret hela tiden rackar ner på och klagar på hur det är i Norberg. Peka gärna på det som inte är bra och föreslå vad vi kan göra istället, men gör inte saker värre än de är! Det gynnar ingen, och det ökar definitivt inte vår attraktivitet. Lyft gärna fram en del av allt som är bra. Det tror jag gynnar alla.

Norbergs attraktivitet skapar vi tillsammans.

Jag är stolt över Norberg varenda dag. Vår fantastiska kommun har flera fördelar som andra inte har: Vi har en vacker och levande stadskärna som lockar många besökare. Vi har engagerade invånare som tar initiativ, jobbar ideellt, skapar olika typer av evenemang tillsammans. Kommunen har en hängiven personalstyrka som ger allt för att skapa bra verksamheter. Vi har ett sprudlande föreningsliv och många framgångsrika företag.

I Norberg finns en kraft, vilja och förmåga att göra saker bättre tillsammans – en förmåga som många av mina kommunalrådskollegor är avundsjuka på. Den kraften syns tyvärr aldrig i några rankningar.

Självklart finns det också mycket som behöver bli bättre i vår kommun:

Vi har lägst andel behöriga lärare, för att vi fått jättemånga nya elever (näst flest asylsökande per capita) och det är stor lärarbrist i hela Sverige. Men våra pedagoger och skolledare slår knut på sig själva för att alla barn ska ha en trygg vardag i skolan, klara kunskapsmålen och bli nyfikna medborgare. De gör ett fantastiskt jobb! Flera behöriga lärare är på väg in till hösten och jag är så tacksam för alla som arbetar kvar i våra skolor och förskolor, trots det hårda tryck vi haft i flera år.

Våra skolresultat har sjunkit markant de senaste åren. Till stor del beror det på en hög andel elever som kommit till Sverige sent under skoltiden och helt enkelt inte hunnit få godkänt i alla ämnen innan de fyller 16 år. Det är ingen ursäkt men en förklaring. Trots detta har Norberg den högsta andelen elever, av kommunerna i norra länsdelen, som är behöriga till gymnasiet. Det visar att våra pedagoger gör ett utmärkt jobb, trots att förutsättningarna inte alltid är de vi önskar.

Vi har tyvärr hög arbetslöshet i Norberg, främst bland utrikesfödda. Många asylsökande vill stanna här när de får uppehållstillstånd och det är vi jätteglada för. Men alldeles för många tvingas flytta till andra kommuner för att de inte hittar bostad eller jobb här. Vi har flera bra insatser igång för att coacha arbetslösa ut i jobb, mycket bra görs, men vi måste erkänna att vi inte har lyckats så bra som vi hoppats.

Efter många års slit med effektiviseringar och besparingar i kommunens verksamheter har vi äntligen en stabil ekonomi. När vi socialdemokrater började styra år 2007 hade Norbergs kommun 101,5 Mkr i skulder, inte en krona avsatt till framtida pensioner, underhållet av verksamhetsfastigheter var fruktansvärt eftersatt, kommunen hade nästan inga pengar på banken och tvingades ofta låna av checkkrediten när vi skulle betala ut lön till våra anställda. Det var ingen bra grund att bygga attraktivitet på.

Kommunen har fortfarande inte satt av särskilda pengar för framtida pensionskostnader men vi har skapat utrymme i budgeten för att klara den kostnaden löpande. Vi har amorterat ungefär en fjärdedel av kommunens skulder och har låga räntekostnader. Kommunen har 80 Mkr på banken som gör att vi kan investera, te x i en idrottshall, utan att ta upp nya lån. Nu finns det en grund, även om den fortfarande är ganska bräcklig, att utveckla och satsa i lagom takt.

För mig är gemenskapen, själen, viljan till utveckling tillsammans det som gör att jag älskar Norberg. Oavsett om jag besöker företag, skolan, föreningsliv eller vårdcentralen så är viljan att göra bra saker tillsammans, att utveckla verksamheten och Norberg för oss själva och för andra, det som är tydligast. Vi är många som är stolta över och brinner för Norberg.

För övrigt är jag jätteglad över att hästsporten är så stor i vår kommun. Barn och vuxna, tjejer och killar, som rider, tränar trav, arrangerar tävlingar, driver företag, ökar sin självkänsla, tar ansvar, vinner priser och växer tillsammans – det är stort. Hästmänniskor och alla andra som bidrar till ett rikt idrotts-, förenings- och kulturliv – ni gör Norberg attraktivt.

 

 

 

Om bussar och busstorg i Norberg

I Norberg har vi höga mål för ett ökat kollektivt resande. Att fler åker buss är ett bra sätt att minska utsläppen och skapa en mer hållbar tillvaro för alla.

Kommunstyrelen beslutade år 2013 att avtala med Kollektivtrafikmyndigheten om fler busslinjer och fler turer inom Norberg men att även öka turtätheten till och från Norberg. Vi har fått betydligt fler bussturer att välja på och en ny busslinje, tack vare att kommunen har linjelagt skolskjutsarna. Istället för att skolbarnen i första hand hämtas med särskilda, små fordon som ingen annan får åka med åker skolbarnen, där så är möjligt, med en vanlig buss som även är tillgänglig för andra. Detta har inneburit att antalet bussturer har ökat från 16 stycken år 2013 till 27 stycken år 2015. Antalet resor som görs med buss inom Norberg har ökat från ca 13 000 resor år 2013 till drygt 22 000 resor år 2016. Alla siffror finns att hämta hos Kollektivtrafikmyndigheten och på kommunkontoret för den som vill ha mer statistikunderlag.

Vad kostar då den utökade busstrafiken? Om vi räknar bort busskort till asylsökande barn, som Migrationsverket bekostar, har länsbussar, lokalbussar och skolskjutsar totalt kostat Norbergs kommun 5 Mkr år 2013, 5,7 Mkr år 2014, 6,4 Mkr år 2015 och 6,7 Mkr år 2016. Under den här perioden har antalet skolbarn ökat markant och vi har behövt sätta in fler bussar, framför allt till och från Kärrgruvan.

Att bygga om busstorget, där resenärer i olika åldrar ska kunna byta buss för vidare resa till jobb och skola, är enligt min mening en nödvändighet. Det måste bli tydligare vilken buss som går vart, säkerheten för de som väntar på bussen måste bli bättre och trafikmiljön runt busstorget bör också förbättras. Vid det medborgardialogmöte som hölls i frågan fick vi värdefulla synpunkter på hur utformningen kan göras så bra som möjligt. Tack till alla som deltog i det.

I årets budget, antagen av ett enigt kommunfullmäktige, har vi reserverat 500 000 kr för att bygga om busstorget. Den totala kostnaden beräknas bli 1,5 Mkr men Trafikverket har beviljat oss medel för halva kostnaden. Den totala kostnaden för norbergarna blir alltså ca 750 000 kr.

De mindre skolbarnen har personal från fritids som går med dem till och från bussen. Det skedde även när bussarna gick ända fram till skolan men nu har vi fler barn och en längre sträcka att gå så idag används knappt 2 tjänster till det, fördelat på flera olika personer. När idrottshallen är klar planerar vi att flytta en hållplats dit så att fler barn kan gå själva till och från skolan på ett säkert sätt.

Vår förhoppning är att arbetet med busstorget kan ske under sommarlovet och att alla resenärer möts av ett omgjort, fint och tryggt busstorg när skolan börjar i augusti.

 

 

Återinvigning av Elsa Anderssons Konditori

Äntligen!

I 20 långa månader har vi saknat vårt Elsas. Efter den fruktansvärda branden har det funnits ett hål i Norbergs hjärta.

Norberg är så mycket mer än ett fantastiskt, legendariskt café men Norberg blir sig aldrig likt utan Elsa Anderssons Konditori.

Tack vare tusentals människors engagemang, suveräna hantverkare och med den envishet, passion och känsla som bara Ti besitter, har hålet i Norbergs hjärta återigen fyllts av mandelringar, tangotårtor och en lysande gul diamant.

Å hela Norbergs vägnar vill jag tacka ALLA som på olika sätt har bidragit till att vårt fantastiska konditori står här igen – en misstolpe i Norbergs historia.

Nu fikar vi!

Intressant i Skolkommissionens förslag

I dag överlämnar Skolkommissionen sitt förslag till regeringen. Redan igår publicerades en debattartikel med huvuddragen i förslagen och det finns flera saker där som jag tycker att regeringen borde titta vidare på.

Kommissionen har arbetat länge. Just nu känns det som att det var värt att vänta på resultatet av deras arbete. Skolan är så otroligt viktig för utvecklingen av oss som individer men också för hur samhället utvecklas. Alla kan se, och OECD har tydligt påvisat, att likvärdigheten i den svenska skolan har minskat radikalt. Det måste vi göra något åt.

Själv saknar jag skolans tidigare funktion att samla barn från olika bakgrund. Det är så viktigt att vi i tidig ålder lär känna varandra trots olikheter, lär oss respektera varandra och samarbeta. Blir vänner med och kära i barn och ungdomar som har växt upp under helt andra förhållanden än jag själv gjort. Det tror jag är en grundbult i ett sammanhållet samhälle.

Skolkommissionen har tankar i samma riktning och föreslår en bestämmelse om att skolans huvudmän ska sträva efter ”socialt allsidigt sammansatta skolor”. Kommissionen vill även ha förändrade regler för hur urval till en skola ska gå till när antalet sökande överstiger antalet platser. Det tycker jag verkar klokt.

Skolan ska vara en mötesplats för elever med olika bakgrund. Det är ett av skälen till att vi inte ska ha religiösa friskolor eller andra typer av skolor som utestänger barn med andra synsätt eller behov. För att höja skolresultaten, förbättra likvärdigheten men också för att öka förståelsen, sammanhållningen och gemenskapen i samhället måste något göras åt det fria skolvalet. Jag är mycket nyfiken på vad som blir resultatet av Skolkommissionens förslag.

En feministisk utrikespolitik, utan bruna inslag

Igår hölls den årliga utrikespolitiska debatten i riksdagen. Hela debatten kan du se här (klicka på den talare du vill höra i listan till höger så kommer du direkt till hens anförande).

Jag frågade flera gånger vilken del av utrikespolitiken det är som moderaterna ska samtala med sverigedemokraterna om. Några svar fick jag inte. Istället levererades osanna beskyllningar om Urban Ahlin. For the record vill jag meddela att jag har pratat med Ahlin om dessa påståenden, fått bilden klar för mig och givetvis finns det ingen sanning i att socialdemokrater skulle ha samarbetat med sverigedemokrater om erkännande av Västsahara. Vilka kontakter Polisario har haft med Sd är en annan sak.

Här är mitt huvudanförande från igår:

FRU TALMAN

När jag växte upp pratade vi alltid mycket hemma vid köksbordet. Det handlade sällan om partipolitik och vi hade nästan alltid olika åsikter, inledningsvis, men jag fick lära mig att lyssna på andras åsikter, förstå att saker kan se olika ut när man ser på dem ur olika perspektiv men att aldrig, aldrig svika min moraliska kompass.

Detsamma tror jag gäller för stora delar av politiken, inte minst utrikespolitiken. Idag har jag mina föräldrar på läktaren, de som har sagt att varje människa måste ta ansvar, göra det moraliskt rätta och stå upp för andras rätt. ”Annars är man bara en liten lort”.

Jag är stolt över att idag vara en del av ett parti som driver en klart Feministisk utrikespolitik och som tar ett stort ansvar, i alla sammanhang. 

Fru talman, låt mig ge några exempel på vad det har bidragit till:

I höstas besökte utrikesutskottet Swedfund. För den som inte känner till det är Swedfund svenska statens utvecklingsfinansiär som ska bidra till att utrota fattigdom genom att skapa hållbart företagande i utvecklingsländer. Swedfunds VD, Anna Ryott, berättade spontant hur glada de var över de nya direktiven den här mandatperioden, att jämställdhets- och genusperspektiv nu finns med som ett kriterium i deras uppdrag och att det därför är frågor som de har mandat att driva i bolagsstyrelser runt om i världen. Det var något som de hade längtat efter. En Feministisk utrikespolitik gör skillnad för många människor runt om i världen, till exempel genom företagsutveckling.

Ett annat konkret exempel är att Regeringen tillsammans med RFSL arbetar med en genomgripande kompetenshöjning inom HBTQ-frågorna, både på utrikesdepartementet och på ambassaderna. En feministisk utrikespolitik gör alltså skillnad, även inom HBTQ-området.

I den tid vi lever i, där vissa män fortfarande (!) anser sig ha rätt att bestämma över kvinnors kroppar, står den svenska regeringen tydligt upp för att en stor del av biståndet ska gå till organisationer som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. En feministisk utrikespolitik gör skillnad för många människor runt om i världen, även för de som lever i länder där abort och sexualupplysning inte är en självklarhet.

Fru Talman,

Att Sverige med bred marginal röstades in i FN’s viktiga säkerhetsråd tror jag beror mycket på det budskap som regeringens företrädare hade under sin valturné: att med transparens och resultatfokus effektivisera rådets arbete, att sätta fokus på flickors och kvinnors situation och att förebygga istället för att hantera redan uppkomna konflikter. Nu är vår första månad av 24 i FN’s säkerhetsråd till ända, en månad då Sverige haft ordförandeposten. Återigen finns den feministiska politiken med som en röd tråd:

När ett enigt Säkerhetsråd den 4 januari uttryckte sitt stöd för de nationella medlingsinsatserna i Demokratiska Republiken Kongo framhölls vikten av kvinnors deltagande. Det skedde efter svenskt initiativ och kommer förhoppningsvis leda till bättre förhandlingar och en mer hållbar lösning för hela befolkningen i Demokratiska republiken Kongo.

Noterbart är att Sverige arrangerade en briefing för representanter för

civilsamhället om säkerhetsrådets arbetsprogram för januari månad. Det var första gången ett ordförandeland i rådet genomförde en sådan briefing för civilsamhället. Det borde bli rutin, tycker jag.

Mycket bra har alltså gjorts men ännu mer återstår att göra i världen. Då gör det mig orolig att det största oppositionspartiet i Sveriges riksdag inleder samtal med Sverigedemokraterna. Deras politik, som går ut på att göra skillnad på människor, att sätta Sverige och svenskar ”först”, att vrida klockan tillbaka och inskränka kvinnors rättigheter, ska alltså diskuteras av moderater.

Hur kommer det att påverka den moderata utrikespolitiken? Kommer moderaterna i utrikesutskottet fortsätta sitt utmärkta engagemang i SRHR-frågor eller tvingas de vika sig för Björn Söder och hans kompisar som anser sig ha rätt att bestämma över kvinnors val? Vad händer med HBTQ-personers rättigheter i utrikespolitiken om en – gud förbjude – framtida moderatledd regering måste förlita sig på stöd från det homofoba SD? Det gör mig orolig.

Fru talman,

Vi verkar inom det möjligas konst, inte det önskvärdas. För oss socialdemokrater handlar det om att åstadkomma så mycket positiv utveckling som möjligt för så många människor som möjligt. OECD sa nyligen, vid sitt besök här i Stockholm, att världen skulle vara en mycket bättre plats om vi kunde sprida den svenska modellen till fler länder, framför allt delarna med jämlikhet och jämställdhet. Det försöker vi socialdemokrater göra varje dag, med vår aktiva och tydliga utrikespolitik.

Utrikespolitiken är förstås så ofantligt mycket större än vårt köksbord i Upplands Väsby men ändå gäller samma kloka principer: vi bemödar oss om att förstå andra och deras perspektiv men vi står alltid upp för humanitet och för dem som behöver oss. Annars vore vi bara små lortar.

 

Skräpyta eller lyxbygd

Jag tänker på det här med ”skräpytor” (om du missat ekonomen Nordströms utdömning av hela Sverige utanför storstäderna kan du läsa här).

Den här helgen har tusentals människor vallfärdat till en av de minsta skräpytorna, Norberg, för att åka skidor, njuta av härlig natur och gemenskap, umgås och trivas i solen. Här finns hundratals unga och gamla som arbetar ideellt för att bidra till ett fint arrangemang för tusentals elitåkare och motionärer. Någon serverar blåbärssoppa, en annan delar ut nummerlappar, en tredje kör snö osv. Överallt ett vänligt leende och en hjälpande hand. Alla får vara med. Utsocknes verkar förvånade och imponerade över hur generöst, välordnat och omtänksamt det är.

Har så svårt att se det skräpiga med vår bygd.

Visst, många behöver pendla till jobb och studier. Och nej, vi har inga coola klubbar.

Men det finns alltid nån i närheten som ställer upp om en behöver hjälp. Och vi är ena hejare på att fixa saker tillsammans. Vi bor billigt och vackert, föreningslivet är fantastiskt och när vi kommer hem kan vi enkelt knyta på skridskorna och ta en tur på sjön.

Så vad är det som räknas, egentligen?

Visst måste vi alla kunna försörja oss och bidra till en hållbar tillväxt. Det skulle inte gå utan samhällena utanför storstäderna, där mycket av det som konsumeras (och exporteras!) produceras. Visst behöver vi storstädernas puls, mix av kulturer, erfarenheter och mängder av människor. Men vi människor behöver också andra saker, såsom trygghet, gemenskap, en känsla av att behövas, att höra till. Vi behöver lugn, möjligheter till motion och rekreation för både kropp och själ. Vi behöver kunna andas.

Jag tror att herr Nordström behöver tillbringa lite mer tid i samhällen som vårt. Då skulle han förstå att det inte är skräp utan rena rama LYXbygden!

Jag hade så fel

Det här smärtsamt att skriva den här texten. Inte för att det är jobbigt att erkänna att jag haft fel (det har jag har gjort förut och det kommer jag tvingas göra igen) utan för att innebörden av min felaktiga tro betyder att vi har en ny, farligare värld.

Det handlar om Donald Trump och om den nya, amerikanska administrationen. Jag tillhör dem som häpnat över hur Trump betett sig under valrörelsen, förfasat mig över den politik han har propagerat för men ändå inte riktigt trott att han skulle kunna genomföra den fullt ut. Den senaste veckan har visat att jag hade så fel.

”Varför trodde du inte på det han sa?”, säger många nu. Jo, jag trodde att Trump menade det han sa (honom har jag inga höga förhoppningar om) men jag var också övertygad om att det fanns personer i det republikanska partiet som skulle stoppa hans tokigaste idéer, slipa till hans förslag så att de blev mer acceptabla, stoppa honom från att ljuga helt öppet och jag trodde framför allt att det fanns mekanismer i det amerikanska systemet som skyddade mot allt för snabba, vidlyftiga, dåligt underbyggda och rent skadliga beslut. Så är tydligen inte fallet.

Senast på dagen för installationen av presidenten sa jag i en intervju i P4 Västmanland ungefär ”Jag tror att Trump är klok nog att omge sig med rådgivare som förstår att frihandel ändå gynnar oss alla”, och förutspådde att handelsavtalen i och för sig skulle förhandlas om men att Trump skulle tvingas erkänna att handel med andra stater gynnar även USA. Idag ångrar jag bittert det uttalandet. Trump har uppenbarligen inte varit klok nog att omge sig med rådgivare som kan berätta för honom hur världen fungerar, vad som bevisligen har skapat god tillväxt för USA och hur förödande för världen och USA besluten han fattat blir.

Jag önskar så att min fromma förhoppning hade varit rätt, för klimatets skull, för flyktingarnas skull, för tillväxtens skull, för mänsklighetens skull. Idag har vi en farligare värld än för en veckan sedan, där motsättningarna växer, hatet frodas och klyftorna mellan människor blir djupare och djupare. Det är förödande. Demokratin, som vi känner den, är på allvar hotad.

Det bästa som kan hända nu är att alla vanliga människor som vill ha en fredlig värld där vi respekterar varandra, visar generositet, omtanke och värme, säger ifrån. Vi behöver organisera alla goda krafter, stå upp för det vi tror på, inte dras med i domedagsprofetior och hets. Tillsammans skapar vi det samhälle och den värld vi vill leva i, eller hur?

 

Rätten till personlig assistans

Som väntat har regeringen i regleringsbrevet till Försäkringskassan 2017 förtydligat uppdraget gällande personlig assistans. Många debattörer har misstolkat skrivningarna i årets regleringsbrev, varför ett klargörande var på sin plats.

Jag tycker att de skrivningarna om assistansersättningen är bra och det är tydligt att regeringen ser de problem som finns och försöker åtgärda dem. Det som gläder mig särskilt är tre saker:

  1. Försäkringskassan och Socialstyrelsen ska utreda konsekvenserna för personer med assistansersättning av de domar från Högsta förvaltningsdomstolen som rör det så kallade femte grundläggande behovet. Domarna har fått stor betydelse för Fk’s bedömning i flera fall och det måste analyseras.
  2. Regeringen ger flera uppdrag med syfte att olika myndigheters insatser kring en individ bör koordineras och samordnas bättre än idag. Både kommunen, hälso- och sjukvården (landstinget) och Försäkringskassan behöver samlas kring personen med stödbehov och tillsammans skapa en hållbar situation för den enskilde. Det är inte rimligt att den funktionsnedsatte (och hens familj) själva ska manövrera i vad som kan uppfattas som en svåröverskådlig myndighetsvärld för att få hjälp att klara sin vardag. Jag vill gärna se en ny konstruktion, likt finsam för arbetslösa och sjukskrivna, som säkerställer att ingen ramlar mellan de berömda stolarna. Kanske kan finsam-lagstiftningen på sikt göras om för att innefatta andra personkategorier med sammansatta behov, t ex personer med stora funktionsnedsättningar? Socialstyrelsen och Försäkringskassan får i också uppdrag att analysera om Försäkringskassan bör få en specifikt angiven skyldighet att skyndsamt anmäla till kommunen när en person får indragen assistansersättning. Det tycker jag verkar klokt.
  3. Även fortsättningsvis är det tydligt att vår feministiska regering vill se en mer jämställd assistansersättning. Vi vet att fler män än kvinnor idag beviljas personlig assistans. Vi vet också att män beviljas fler assistanstimmar än kvinnor. Men vi vet inte varför; det finns inga belägg för att män skulle ha större behov. Detta måste förstås klarläggas och åtgärdas. Heja!

De reaktioner på det nya regleringsbrevet som jag har sett från funkisrörelsen är övervägande positiva. Regeringen ser problemen, har lyssnat på kritiken och delar oron som många känner – och gör något åt den. Det är bra. Jag hoppas att statsrådet Regnér och medarbetarna på departementet nu kan få lite välbehövlig julledighet. Jag vet att de har jobbat oerhört intensivt med denna fråga under hösten. Så God Jul, regeringen!